Fredag. Fästmön jobbar sin sista dag innan fyra veckors semester väntar. Tre av dessa veckor ska hon tillbringa med sina barn i lite olika konstellationer. Jag älskar bonusbarnen, inte tu tal om annat, men ibland önskar jag att Anna och jag hade något mer vuxentid tillsammans. Tid när hon inte jobbar. Och liiite extra tid får vi i helgen – en hel lördag! Anna jobbar nämligen alltid de helger vi är barnfria, så denna extra dag blir mysig – trots att vi inte har bestämt vad vi ska hitta på. Troligen inte nåt revolutionerande, det sätter innehållet i plånboken stopp för. Men ändå. En hel lördag med tillhörande kväll och natt…
I eftermiddag tänkte vi stråla samman nere på stan. Jag har ju laddat mitt busskort på ICA Solen och ska försöka ta mig in per grön buss. Uff! Den som känner mig vet hur jag avskyr bussar och bussresor, men det är bara att möta sina demoner och ta tjuren vid hornen. Vi tänkte bara strosa lite och kika i affärer. Inget särskilt som ska inhandlas, möjligen nåt för Anna som har en resa i juli att se fram emot. Då kan det ju vara bra att ha nån ny t-shirt eller så.
Min sommar ligger som ett oskrivet vykort. Jag vet inte ens vad den har för bild på framsidan. Kanske den här:
Regnfönster ut mot en trist bakgård.
Eller kanske ser min sommar ut så här?
Utsikt över Vättern.
Mamma undrar varje gång jag ringer – och sista tiden har jag ringt varje dag – när och om jag kommer hem. Jag har inget svar. Jag är ju livegen, kan inte resa hur som helst. Som arbetslös finns det inget som heter semester, inte ens en vecka hos sin gamla mamma.
Igår var det en ledsen dag. Jag är så van att göra rätt för mig och kände mig så påhoppad av facket som jag trodde skulle stå på sina medlemmars sida. Nej, det här livet är inte så roligt just nu, men jag får försöka spotta i nävarna och ta nya tag. Igen och igen. Till den dan jag inte orkar mer. Den dan som närmar sig. Det gör den.
Jag har kört igång en maskin tvätt redan eftersom jag noterade att folk är vakna i huset. Ska snart slänga in mig själv för en rejäl tvätt också – fast i duschen, dårå. Orkade inte göra det igår efter att jag hade varit Ute på Uppdrag. Det blev till att dela en dr Oetker-pizza med Anna till sen middag samt provsmaka rabarberkräm till dessert. Den fick godkänt! Idag blir det kräm till frukost. Det går det med.
Jag har inga drömmar kvar, inga drömmar i vaket tillstånd. Hur kunde det bli så?
Gå till Toffelprofilen
Det är så tråkigt att veta att du ser så mörkt på tillvaron, men jag hoppas det VÄNDER snart… betänk att ni nu har 4 veckor då inte Anna jobbar, det måste väl kännas bra för dig också ? Du ska veta att jag verkligen känner med dig, och håller alltid en tumme, i tanken, att JOBBET snart dyker upp också!!
Kramen till dig !!
Du är så snäll, du! Anna ska tillbringa det mesta av semestern med sina barn, varav en vecka utomlands. Jag kan inte följa med på resan och jag kan inte heller följa med på några längre utflykter. Det känns trist. Ska försöka åka ner och åtminstone hämta hit mamma – det blir väl Byhålan tur och retur på ett par dar. Jag har ju dessutom sökt jobb där neråt, så…
Idag är det lite svårt att se ljust på tillvaron, men det blir säkert bättre.
Kram och tack för dina vänliga ord!
Här är en till som alltid håller tummarna.. Ber om ursäkt, jag har varit dålig på att kommentera ett tag nu. Det gör ont att läsa att du inga drömmar har, finns de inte där, långt, långt inne fast du inte vågar drömma dem fullt upp i nuläget? Och visst, man ska leva här och nu men ”nu” är inget som är cementerat, Jag önskar så innerligt att du kan få komma upp på banan igen, få tillbaka din självkänsla. Stor KRAM! Jag tutar om ett par timmar när jag susar förbi Uppsala på vägen norröver. 🙂
Kära syster, jag håller tummarna för DIG! Inget att be om ursäkt för, bloggerier och kommmentarer har sin tid – och ibland har man inte tid, lust, ork.
Tja, det börjar ta slut här. Det går onekligen mot slutet. Det slog mig igår när jag försökte se framåt och kanske planera något litet. Inte ens boken har jag nån lust att slutföra. Den bara ligger där på hårddisken och skräpar medan den boken handlar om njuter av sina miljoner och skrattar hela vägen till banken, typ.
Kram till dig och TUTA ordentligt så jag hör!!!
Jag håller tummarna så att jag blir blååååå !
Kramkram
Tack Vän!
Kramkramkram!
Känner igen det där med varannan helg barnfri och då är det jobb istället!
Inte roligt, men vad gör man om man jobbar inom vården…
Att vara arbetslös och ”stå till förfogande”, det måste ju vara enormt frustrerande och jag tycker det är så ”kränkande” att om man är det så har man ingen möjlighet alls att planera något..
Vad är det som säger, att man inte behöver en semesterresa, eller åtminstone få känna, att man kan få slappna av lite..
Jag gör som fru hatt, håller tummarna!
Ha dé!/Kram
Det blir väldigt tradigt i längden, för man behöver ledig vuxentid tillsammans också, inte bara vardagar och en och annan helgdag när den andra föräldern har tid och lust.
Man känner sig som en livegen och helt utan rättigheter. Jag skulle vilja åka ner till mamma åtminstone några dar och hälsa på, men det får jag säkert inte, möjligen en helg.
Tack snälla, men tyvärr verkar det som om ingen vill ha mina tjänster.
Kram!
*kramar om*
Hoppas morgondagen blir galet skön
Kramar tillbaka! Vi hoppas på lite mindre regn så vi kan göra nån utflykt eller så!
Önskar er en härlig vuxenhelg, njut av varje timme nu!
Kram!
Tack snälla gulliga Rippe!
Kram!
Ser att du håller på och kommenterar… släpp det nu ett tag, alla negativa saker och problem, t o m bloggandet. Du hinner skriva sen! (väntar att få läsa ioch för sig, men SEN!)
Ägna er åt varandra nu och glöm världen utanför ett tag när ni nu har den här lilla chansen!!
Många kramar till er båda!
Vi behövde in och kolla lite prylar på datorerna båda två, så jag passade på att svara på några kommentarer och skriva lite. Bloggandet är rening för mig! 😀
Kram!