Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 8 juni, 2011

I kväll var det dags att återknyta bekantskapen med den brittiska TV-serien Herrskap och Tjänstefolk. Fast den här gången är serien producerad 2010 och sändes på TV4. Spela roll! Vi är tillbaka till 165 Eaton Place och vi får återknyta bekantskapen med en åldrad Rose – en gång husa i familjen Bellamy, denna gång hushållerska.


Delar av det nya gänget tjänstefolk på 165 Eaton Place.

                                                                                                                                                           Herrskap och tjänstefolk hette ursprungligen Upstairs, Downstairs. I början av 1970-talet var serien en riktig långkörare. Serien utspelar sig i London under 1900-talets början. När vi nu återknyter bekantskapen är det 1936, mellan två världskrig. Den före detta husan Rose Buck driver ett företag där hon förmedlar tjänstefolk. Och nu får hon i uppdrag att anställa lämplig personal åt husets nya ägare, diplomaten sir Hallan Holland och hans fru lady Agnes. Lady Agnes är tydlig med att hon inte behöver nån hushållerska, men sir Hallans mamma Maud, som dyker upp från en längre tid i kolonierna med sin sikhbetjänt och en apa (!), får henne att inse att Rose är perfekt för tjänsten.

I kväll visade den första delen av tre, en fristående fortsättning på den gamla TV-serien. Den visades i Storbritannien kring jul förra året. Och faktum är att BBC har beställt ytterligare sex avsnitt till nästa år…

Det här är kult och ungdom för mig! Jag följde den här serien när den gick i flera omgångar på TV och jag har de fem böckerna, skrivna av olika författare, som baseras på TV-serien. Böckerna gavs ut kring 1975 på svenska, av B. Wahlströms Bokindustri AB.

Som allt brittiskt är detta ju väldigt, väldigt bra. Mycket ”kostymer”, en hel del politik och framför allt – skildringen av samhällsklasserna: den Där Uppe och den Där nere. Högsta betyg!

Read Full Post »

Uppdatering: Det bästa av allt är att ALLT jag shoppade betalades med bonus-/värdekuponger utom ölen. Bra va?!

Morgonens möte gick bra, som jag tidigare nämnt. Vad jag däremot inte har nämnt är att mötet ägde rum på en plats väldigt nära en annan plats som jag helst vill glömma. Det är tufft. Det är ALLTID tufft att komma tillbaka. Utsikten från ett av fönstren är fin, men även det vackra kan göra ont ibland, eller hur?


Även det vackra kan göra ont ibland.

                                                                                                                                                Mötesrummet är ett ganska ordinärt rum med långbord och hårda stolar. Men också en bekväm soffa. Där brukar jag sitta och filosofera och glo på några av de fina fototavlorna som finns i rummet.


Fina fototavlor att vila ögonen på när man filosoferar.

                                                                                                                                                            Redan kring lunchtid tog jag tag i att-göra-listan. Bland annat skulle jag ringa åtta samtal och jag ringde hälften. Två ska jag återkomma till i morgon. (Mellan samtalen ringde jag en vän som jag läst om var sjuk och så ringde Fästmöns mamma och en bloggkompis. Sen laddade min telefon ur…) Det känns som om jag är på väg, på gång. Kanske… Jag vågade, jag visade vem jag var och vad jag kan. Sen blev jag alldeles, alldeles slut. Men jag överlevde!

Tog en tur till Stormarknaden för att pigga upp mig (ehum… jag brukar aldrig bli pigg där.) Halkade in på svettiga sandalfötter (varför kommer jag alltid att tänka på min latin-lärare när jag skriver ”svettiga sandalfötter”???) på Akademibokhandeln och inhandlade, av en mycket söt och artig praktikant-pojke, den här presenten till mig själv:


Den femte årstiden är Mons Kallentofts senaste!

                                                                                                                                                                    Därefter blev det en tur in till Systemet för att inhandla… förfriskningar. Och så avslutningsvis en runda inne på ICA Kvantum. Köpte mumsig sommarmat och ett träningsredskap. Lite belöning till mig själv. Vilken tur att jag överlevde även turen till Stormarknaden!


Lite sommarmat som jag tänkte avnjuta på ballen* om där är lugn och ro.

                                                                                                                                                               Och medan jag väntar på att förfriskningarna ska bli väl kylda skriver jag det här inlägget.


Ett träningsredskap. Inte för fysisk träning för min del, utan för att jag är så blond. Jag behöver träna på att dra ut teleskopskaftet…

                                                                                                                                                               *ballen = balkongen

Read Full Post »

Jag tvekade en stund inför rubriksättningen till det här inlägget. Jag hade liksom kunnat skriva nåt riktigt ”billigt” för den som har samma låga och snuskiga humor som jag själv. Nu blev det ett mellanting…

ICA Solen är egentligen en matvaruaffär i Förorten. Men häromdan noterade jag att de har utvidgat sin verksamhet och även säljer organ. Billigt, dessutom, bara 19 pix! Så behöver du ett nytt öga eller en ny hjärna, tuffa ut till ICA Solen i Förorten! Där finns resurser!


Billiga organ till salu! Dock inga könsorgan. ICA Solen är en respektabel affär.

Read Full Post »

Vi märker det inte. Länge har det emellertid varit känt att IP-adresserna på internet håller på att ta slut. Det handlar om att internet håller på att växa ur sin infrastruktur. Idag, på IPv6-dagen, testkör flera stora nätaktörer, till exempel Facebook och Google. Tanken är att IPv6 ska ersätta IPv4.


World Wide Web…

                                                                                                                                                         Användarna ska inte märka nånting. Det blir inte snabbare, annorlunda eller uppstår några nya funktioner. Men för framtiden behöver nätet en större kapacitet genom att det finns allt fler datorer i hushållen. Dessutom är dagens mobiler också datorer vi surfar på. Och alla som kopplar upp sig behöver en IP-adress.

Den nya strukturen ska emellertid ge nya funktioner och tjänster också. I framtiden. Men framför allt kan IPv6 ge nästan 340,3 sextiljoner fler adressser än IPv4. Oj…

Read Full Post »

Tillbaka vid datorn hemma igen. Har tillverkat tre rostade mackor av några kanter som jag har slängt kalkonsalami och Brie-ost på. Till det kaffe. Det smakar gudomligt, jag är vrålhungrig. I morse blev det bara en skål fil med müsli.


Sen frukost vid datorn.

                                                                                                                                                        Morgonens möte gick bra! Tänk vad jag blir inspirerad och taggad när nån bryr sig – även om denna nån får betalt för att göra det! Jag har fått en diger att-göra-lista, som främst går ut på att ringa en massa samtal. Alla kontakter ska vara tagna före den 20 juni. Jag kan tala om att jag svettas – och det är INTE bara på grund av värmen…

Solen tycks ha försvunnit och ersatts av en molnig klibbighet som är ganska jobbig. Jag får nästan svårt att andas. Gissar att det är åska i luften.

Det har trillat in några mejl som jag har besvarat och bland annat har jag skickat över en del ”korrektur”. Jag kan inte korrläsa mina egna texter, men andras är jag en fena på! (Är det lättare att hitta fel på andra än på sig själv???)

Vidare ska jag WordPress-supporta en kompis nu där det är lite strul med bilderna. Ska in och kika vad problemet är så snart jag har svalt sista tuggan. I eftermiddag blir det luren och jag som ska samarbeta…

Stackars Fästmön svettas på jobbet och idag får hon tyvärr ta sig hem själv. Hoppas bara att det inte blir åska just när hon ska gå. Tänker lite på mina små inneboende också. Skönt att de har hittat ett tryggt ställe! Ostbitarna var för övrigt borta i morse, så jag gissar att de små gulingarna* har tagit dem!

                                                                                                                                                                    *de små gulingarna = talgoxarna

Read Full Post »

På väg till ett möte som kräver att jag har kläder på mig. Och då menar jag ANDRA kläder än shorts och linne. Ja för en av fördelarna med att i vanliga fall gå hemma så här är att det är strunt samma vad man har på sig. Idag måste jag vara hel och ren och sniggt klädd. Det är svårt när man som jag helst klär sig i tjockissvart. Utanför mitt köksfönster visar termometern redan över 30 grader…


Såna här kan man inte ha på sig när man är på möte.

                                                                                                                                                              Jag längtar redan hem till min håla där jag kan gömma mig. Ärligt talat satt jag mest inomhus igår, framför datorn eller med en bok. Längtar efter att delta i livet, men vågar inte. Det är svårt vissa dagar.

Igår kväll såg jag säsongsavslutningen av Desperate Housewives. Den TV-serien piggar alltid upp, för kvinnorna i den är kloka och roliga, men också elaka och tuffa. Som vanligt slutade det hela med en riktig cliffhanger. Och en uppvisning i sammanhållning. Tänk om jag finge vara med om sån vänskap nån gång i livet!

Glad åt kärleken jag får uppleva är jag! Glad och tacksam att Fästmön finns i mitt liv. Vi sågs ju en liten stund igår och pratade senare en knapp timma i telefonen. Jag satt på ballen* och njöt av kvällen som var 20-gradig. På torsdag kväll har Elias sin allra första riktiga skolavslutning, första klass. Då ska jag naturligtvis åka ut till Förorten! Hade bara glömt att anteckna.

Nu måste jag sätta fart så jag hinner i tid till dagens möte! Att komma försent gillar jag INTE!

                                                                                                                                                            *ballen = balkongen

Read Full Post »

En seriemördare som överfaller, stryper och paketerar kvinnor härjar i Göteborg. Och han finns närmare än man tror… Jag har just läst ut Helene Turstens nionde deckare med polisen Irene Huss som huvudperson, Den som vakar i mörkret. Tack för födelsedagspresenten, snälla Nurse Rached!

Mördaren iakttar kvinnorna, sina offer. Så länge de är honom trogna skyddar han dem. Men när de syndar straffar han dem. Kropparna rengörs noga och läggs i plast. Strax före morden får kvinnorna en blomma med en konstig text och ett foto på dem själva, taget utifrån, men genom deras fönster. Och även i polisen Irene Huss närhet händer det konstiga saker. Ungar som busar eller har det med fallet att göra?

I baksidestexten står det att detta är

[…] en gastkramande kriminalroman som garanterat håller läsaren sömnlös. I synnerhet om man bor på bottenvåningen…

Nåja, jag bor en trappa upp och särskilt gastkramad blir jag inte heller. Boken känns bitvis seg och händelsefattig. Den blir inte spännande förrän i slutet – och då bara en kort stund. Jag reagerade också till viss del negativt på synen på bloggare som förmedlas i boken.

Det här är som vanligt en välskriven Tursten-deckare, men inte en av de bästa. Medelbetyg!

Read Full Post »