En seriemördare som överfaller, stryper och paketerar kvinnor härjar i Göteborg. Och han finns närmare än man tror… Jag har just läst ut Helene Turstens nionde deckare med polisen Irene Huss som huvudperson, Den som vakar i mörkret. Tack för födelsedagspresenten, snälla Nurse Rached!
Mördaren iakttar kvinnorna, sina offer. Så länge de är honom trogna skyddar han dem. Men när de syndar straffar han dem. Kropparna rengörs noga och läggs i plast. Strax före morden får kvinnorna en blomma med en konstig text och ett foto på dem själva, taget utifrån, men genom deras fönster. Och även i polisen Irene Huss närhet händer det konstiga saker. Ungar som busar eller har det med fallet att göra?
I baksidestexten står det att detta är
[…] en gastkramande kriminalroman som garanterat håller läsaren sömnlös. I synnerhet om man bor på bottenvåningen…
Nåja, jag bor en trappa upp och särskilt gastkramad blir jag inte heller. Boken känns bitvis seg och händelsefattig. Den blir inte spännande förrän i slutet – och då bara en kort stund. Jag reagerade också till viss del negativt på synen på bloggare som förmedlas i boken.
Det här är som vanligt en välskriven Tursten-deckare, men inte en av de bästa. Medelbetyg!
Gå till Toffelprofilen
Är det den boken som det står ”stog” istället för ”stod” i? En tjej på jobbet här har läst en Helen Tursten och hon sa att det var fel hela tiden.
Njae, det borde jag har reagerat på, jag blir galen på sånt! Men det finns ett långt stycke som handlar om en blogg där det är felstavningar hela tiden…