Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 17 juni, 2011

Varning för lite snusk, dårå, i bokform!

Alltså vi skulle träffas på stan efter klockan 14 när Fästmön slutade jobbet idag. Bara det att hon fick jobba över i ett par timmar. Jag hade i och för sig trevligt sällskap av en vän som ringde mig medan h*n bilade upp till norra Sverige och sen en stund med pusslet, men det var ju Anna jag hade tänkt umgås med (forgive me, friend!). Nåja, hon ska vara glad att hon har jobb – och det är hon!

Vid 16.30-tiden sammanstrålade vi och gick då till en klädaffär med bra priser och rabatter. Anna gjorde en del inköp medan jag blev snudd på hysterisk av musiken som dundrade ut genom högtalarna. Det var mässingsblås, sambatakter, Pata pata och f*n vet vad! Jag sa till Anna att snart dansar jag loss, kände hur galenskapen kom krypande. Anna blev vit i ansiktet av rädsla och släpade med mig till provhytterna. Hon klev in med ett tiotal plagg, jag satt utanför och försökte undvika mig själv – vilket var svårt. Det var en ENORM spegel där jag satt. Och jag kunde se vilka likaledes ENORMT TJOCKA lår jag hade. Inte kul.

Mitt enda önskemål var att besöka Celsiusbokhandeln, som nu dessvärre konkar och snart lägger ner. Eftersom jag överlevde besöket i klädaffären blev detta därför nästa anhalt. Anna skulle dessutom leta efter en reseguide. Tyvärr hittade hon ingen, men jag gjorde ett riktigt fynd för endast 69 kronor:


En söt liten bok med svartvita pin up-bilder från Hollywood.

                                                                                                                                                          Affärerna började göra sig redo för fredagsstängning och varken Anna eller jag hade ätit sen nån gång på förmiddagen. Därför styrde vi kosan mot en kinakrog med bra priser. Och ja, Nurse Rached! Jag hade ju varit förutseende nog att lämna bilen hemma, så det blev två (2) starköl till maten. Ändå kunde jag äta med pinnar… 😆


Två öl och kinamat med pinnar.

                                                                                                                                                                  Anna var så söt och grönklädd och passade in finfint i restaurangens gröna soffor.


Man kan tro att detta är reklam för Rörstrands Grön Anna!.. De tu i bakgrunden råkade bara komma med på bild, men det är de säkert glada för. Jag menar, det är ju inte alla som får synas på Tofflans blogg!

                                                                                                                                                                     Fy faderullan så mycket jag åt… Två rågade tallrikar med mat – och sen färsk melon och konserverad frukt med en klick smält banan- och chokladglass blev det till dessert… Men till mitt försvar ska sägas att desserten svalkade skönt efter den något heta buffén.


Frukt till dessert kändes svalkande efter den heta buffén, men hjälp så mätt jag blev…

                                                                                                                                                                  Det blev nästan för mycket att klämma i sig kakj****n till notan, fast vad gör man inte för att få fram fortune cookie-lappen med sanningar på? Min kändes något kryptisk… (Själv kände jag mig nästan som tjockisen med mintkakan i Monty Python’s The Meaning of Life…)


Stjärnor nära mig på gång???

                                                                                                                                                            Bussresan hem gick bra. Jag överlevde alltså dagens BÅDA bussresor *ritar gigantiskt kors i taket* Vi tog en liten omväg hem och hamnade på Tokerian där vi inhandlade fredagssmaskens. Jag har nog hört att Anna har rafsat i sin påse, men min står orörd tills vidare… Nu ska jag snart kollapsa i TV-fåtöljen och snarka till Tyst vittne på TV4plus.

                                                                                                                                                               To be continued…

Read Full Post »

Läser på nätet att centern ska hålla presskonferens klockan 14.15 idag. Anledningen är partiledaren Maud Olofssons avgång i höst. Direkt är det fritt fram för spekulationer kring efterträdaren. En av de heta kandidaterna sägs vara Anna-Karin Hatt, inte att förväxla med den KÄRA fru Hatt.


Maud Olofsson avgår. (Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.)

                                                                                                                                                             Man kan väl, för att uttrycka sig diplomatiskt, säga att det var på tiden. Att Maud Olofsson avgår, alltså. Inom partiet har man länge krävt detta och nyligen krävde ungdomsförbundet Maud Olofssons avgång på Newsmill.

Fru Hatt, då? Fru Anna-Karin Hatt, vill säga. Vem är hon? Hon är före detta frisör och idag IT- och regionminister. Numera gift med Greger Hatt, som var med och bildade miljöpartiet, men nu är före dett sosse och centerpartist idag. Hängderu med???  Tja, det händer saker i politiken – och inom dessa kretsar.


Fru Anna-Karin Hatt, inte ”min” fru Hatt. (Bilden är lånad från Wikipedia.)

                                                                                                                                                  Centerpartiet fick inte ens sex procent av svenska folkets röster vid senaste valet. Och nu händer det saker bland de övriga partierna. En nygjord mätning av Skop visar att Alliansen fortfarande är i majoritet med moderaterna som största parti, men SD har blivit det fjärde största partiet. Sossarna har ökat, medan vänstern har tappat.

Så här ser det ut nu bland väljarna (mätningen är gjord i maj och jämförelsen gäller mätningen i december förra året):

  • Moderaterna 33,4 procent, +/–0
  • Folkpartiet liberalerna 5,4 procent, –0,6
  • Centerpartiet 5,5 procent, +1,2
  • Kristdemokraterna 3,8 procent, –0,2
  • Socialdemokraterna 31,7 procent, +1,3
  • Vänsterpartiet 4,3 procent, –1,8
  • Miljöpartiet 9,3 procent, +0,3
  • Sverigedemokraterna 6,5 procent, +0,6

En del oroande siffror, tycker jag…

Read Full Post »

Idag flaxade det in ett nyhetsbrev i inboxen från Månpocket med rubriken Nya böcker från Månpocket i juni. Fast jag tror ju att det är juli-släppen som avses att aviseras… Hur som helst, här är några titlar av dessa som jag tycker är intressanta:

Niceville av Kathryn Stockett
När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.

Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.

Jag älskar dig inte av Christina Stielli
Lotten har en familj, en man hon älskar högt och två barn hon sätter före allt annat. Definitivt före sig själv. Hon vet ju att äktenskap innebär kompromisser och vem skulle hon vara om hon inte såg till att familjen mådde bra? Men när Per en dag lämnar henne räcker inga kompromisser längre. Hela Lottens värld rasar samman: utan kärnfamiljen är hon ingen.

Den här boken har funnits på min önskelista länge nu! Kanske dags att slå till i sommar?

Sista natten i Twisted River av John Irving
Här ger John Irving liv åt en rad färgstarka personligheter i en berättelse som formar sig till en underbart ringlande skröna. Skådeplatsen är till en början det lilla sågverkssamhället Twisted River i norra New Hampshires skogar. Det är i mitten av femtiotalet. I centrum står den italienskättade kocken Dominic och utfodrar skogshuggare och flottare, sonen Danny, blivande stjärnförfattare, och så småningom även Dannys son. Här finns också den grovkornige Ketchum, väderbiten lumberjack och speciell vän till familjen. Utifrån Twisted River startar sedan en fem decennier lång odyssé som också är en flykt, hals över huvud, efter att en halvindianska tagits för en hotfull björn och ett slag med en stekpanna av gjutjärn skjutit iväg berättelsen rakt in i framtiden.

Tändstickskungen Ivar Kreuger av Frank Partnoy
Varje finanskris har sin egen skurk – och den störste av dem alla är en svensk. När Financial Times rankade alla tiders största svindlare hamnade kalmarsonen Ivar Kreuger på tredje plats. År 1930 tillverkade hans fabriker tre fjärdedelar av alla tändstickor i världen, han umgicks med presidenter och filmstjärnor, han hade överlistat Wall Street kraschen -29, han verkade oövervinnerlig. Men när bubblan trots allt sprack två år senare utlöstes Kreugerkraschen, en global kris utan dess like.

Flickan i floden av Stephen Booth
Det är maj månad och värmebölja i Derbyshire. När kriminalinspektör Ben Cooper tar en löprunda utmed floden hör han plötsligt skrik, en liten flicka har hittats drunknad i vattnet. Hon hette Emily Nield och blev åtta år gammal. Enligt föräldrarna sprang hon ut i floden efter en hund och råkade halka på några stenar. Hon har ett sår i pannan som kan ha uppstått då hon föll. Ben grips dock av känslan att något helt annat kan ha hänt. En polisutredning inleds och det dröjer inte länge förrän man gör ett makabert fynd vid en annan del av floden. De båda händelserna har ett oroväckande samband…

En hel del spännande titlar – precis som det ska vara på sommaren!!!

Read Full Post »

En ung kvinna med incestuösa övergrepp i bagaget och en barnsoldat från Sierra Leone. Båda med flera personligheter var och båda behandlas av samma psykoterapeut. En terapeut, vars väg korsas av polisen. Låter det rörigt? Ja boken Kråkflickan av författarduon Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist är lite som de båda patienterna ovan: multipel. Och boken är en psykologisk thriller, en multipel sådan.


En multipel psykologisk thriller.

                                                                                                                                                                Förutom berättelsen om psykoterapeuten och hennes patienter förekommer den om de unga pojkarna som hittas mördade och svårt sargade. Och det är här psykoterapeutens och polisens vägar korsas. Allt visar sig nämligen handla om svek. Svek på alla plan och i alla läger.

Det här är en spännande bok, en riktig bladvändare som till och med slutar med en cliffhanger – det är ju första delen av en planerad trilogi. Det som gör boken lite rörig är att det främst i början märks att det är två författare, två olika sorters sätt att skriva. Och att detta är en debutroman råder ingen tvekan om – det är alldeles för många berättelser i en och samma bok. Man får till och med in ett litet HBTQ-tema! Detta till trots får Kråkflickan ett högt betyg – för den är ju så vansinnigt spännande!!! Och otäck…

Read Full Post »

Häromdan klubbade Uppsala kommun beslutet om ett Speakers’ corner på Vaksala torg. Många tycks gilla idén, men är ändå tveksamma till om det fungerar, läser jag i lokalblaskan. Det jag känner mig mest tveksam till är kostnaden: 800 000 pix…

Inte tror jag heller att folk vågar prata offentligt – även om det är på ett av de torg som ligger mer i själva citys utkant! (Varför denna placering???) Håller med Stina Wollter, som är en av tyckarna i artikeln, när hon säger att idén är fin, men…

[…] det är svårt att få folk att tala inför andra på grund av att många människor har dåligt självförtroende […]

Jorå, lovvärd idé, som sagt, men vem 17 vågar ställa sig upp och prata på ett av stadens torg – även om det ligger i utkanten? Då går jag mer på den andra tyckarens i artikeln, Stig-Björn Ljunggren, linje:

[…] Vill folk säga något i dag startar du en blogg eller skickar en insändare. Idag har vi en större möjlighet än någonsin att uttrycka oss via nätet genom Facebook och olika sidor på internet. Om du har en åsikt i dag kan du sprida den snabbt och vi har större möjlighet i dag att nå en stor publik. […]

Det som känns tokigt i det hela är inte bara placeringen och huruvida idén om en talartribun är tidsenlig utan framför allt kostnaden för kalaset. Vad 17 är det som kostar 800 000 kronor? Drickabacken man ska stå på, eller? Nej, dessa       800 000 kronor är flera årslöner för många och det känns lite magsurt att så mycket pengar ska gå till.. vadå, liksom..?

Read Full Post »

Fredag. Fästmön jobbar sin sista dag innan fyra veckors semester väntar. Tre av dessa veckor ska hon tillbringa med sina barn i lite olika konstellationer. Jag älskar bonusbarnen, inte tu tal om annat, men ibland önskar jag att Anna och jag hade något mer vuxentid tillsammans. Tid när hon inte jobbar. Och liiite extra tid får vi i helgen – en hel lördag! Anna jobbar nämligen alltid de helger vi är barnfria, så denna extra dag blir mysig – trots att vi inte har bestämt vad vi ska hitta på. Troligen inte nåt revolutionerande, det sätter innehållet i plånboken stopp för. Men ändå. En hel lördag med tillhörande kväll och natt…

I eftermiddag tänkte vi stråla samman nere på stan. Jag har ju laddat mitt busskort på ICA Solen och ska försöka ta mig in per grön buss. Uff! Den som känner mig vet hur jag avskyr bussar och bussresor, men det är bara att möta sina demoner och ta tjuren vid hornen. Vi tänkte bara strosa lite och kika i affärer. Inget särskilt som ska inhandlas, möjligen nåt för Anna som har en resa i juli att se fram emot. Då kan det ju vara bra att ha nån ny t-shirt eller så.

Min sommar ligger som ett oskrivet vykort. Jag vet inte ens vad den har för bild på framsidan. Kanske den här:


Regnfönster ut mot en trist bakgård.

                                                                                                                                                                   Eller kanske ser min sommar ut så här?


Utsikt över Vättern.

                                                                                                                                                             Mamma undrar varje gång jag ringer – och sista tiden har jag ringt varje dag – när och om jag kommer hem. Jag har inget svar. Jag är ju livegen, kan inte resa hur som helst. Som arbetslös finns det inget som heter semester, inte ens en vecka hos sin gamla mamma.

Igår var det en ledsen dag. Jag är så van att göra rätt för mig och kände mig så påhoppad av facket som jag trodde skulle stå på sina medlemmars sida. Nej, det här livet är inte så roligt just nu, men jag får försöka spotta i nävarna och ta nya tag. Igen och igen. Till den dan jag inte orkar mer. Den dan som närmar sig. Det gör den.

Jag har kört igång en maskin tvätt redan eftersom jag noterade att folk är vakna i huset. Ska snart slänga in mig själv för en rejäl tvätt också – fast i duschen, dårå. Orkade inte göra det igår efter att jag hade varit Ute på Uppdrag. Det blev till att dela en dr Oetker-pizza med Anna till sen middag samt provsmaka rabarberkräm till dessert. Den fick godkänt! Idag blir det kräm till frukost. Det går det med.

Jag har inga drömmar kvar, inga drömmar i vaket tillstånd. Hur kunde det bli så?

Read Full Post »