Finansdepartementet behövde hjälp med att förenkla texter

Finansdepartementet har anlitat en PR-byrå för att förenkla departementets texter. Rätt, tycker somliga, fel tycker andra. Rätt vanligt tror jag – men tycker därmed inte att det är hundra procent rätt…

Byråns uppdrag var att göra det hela begripligt, alltså texter, grafik och upplägg – troligen avses hemsidan. Att hjälpa departementet att lyfta fram de viktiga delarna. Men en annan viktig del av uppdraget var också att

[…] undersöka om departementet skulle kunna skapa ett underlag för bedömningar avseende kommunikationen av regeringens ekonomiska politik bland relevanta målgrupper i Sverige. […]

Eh..? Jag fattar knappt uppdraget, men läser det om och om igen. Till sist fattar jag – och inser att finansdepartementet behöver hjälp, ja. Men frågan kvarstår om det är rätt eller fel att koppla in en extern byrå – NÄR MAN HAR ÅTMINSTONE EN INFORMATIONSCHEF (och troligen en liten informationsstab också).  Jag undrar alltså: vad gör informationschefen?

Enligt informationschefen bestämmer i alla fall finansdepartementet själv sina budskap (tack och lov, får man väl säga!). Och i budgetprocessen har nån byrå INTE varit inkopplad.

Det blir allt vanligare att

lägga ut

jobb på externa konsulter och byråer. Men frågan är vad som händer med kompetensen hos beställaren? Den måste ju då rimligtvis minska eftersom man inte behöver bekymra sig om att hålla vissa kunskaper och kompetenser levande. Jag är nämligen inte så korkad att jag tror att en informationschef blir hemmablind på departementets texter. En informationschef är en tjänsteman, inte en politiker. En informationschef BORDE kunna få rätten att

ställa de dumma frågorna

för att få underlag till att själv producera informationen. I det här fallet rörde det sig även om

kommunikation

det vill säga tvåvägs-information (finansdepartementet vill kommunicera med medborgare, journalister med flera). Och I DESSA FRÅGOR tror jag man hittar bäst hjälp – och framför allt bollplank – externt. Det är vad jag tror. Vad tror du???

Read Full Post »

Vem får jobb?

Rekryteringssajten Monster.se har låtit Sapio undersöka vilka de tre vanligaste adjektiven är i sajtens platsannonser. Totalt har man gått igenom 8 500 annonser. Resultaten visar att

• noggrann
• strukturerad

och

• självgående

är vanligast. Alltså borde jag ju får varenda jobb jag söker…

Det är också bra om man är

• flexibel
• serviceminded
• prestigelös

och

• ansvarstagande

Det är ju mina mellannamn, för 17 gubbar! Ro hit med jobben!

PS Dessutom är jag rätt kompetent också och har en hel del intressant yrkeserfarenhet med mig i bagaget! Kolla in mitt CV, vet ja!

Read Full Post »

Dagens ROLIGA post!

HA! Vänta bara tills du får se vad jag fick som dagens post – då blir du säkert avundsjuk. Kanske inte så mycket på reklamen, kanske inte heller på lappen från Sheikh Edali som erbjuder sig att ge mig vägledning och lösa mina problem… Men på Mordets praktik, en mordisk midsommarhälsning från den alltid så snälla Bokoholisten! TUSEN TACK!!!

Dagens ROLIGA post: reklam, en lapp med löfte om problemlösning samt en mordisk midsommarhälsning!

Read Full Post »

Sommarpusslande – med andra bitar än såna av trä

Det går bara sakta framåt med min att-göra-lista. Men det går framåt, även om det i vissa sammanhang känns som… bakåtslående volter.

Jag har pratat i telefonen så jag har blivit hes och hostig. Bland annat med M på arbetsförmedlingen, en av de få människor där som har förmågan att visa empati. Jag tänkte just på det att ett helt myndighetskontor kan ju inte bara bestå av folk som är som robotar..? M ringde upp eftersom hon satt i möte när jag ringde. Hon gav mig säkert en halvtimma. Hon lyssnade. Hon önskade mig trevlig midsommar och skön sommar, trots allt. Hon sa att det är OK att jag åker ner till mamma några dar om jag har dator och mobil med mig. Hon gav sin välsignelse, hon var en vänlig röst när a-kassan var gäspigt ointresserad av mina frågor och samtidigt misstänksamt undrade

hur den där Tofflan tänkte luras nu!

(Jag har inga baktankar, inga alls. Vill bara åka ner ett par dar till Metropolen Byhålan, fota lite, låtsas ha semester och sen hämta hit min gamla och handikappade och framför allt ensamma mamma – så att HON får lite semester från SIN vardag.)

M har ett fantastiskt skratt. Det är en sån äkta glädje i det, som musik och baske mig om inte några ackord spillde över på mig!

Jag ska försöka pussla till en sommar, trots att jag inte har nåt att pussla med, egentligen. Men mamma ska pusslas in och hennes födelsedag måste firas på nåt sätt, nånstans, här eller där, troligen här. Den infaller den sista måndagen av Fästmöns semester. Den enda veckan hon är barnfri. Hur gör vi då? Sen är det årsdagen av pappas… död – och en vecka senare ytterligare en födelsedag, en nioårsdag.

Min pappa lyfter mig på sina unga, starka armar på en balkong på Storgatan i Tranås. Tror vi är ganska nyinflyttade i tjänstebostaden till den angränsande redaktionen. Året är 1963. Jag har übertjocka kinder.

                                                                                                                                                                      Kanske kan Anna och jag göra vuxensaker på de två (2) lediga och barnfria helger som infaller när hon vikarierar på en administrativ tjänst i sommar. Vi har ju ändå inga pengar att göra nåt för, mina snål-pengar fick ju gå till bilreparation även om mammas bidrag på 2 500 kronor var generös hjälp på vägen.

Jag pratade en kort stund med Anna i telefonen idag, mest om dagens planer, sommarpusslet ska jag ta senare. Tårarna hängde i klasar i ögonfransarna och rösten stockade sig flera gånger. Jag hatar att vara så här svag!

Så gick några timmar. Jag har ätit frukost, hängt tvätt, borstat tänderna och läst en stund. Och tagit till mig Annas sms som kom för trekvart sen:

Det ordnar sig. Jag älskar dig. Puss

Eventuellt ska Anna och Elias övernatta på Slottet i kväll och kanske tar jag en tur över dit med Bilen Med De Fungerande Bromsarna för att se hur de har det. Jag måste resa på mig nu. Inte sitta ner och klappa ihop.

Read Full Post »

O, vilken onsdag!

Ja, o vilken onsdag! Tänk om det kunde ske några mirakel idag! Men jag har ju slutat att tro på sådana… Gårdagen blev verkligen ett rejält däng i huvudet med de besked jag fick då. Dörrar som stängs, en efter en. Ja, den här gången är jag på väg att ge upp på riktigt! Finns det ingen plats för mig längre i den här tillvaron är det ju lika bra att lämna den, eller hur? Och nej, jag skriker inte att vargen kommer igen, jag tänker och planerar och försöker och försöker. Men mitt liv är omöjligt att leva som det är nu. Det är dags att fästa de lösa trådarna och klippa av.

Dags att fästa de lösa trådarna och klippa av.

                                                                                                                                                                      Tre samtal står på att-göra-listan idag. Ett av dem till min kontakt på arbetsförmedlingen. Jag skulle nämligen behöva åka ner till mamma ett tag, för att fixa ett par saker och det är väl bäst att kolla om man som livegen får det eller inte.

Har kört igång en maskin med handdukar och jag vet inte allt. Knökfull blev den i alla fall. Det har bildats en ny strykhög i gästrummet, men den tänkte jag ta itu med under dagen.

Jag har slängt ner några saker i min rygga, för i morgon tänkte jag åka ut till Fästmön och barnen. Vi ska försöka hitta på nåt i midsommar, det är visst midsommarafton på fredag. Jag blir väl där till söndag. Då är det dags för mig att fara Ut på Uppdrag igen. Nästa vecka är blank för min del. Anna går då in på sin andra semestervecka och har barnen då också. Gissningsvis hittar de på några aktiviteter och jag vill inte vara en black om foten, så jag åker hem till mig.

Självkänslan är under fotsulorna idag.

                                                                                                                                                                                                  Vädret kunde ha varit bättre! Det är bara 18 grader åt solsidan – men solen lyser med sin frånvaro. Det är mulet och blåsigt och en av de unga killarna som sommarjobbar utanför med ogräsrensning ser frusen ut – han arbetar nämligen inte så hårt att han blir varm utan står mest och hänger på ett långt skaft av nåt slag. Den andra killen ligger ner på tennisbanan och rensar ogräs. Varför tvingas unga, som inte vill jobba utan ha sommarlov, arbeta, medan vi gamla, som vill arbeta, inte får? Jag är en misslyckad figur och idag är självkänslan inte ens nere vid fotknölarna utan under fotsulorna.

Read Full Post »