Finansdepartementet har anlitat en PR-byrå för att förenkla departementets texter. Rätt, tycker somliga, fel tycker andra. Rätt vanligt tror jag – men tycker därmed inte att det är hundra procent rätt…
Byråns uppdrag var att göra det hela begripligt, alltså texter, grafik och upplägg – troligen avses hemsidan. Att hjälpa departementet att lyfta fram de viktiga delarna. Men en annan viktig del av uppdraget var också att
[…] undersöka om departementet skulle kunna skapa ett underlag för bedömningar avseende kommunikationen av regeringens ekonomiska politik bland relevanta målgrupper i Sverige. […]
Eh..? Jag fattar knappt uppdraget, men läser det om och om igen. Till sist fattar jag – och inser att finansdepartementet behöver hjälp, ja. Men frågan kvarstår om det är rätt eller fel att koppla in en extern byrå – NÄR MAN HAR ÅTMINSTONE EN INFORMATIONSCHEF (och troligen en liten informationsstab också). Jag undrar alltså: vad gör informationschefen?
Enligt informationschefen bestämmer i alla fall finansdepartementet själv sina budskap (tack och lov, får man väl säga!). Och i budgetprocessen har nån byrå INTE varit inkopplad.
Det blir allt vanligare att
lägga ut
jobb på externa konsulter och byråer. Men frågan är vad som händer med kompetensen hos beställaren? Den måste ju då rimligtvis minska eftersom man inte behöver bekymra sig om att hålla vissa kunskaper och kompetenser levande. Jag är nämligen inte så korkad att jag tror att en informationschef blir hemmablind på departementets texter. En informationschef är en tjänsteman, inte en politiker. En informationschef BORDE kunna få rätten att
ställa de dumma frågorna
för att få underlag till att själv producera informationen. I det här fallet rörde det sig även om
kommunikation
det vill säga tvåvägs-information (finansdepartementet vill kommunicera med medborgare, journalister med flera). Och I DESSA FRÅGOR tror jag man hittar bäst hjälp – och framför allt bollplank – externt. Det är vad jag tror. Vad tror du???
Gå till Toffelprofilen
