Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 16 juni, 2011

Resultaten av en ny undersökning, utförd av företaget Sas Institute, visar att svenskarna faktiskt vill ha kontakt med sina myndigheter – via nätet och mobilen, helst. Men offentliga sektorn möter inte medborgarnas krav och önskemål.

Så många som 70 procent av dem som deltog i undersökningen vill ha mejlkontakt eller kontakt via hemsidor med sin kommun och 62 procent vill ha kontakt med statliga myndigheter via nätet.


Jag vill ha kontakt via nätet!

                                                                                                                                                            Men ofantliga offentliga sektorn är dålig på att erbjuda medborgarna kommunikation via nätet – via hemsidor eller sociala medier. Detta till skillnad från privata aktörer som ofta använder nätet. Ett exempel är flygbolag som rapporterar om förseningar via den digitala incheckning. Varför kan inte SJ följa detta exempel? undrar kritikerna. 

En del myndigheter får emellertid godkänt i undersökningen. Skatteverket med sin e-deklaration, till exempel.

Undersökningen gjordes i mars i år. Totalt deltog 1 000 personer som svarade på… en webbenkät.

Jag gläds över kontakterna med min husläkare. Jag mejlar för det mesta om jag behöver hjälp och han svarar inom ett dygn – om han är i tjänst (annars får jag ett frånvaromeddelande). Därefter bokar vi tid eller så får jag ett e-recept förnyat. Så enkelt!

Men sen kan jag tycka att många myndigheter tycks livrädda för att kommunicera med medborgarna. Allra minst vill man kommunicera per telefon. Och mejl verkar farligt också, tänk om man blir mejlbombad?! Min a-kassa skickar som idag ett svårbegripligt brev med trist ton – då slipper man ju PRATA med medlemmen. Frågan är bara vart vi medboragre ska ta vägen med alla våra frågor – eller svar – om vi inte kan få kommunicera…

Read Full Post »

Idag funderar jag över det viktiga i livet. Jag skjutsade Fästmön till jobbet strax före klockan 13 och nu är jag ensam hemma fram tills hon slutar klockan 20. Strax innan vi åkte kokade jag en skål rabarberkräm på Slottsfruns rabarber som vi fick tidigare i veckan. Kostade oss nada, jag hade till och med potatismjöl i skåpet! Gott till middag eller kvällsmat.


Gott till middag eller kvällsmat.

                                                                                                                                                                    Jag minns en tid när jag tog såväl rabarber som rabarberkräm för givna. En tid när jag också tog för givet att mina föräldrar alltid skulle vara mina föräldrar – och framför allt i livet. En och annan salt tår slank nog ner i kastrullen under koket.

Det blev en tur till Tokerian innan jag landade hemma igen. Vittjade postboxen och fick ett mindre trevligt brev från a-kassan. Jag förstår inte att a-kassans ton alltid måste vara mer eller mindre hotfull. Är jag misstänkt för nåt? Förutsätter man att jag fuskar? Den här gången vill a-kassan för andra gången att jag skickar ett arbetsgivarintyg. Jag har redan skickat ett i december förra året.

Jag skriver ju som bekant en del blogginlägg mot betalning och jobbar för ett företag som heter Blogvertiser. Varje gång jag har skrivit ett inlägg på uppdrag skriver jag nogsamt upp en (1) timmas arbete på mitt a-kassekort. Hittills i år handlar det om under tio timmar – timmar som jag som sagt har redovisat på mina a-kassekort och timmar som jag fått lön för och som jag har skattat för. Du kan ju själv räkna ut att det inte handlar om några tusenlappar.

Och inte är det att se som nån deltidsanställning heller, vilket a-kassan tycks påskina. Det handlar om uppdrag. Jag har nu letat upp blanketten på nätet och använt mig av så kallat ifyllnadsstöd för att kunna fylla i den som PDF. Vidare har jag ringt och pratat med Anders, som jobbar på Blogvertiser. Den delvis ifyllda blanketten har jag mejlat till Anders, som nu i sin tur ska komplettera den och skriva under den och slutligen skicka den till a-kassan. För mindre än tio timmars uppdrag, timmar jag redan har redovisat, har detta arbete tagit över en timma i anspråk.


A-kassan är byråkrati i sitt esse ibland.

                                                                                                                                                                Är det nåt som är viktigt i livet??? Ja, för mig som lever på a-kassa är det viktigt eftersom jag är beroende av den lilla inkomst det ger. Men jag har svårt för byråkrati när den är i sitt esse, det har jag. Och jag undrar om inte handläggarna på a-kassan har annat att göra än att skicka brev till oss som uppbär ersättning. Vi (Jag), som har betalat och betalar vår (min) a-kasse-avgift varje månad under såväl goda tider, som arbetslösa. Vi (Jag), som söker jobb febrilt. Vi (Jag), som har jobbat på uppdrag mindre än tio timmar under ett halvår. Vi (Jag), som plikttroget har angett det på våra (mina) blanketter. Jag blir så ledsen, så ledsen, så ledsen.

Därför vill jag sluta det här inlägget med en vacker dikt som jag läste idag i en ung människas dödsannons. Jag tror nämligen på änglar. Dikten Himmelsfärd är skriven av Anna Rydstedt och jag hoppas att det är OK att jag citerar de delar av den som var införda i annonsen:

Över trädens toppar
jag flyger upp i himlen,
där pigga änglapojkar
med vana änglaflickor
skall duscha mig från svett och gråt
ur svala regnmoln

Fastän jag inte än har fållat
min vita änglaskjorta
utan slarvigt i eoner springer
i en röd pyjamas,
som jag dog i
en gång,
så var Gud snäll ändå
och gav mig ett par vingar,
gröna som björkarna den våren
jag klättrade i björkarna och
hämtade mig löv,
vita som vingenäver i flykt
med Mikael
över solen

Read Full Post »

I min familj har vi TVÅ födelsedagar mitt i sommaren, i juli. Det har inte alltid varit lätt med kalasandet i dessa sammanhang och semestertider, men tack och lov har den ena parten nog vuxit ifrån födelsedagskalas (på nästa tårta står det 76) och den andra parten har inte varit särskilt intresserad (den blivande nioåringen). Det är jag glad för. I ett annat liv, med två andra små barn, skulle det kalasas. Med hela klassen. Hemma. Ja, jag behöver väl inte säga mer än att vi vuxna var som urvridna trasor efteråt???


En sån här tavla kanske vore en fin present? Jag vet inte vad den har med inlägget att göra, men jag skrattade så jag nästan kissade på mig när jag såg den på en marknad.

                                                                                                                                                                   Jag blir varm och glad och skrattar förtjust när jag läser Susanna Lans krönika om födelsedagskalas i dagens lokalblaska (tyvärr finns krönikan inte att läsa på hemsidan!). Här har vi en småbarnsförälder som inte ryggar för sanningen och som skriver med stor (själv)insikt: kalas är jobbiga och barn för ett j***a liv! Hon skriver:

[…] Jag är den första att erkänna att barnkalas är jobbigt! Ett barn kan låta väldigt mycket. Många barn låter inte, dom för ett j-a liv!
Sockerstinna femåringar i flock hemma i en trång lägenhet är inte ett drömscenario för speciellt många föräldrar, det är jag säker på. […]

Det krönikan handlar om är olika sorters kalas och hur man gör det bästa möjliga för barn som fyller år mitt i sommaren. Susanna Lans har full förståelse för de föräldrar som förlägger barnkalasen på bowlinghall, barnlekhus, bondgård och liknande ställen. Man betalar hellre tusenlappar och lever på makaroner en månad –  i stället för att

[…] ta ledigt från kobbet för att hinna baka, handla, pynta, städa och få migrän. Allt för att sedan tillbringa några timmar en ledig lördag i ett kaos som kan vara himlen för en nybliven femåring och som avslutas med sanering av det, för några timmar sedan, nystädade hemmet. […]

Susanna Lans tror inte att det handlar om status när man väljer att ”lägga ut” barnkalaset. Det handlar om bekvämlighet. Men för henne personligen är statusen trots allt högre på ett eget arrangemang hellre än ett köpt. Sen behöver det inte vara

[…] Hawaii-tema hemma i trädgården med paraplysaft och hembakade bullar […]

Det behöver inte ens vara att ta med grillen ut till skridskobanan eller en åktur i pappas brandbil. Det bästa kalaset är

[…] Där barnen får leka – alldeles av sig själva! […]

Och det var väl rätt klokt tänkt??! Jag minns ett fruktansvärt fyraårskalas på en altan nära mig klockan halv tio en söndagsmorgon. Kalaset var regisserat av föräldrarna och det var också födelsedagsbarnets och gästernas föräldrar som hördes  mest och verkade ha roligast. Fyraåringen och dess små kamrater ville inte alls sitt stilla vid barnmöblemanget och ha te-party…


Nästa gång jag fyller år behöver inte jag heller ha nåt kalas, men en tårta vore ju gott…

Read Full Post »

I morse blev det en hel skratt vid frukostbordet och den dit tillhörande lokalblaskan. Det som främst lockade till skratt var denna underbara annons, införd i en bilaga om Heby-festivalen. Ja jisses, bara det…

Jag undrar VILKEN panna man erbjuder sig att byta ut? Den som sitter på kvinnan i annonsen ser ju allt annat än glad och nöjd ut över bergvärme, menar jag… Hon ser inte ens smart ut – och det står att man ska vara smartare i annonsen. Hon ser ju bara arg ut. Snacka om misslyckat bildval!


Om tanken är att kvinnan ska se smart ut har annonsören misslyckats. Hon ser ju arg ut!

Read Full Post »

Dags för veckans höjningar (KulTur) respektive sänkningar (TristResa). Ja jag vet, lite ansträngt är det. Men ändå. Så här:

KulTur

  • Maria Thuré (hon skriver så jag asgarvar högt i min ensamhet!)
  • Min egen sötnos (som får mig att asgarva åt ingenting)
  • Mina söta inneboende talgoxar!
  • Jordgubbar och glass (it rules!)
  • Åtta spännande böcker kvar att läsa i olästa-hyllan!

                                                                                                                                                       TristResa

Read Full Post »