Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 10 juni, 2011

Maria Thuré har gjort det igen! Hon har fått mig att vrålgarva rakt ut. Hennes krönika i dagens UppsalaTidning är fullkomligt lysande och dryper av ironi.

Som vanligt tar Maria Thuré ett ämne som upprör folk. Den här gången är det grannar. Grannar, som det ju finns två sorter av, enligt Maria Thuré:

[…] Goda grannar. Dem man lånar ägg av. Sedan finns det onda grannar. Dem man vill kasta ägg på. […]

Det handlar om hänsyn – eller snarare brist på hänsyn. Om hög musik sent på vardagskvällarna. Och om sommaren, grilltid, när vissa grannar grillar typ sex av sju dar i veckan medan den stackars fröken Thuré äter

[…] Keldas skitäckliga sparrissoppa […]

Resterna av grannarnas kulinariska fester sitter fortfarande kvar – i Maria Thurés gardiner.

Men hur ska hon göra nu? Ska hon säga nåt till dem det berör? Ska hon klaga hos bostadsrättsföreningen? Ska hon skriva en arg lapp? Nej, hon är så typiskt svensk och har grannfobi och

[…] föredrar att vara förbannad i tysthet […]

Fast sen kan hon inte hålla sig utan skriver en alldeles lysande krönika! TACK för den! Jag tjuter som sagt av skratt samtidigt som jag känner igen så mycket och nickar instämmande.

Read Full Post »

En liten bok med fyra berättelser. Det fick jag av Lena Köster när vi var och lunchade den 20 maj, två före detta arbetskamrater som inte setts på bra länge. Jag är inte nån stor fan av short stories, men visst. Det var lite kul att få Med omedelbar verkan av författaren själv.


Jag har gjort bilden lite extra stor för boken är ju så liten.

                                                                                                                                                            Fyra berättelser om fyra människor som beslutar sig, enligt baksides texten. Men det är också människor vars berättelser hänger ihop – mer eller mindre. Så det blir nästan som en kort roman. Det handlar om Birgit, som blev sexuellt utnyttjad av sin pappa, Elsa med rösten som förlorar sin gåva, om Per som ska begrava sin bror. Och kanske den starkasete av dem alla, berättelsen om Anja som tillsammans med sin man är med om en trafikolycka. Ett litet HBTQ-tema i den, för övrigt.

Det här är bra. Jag kan inte säga att jag är förvånad, för jag vet att Lena Köster kan skriva. Men att få ihop berättelser som är så mycket mer än bara short stories, noveller, är en svår konst. Att dessutom hålla kvar läsarens intresse genom de cirka 160 sidorna är inte allom givet. Lena Köster lyckas med både och.

Några få korrekturfel stör och något lite känner jag att vissa av berättelserna inte är riktigt färdiga, eller skulle kunna vara mer. Men högt betyg! Och TACK för en fin bok, Lena!

Read Full Post »

Tofflan är rätt ilsk. Hyfsat arg. Rejält förbannad, skulle jag vilja säga. Jag säger ju ofta

Gratis är gott!

och det klart att det är! Men att betala självkostnadspris är inte alltid så smart. Här kommer en historia ur mitt liv:

I samband med byte av vinterdäck till sommardäck på Clark Kent* uppdagas att framdäcken är helt slut liksom bromsbeläggen bak. Fine! Ekonomiska Tofflan kollar runt och via Fästmön får jag kontakt med en bekant till mig (ja via Facebook, men jag finns ju inte där, så Anna förmedlar kontakten oss emellan eftersom personen ifråga erbjuder däck till bra priser) som jobbar på bilfirma utanför Stockholm, jag har kallat henne Mekar-Bruden här. Fine igen! Hon erbjuder sig att fixa däck och belägg till självkostnadspris och ska inget ha för monteringen. Fine igen igen!

Jag åker dit som överenskommet en kväll i april. Det blir en mycket speciell upplevelse. Alla tänkbara problem uppstår – du kan läsa om dem här! Sen blir det påsk och jag äker ner till mamma i Metropolen Byhålan, som bestämt. På nya framdäck. Fine, fine! Fast bromsarna bak är ju inte bra, men ska åtgärdas ett par dar efter påsk då Mekar-Bruden lovat göra hembesök och fixa det hela i mitt garage. Fine, fine, fine! Så kommer hon tillsammans med sambo och mekar och har sig. Det tar ett par timmar. Bland annat saknas verktyg. Jag tänker att jag kör några dar och om allt är OK sätter jag in en slant som tack för arbetet.

Efter ett tag hör jag ett dunkande ljud från höger sida. Not so fine! Jag försöker sms:a och ringa Mekar-Bruden, men får inte kontakt. Anna kommer på att när hon och Slaktar-Pojkens pappa hade bil lät det på liknande sätt och då var en hjulmutter lös. Jag kollar muttrarna när vi har parkerat – och en mutter är lös. Definitivt inte fine! Får snabb och effektiv hjälp på Lilla Däckverkstan i Förorten!

Men efter ytterligare ett tag låter det konstigt om bilen igen. Terribly unfine! Det gnisslar och skramlar. Jag söker upprepade gånger Mekar-Bruden per sms och telefon utan framgång. Men så messar hon plötsligt en dag och frågar hur det har gått med bilen och jag beskriver då problemet. Eftersom hon samma vecka på fredagen ska in till Uppsala i ett annat ärende lovar hon att ringa runt 15-tiden den dan så att jag ska ta mig till den plats där hon är för att hon ska få testköra bilen och lyssna på olåten. När klockan är 16 messar jag Mekar-Bruden för att höra om hon är på väg. Inget svar. Jag börjar ringa vid 16.30-tiden. Blir avtryckt. Ringer flera gånger fram till klockan 18. Blir avtryckt. Ger upp. NOT FINE!

Gnisslet och skramlet ökar. Jag försöker ringa Mekar-Bruden och skicka sms. Jag blir avtryckt flera gånger och får inga svar på mina sms. Jag tänker att hon är arg på mig, men förstår inte anledningen. Inte fine alls!

En dag när jag ringer och jag trycks av kommer ett sms om att hon är på kurs och inte kan prata. Jag skriver då att jag skulle behöva fråga henne om råd och ber henne ringa upp när hon får en stund över. Hon svarar att hon absolut ska ringa och att hon häromdan kom på att hon hade glömt bort mig den där fredagen. Ingen ursäkt, men okejrå. Nu vet jag. Hon hade glömt och var inte arg. Hur som helst, idag är det två veckor sen och hon har fortfarande inte ringt. Känns inte så fine!

Efter helgen ringer jag Dyra Märkesverkstan och får en tid för bilen idag. Jag åker dit vid sjutiden och åker lånebil hem. Efter en knapp halvtimma hemma ringer mobilen. Jag får veta att det inte räcker med att smörja upp bromsen utan att bromsskivorna måste bytas.

När jag kommer ut till verkstan får jag dessutom veta att Mekar-Bruden har satt vänster belägg på höger sida – och tvärtom. Detta har gjort skivorna alldeles skeva. Och de nya bromsbeläggen är mycket slitna redan och måte bytas… ABSOLUTELY NOT FINE!!! Dessutom är bromsskivorna förskräckligt rostiga och på verkstan undrar man om de inte smörjdes i samband med bytet. Jag frågar vad ett byte kostar och får prisuppgiften 3 337 kronor. Som hittat för en som lever på a-kassa! Jag bokar ny tid och ska få det hela fixat på tisdag i nästa vecka. Jag behöver inte betala för dagens arbete och jag slipper tanka lånebilen nästa vecka.

Samtidigt kan jag inte hålla mig utan berättar att den som har bytt beläggen har jobbat på Dyra Märkesverkstan. Får då till svar att man hoppas att personen inte jobbar kvar, vilket jag kan lugna dem med att h*n inte gör. Fine! tycker de. Och jag håller med.

Av denna erfarenhet har jag lärt mig att det inte alltid är det billigaste som är bäst. Jag är ingen snål person och HADE tänkt betala för arbetet. När jag idag får veta att det så kallade arbetet i stället kommer att kosta mig tusenlappar eftersom delar har blivit felmonterade och förstört andra delar är jag glad att jag inte lämnade en spänn. ALDRIG MER att jag gör så här! Jag trodde att man kunde lita på en person som man är lite bekant med, men tydligen inte. Personligen skulle jag ALDRIG lova att utföra ett arbete som jag känner mig osäker på om jag klarar av.

No, I’m NOT FINE – I’m furious! 👿

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min älskade bil-man

Read Full Post »

Sitter vid datorn och svettas och är nervös. Clark Kent* är avlämnad hos bildoktorn. Jag har fått en prisuppgift som jag gärna vill tro på: handlar det bara om uppsmörjning, cirka 500 pix. Annars… ??? Så den som vill får gärna hålla en tumme under dan! I Clarks ställe står nu en röd, lite yngre motsvarighet till honom. En kvick liten sak med sex växlar, vilket blev premiär för mig. Jag har hittills bara kört femväxlat. Kul!


Min fina man är hos doktorn!

                                                                                                                                                               Jag ska fortsätta med min att-göra-lista under dagen, men jag ringde så många samtal igår att jag blev riktigt hes och hostig. Och jag har nerverna utanpå idag på grund av bilen. Att ha bilen på verkstad när man är arbetslös är som du förstår en oro för att kostnaderna ska dra iväg.

För övrigt misstänker jag starkt att jag inte kan sitta i arbetsrummet och jobba eftersom det förekommer oljud utanför fönstret – nästan som varje dag. Jag skulle ALDRIG kunna ha ett säljjobb där jag satt hemma och ringde. De uppringda skulle undra från vilken krigsskådeplats jag ringde…

Tyvärr kan jag inte vara rak och säga nåt till den det berör eftersom höga vederbörande inte ens hälsar på mig efter förra gången jag uttalade min mening… Trist attityd. Men visst, jag var inte särskilt trevlig då för två år sen heller. Det är svårt att dela tak med nån som vägrar kommunicera och som vägrar visa hänsyn. Jag minns en stekhet sommar för många år sen. Mina föräldrar var här på besök. Alla fönster och dörrar stod på vid gavel dygnet runt på grund av hettan. Extremt tidigt en söndagsmorgon kör ett pucko – ja, jag kan inte kalla det för nåt annat! – igång och klipper gräs. Visserligen med handgräsklippare, men ändå. Det lät MYCKET! Så mycket att min pappa for upp ur sängen och ut på ballen** i bara kalsipperna och undrade vad som stod på… Detta tycktes skrämma Klipparen, som genast avbröt. Jag önskade att pappa hade varit här och gjort en liknande manöver en ANNAN söndagsmorgon i juli när man bestämt sig för barnkalas klockan nio på uteplatsen… Men man får inte säga nåt när det gäller barn, då blir man Persona non grata. Samtidigt sitter jag i skrivande stund och retar ihjäl mig på en unge som trotsvrålar på en av uteplatserna. Klockan är halv åtta på morgonen…

I kväll åker jag ut till Himlen eftersom jag ska tillbringa morgondagen med Elias när hans pappa är i Göteborg och hans mamma jobbar. Jag funderar på en tur till Storvad om det är väder för det, men eftersom jag igår upptäckte att lingonveckan återinträtt – det är bara två veckor sen sist – känns det mest jobbigt. Kanske blir det i stället en tur ner till Vaksala torg och lördagsloppisen där. Vi får se. Ibland är det skönt att bara slappa också…


Lingon igen!

                                                                                                                                                                      Nu har verkstan ringt och bilen är klar redan om en halvtimma. Tyvärr måste bromsskivorna bytas och några såna fanns inte hemma, så en tillfällig lösning blir att man smörjer upp dem och inväntar reservdelarna. Dessa går sen loss på mellan 3 000 och 4 000 kronor. Låter väl fantastiskt härligt, eller..? Ja, ja, min vanliga tur…

 

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min lille bil-man
**ballen = balkongen

Read Full Post »