Pingstafton

Anna slutade jobbet klockan 16 igår och jag och Clark Kent* åkte och hämtade henne – utan gnissel, fast onekligen med mindre bra bromsar (eller så är det psykiskt…). Killarna hade tjatat om grillning och vi var måttligt roade i värmen, jag, med mitt tröttande flöde och Anna, som hade jobbat 7 – 16. Men vad göra man inte för sina små älsklingar (nåja…)? Vi köpte grönsaker, potatissallad, tzatziki, bröd, dricka, kött och kalkon samt grillkol på hemvägen. Jag var blond och pekade på

kål

när Anna undrade om jag visste var ICA Heidan hade

kol…

I Himlen snodde Anna ihop en sallad, medan jag försökte plocka ihop lite av Elias prylar. Slaktar-Pojken hade plötsligt ångrat sig och skulle INTE med och grilla, så Anna, Elias och jag åkte till Morgonen. Där väntade en hungrig Storasyster som nästan hade förstört sina naglar på att rengöra grillgallret – OMG! – så vi körd igång direkt. (Jerry och Frida var på väg hem från ett spännande möte i Göteborg.)

Eftersom jag är mannen i huset – SKOJAR! – var det jag som tände grillen. Och eftersom jag inte hade nån grillöl blev glöden omjämn, nåt som somliga påpekade några gånger…

Ja, ja, det tog sig så småningom…

                                                                                                                                                                Elden tog sig, glöden infann sig, jag hostade bara lite och alla våra kläder stank sur rök efteråt. Men ändå. Min mat blev jättegod, Anna var missnöjd med köttet till sig och barnen. Salladen var ljuvlig, tzatzikin underbar och bubbelvattnet med citrussmak otroligt läskande i värmen.

Av herr Kalle Kon blev det delvis kolbitar, men de gick att äta. Somrigt och gott!

                                                                                                                                                         Halloumi, gnisselost, la vi på lite senare och den blev också riktigt god.

Gnisselost är gott!

                                                                                                                                                               Jerry och Frida anlände vid 20-tiden och var vrålhungriga. Tyvärr hade de övriga hungriga barnen ätit upp nästan all mat, men något litet fanns kvar. Anna och jag pussade lillgrabben hej då, tog en tur till Himlen och hämtade våra grejor och for sen in till stan. Vi satt på ballen** en stund och försökte svalka av oss, Anna tog en dusch först, jag läste lokalblaskan. Tidig sänggång medan fulla vuxna roade sig med töntspelet Kubb och herr Smidig höll på att skrämma livet ur oss genom att vippa en pool.

Som vanligt skrek alla i grillsällskapet när jag ville fota dem, så håll till godo med denna vackra pion i stället, NÄSTAN lika vacker som mitt sällskap!

Nästan lika vacker som mitt sällskap!

                                                                                                                                                           *Clark Kent = han e min BILman!
**ballen = balkongen