För några dar sen skrev språkkonsulten Ylva Byrman om de och dem på sin blogg på Svenska Dagbladet. Hon menar att den som har svårt att skilja på de och dem antingen bör använda dom rakt av eller de i de (!) fall man är osäker. Hon följer där Språkrådets förre chefs förslag. Skälen till att man bör använda dom eller de är främst två, enligt Ylva Byrman:
[…] För det första är de statistiskt smart, för i nio av tio fall är de rätt och dem fel. För det andra stör ett felaktigt använt dem mer än ett felaktigt använt de. […]
Ja, det kan ju vara nog så goda skäl, men frågan är om de räcker. Ylva Byrman fick ett antal kommentarer från läsare som antingen talar för ett generellt införande av dom eller läsare som tycker att hon har helt fel och vill fortsätta att använda de och dem. Många var upprörda.
Klart är att det är svårt med de och dem och användningen av dessa. Och en utbredd fördom är att den som använder dom rakt över är okunnig. Det är alltså inte bara ett språkligt ”problem” utan även ett ”socialt”. Ylva Byrman tycker i ett senare blogginlägg att vi inte är riktigt redo för att använda dom rakt av. Det blir vi först när media och litteraturen använder det.
Ylva Bryman drar också paralleller till dej, mej och sej:
[…] På 60- och 70-talet verkade det rimligt att tro att formerna mej, dej och sej skulle ha trängt ut mig, dig och sig inom ett par decennier. Men 2011 kan vi konstatera att mig, dig och sig fortfarande lever i all välmåga, medan mej, dej och sej för en rätt marginaliserad tillvaro. […]
Hon konstaterar att såväl språkbrukarna som språkutvecklingen är oförutsägbara..
Personligen tycker jag att språket utarmas genom att man inför dom. Det handlar mycket om ackusativ och dativ… Och jag skriver själv aldrig dom, mej, dej eller sej. Men kanske är jag bara konservativ..? Hur gör du???
Här kan du testa om du kan skilja på de och dem! Jag hade bara sex rätt av tio, för jag vägrar gå med på att båda formerna kan användas ibland!
Gå till Toffelprofilen
jag hade också 5 rätt av 10
kram
Fast jag var ju bättre än du dårå, eftersom jag hade SEX rätt! 😛
Kram!
Faktiskt har jag tänkt göra de/dem till nästa språkpolisiära insats på bloggen. Har en del tips på hur man kan skilja på det utan att behöva (så mycket) grammatik. Tänkte att det kunde vara hjälpsamt för de som blir nervösa, och övertygade om att de inte kan, så fort grammatiska termer används.
Själv använder jag i princip aldrig ”dom”, och inte heller ”dej” eller ”sej”. Har till och med lite svårt att låta bli att ändra till ”dig” & ”sig” när jag citerar texter med ”dej” & ”sej”, men jag brukar lyckas hålla fingrarna i styr där. Brukar… Men det stör mig inte så särskilt mycket om andra använder det, så länge jag själv slipper skriva det. Och jag föredrar definitivt ”dom” framför ett felanvänt ”dem” (för det är nästan alltid ”dem” som sätts in på fel ställe, nästan aldrig ”de”).
Därmed i och för sig inte sagt att jag är för att distinktionen de/dem helt försvinner ur språket.
Och, på tal om kommande blogginlägg, jag har förstås inte glömt utmaningen från dig! Men jag har ännu inte kommit på tillräckligt många kändiserfarenheter, eller kopplingar, som ryms inom ett och samma tema. Jag träffar nog inte kändisar så ofta som du gör… 😉
Fast nu skär det sig! Du skriver ”hjälpsamt för de” och här vill jag ha ett dem för jag tycker att det är dativ! Eller är jag ute och cyklar? Enligt testet skulle det gå bra med både de och dem, men jag vägrar! Ett felanvänt dem är fruktansvärt, det håller jag med om! 😉
I citat från andra är det väl de enda gångarna jag skriver dom, sej, mej och dej – precis som du!
OJ, den gamla utmaningen! 😀 Jaaa, jag vet inte om jag träffar så många kändisar längre, precis, jag sitter ju mest hemma och bloggar… 😉 Men du kanske har några möten att berätta om???
Mitt icke-grammatiska hjälpmedel är (förhandstips inför bloggposten här…) aktiv/passiv. Där ”de” är aktivt och ”dem” är passivt, fast ibland kan ju även det vara tvetydigt. Att bli något (som i exemplet ”de som blir nervösa”) kan nog tolkas som både aktivt och passivt (antingen blir man i egen kraft, eller så blir man, passivt, genom vad andra gör, både aktivt och passivt alltså), så i det exemplet blir det nog korrekt med vilket som. Fast själv föredrar jag nog ”de”.
OK, aktiv, passiv, hmm…
Uppdaterat: Jag fick 9 på testet, och mitt felsvar var också ett där man skulle välja ”båda är rätt”. Så, nej, jag är nog inte heller så liberal på det området… Nån ordning får det väl ändå vara! 😉
Jaa, jag har svårt för att det ska vara OK med båda!!
Jag hade 6 rätt… i fler meningar tyckte jag man saknade mer information om texten i helhet !!
Samma som jag dårå! Mja, jag tycker att det som ska styra är huruvida det är ackusativ och dativ och det är ganska solklart i frågorna, men… Jag tycker INTE det är OK att båda ska funka!
jag skriver DOM rakt av. Inte för att jag inte vet hur de och dem ska användas, utan för att jag bestämt mig för att använda DOM helt enkelt. Jag säger dom om både de och dem, och jag för över det till mitt skriftspråk.
kan bli riktigt irriterad på att läsa texter där dem används där det ska vara de och tvärtom. och lika glad när folk använder det på rätt sätt.
kram.
Ärligt talat tycker jag att konsekvens är viktigast! Alltså: antingen dom rakt av ELLER de och dem.
Kram!
Dom, mej, dej och sej utan pardon.
Har gjort det sedan Hedenhös ungefär
Tror det var posten som hade en kampanj nå’n gång då på Hedenhös tid, om jag minns rätt så hette den ” Skriv som du talar”. Passade mej perfekt. Speciellt som det blev en het diskussion med svenskläraren, som tänkte sänka mitt betyg om jag inte skrev ”riktigt”. Hon fick ge sej :o)
Ha ha, så olika vi tänker där. Fast jag tycker som sagt att det viktigaste är att man är konsekvent och till exempel inte blander de och dem med dom och sig, mig och dig med sej, mej och dej.
Tuff i skolan durå! 😀
Ja, det är väl lite hipp som happ. Vill jag skoja till det lite så skriver jag väl domses! Det sa Jimmy Nilsson i vår klass en gång på mellanstadiet när vi hade svenska. Det var inte populärt hos Sandbladh!
Ha ha haaaa, sa Jeeeeemmeeee (minns du vem som uttalade hans namn så dårå på högstadiet???) domses! Det minns jag INTE! Sandbladh minns jag. Usch.
Haha!! Nej, vem var det som sa det?? ´Kanske Klang-Avedal??
Huvet på spiken! Kommer du ihåg hur vi sjöng om stackarn som var konstant gravid?
”Ding Klang Magerdal, gå upp och plocka mooossa, dagen lång, magen trång och liiite mat i påååsen!”
Elaka vi var… 😳
Ja fyyy!! Skäms på oss! Stackarn, hon hade det inte lätt.
Vi var INTE snälla…
Kommer du ihåg när hon skulle ha sexualundervisning med oss? Nåt rödare i ansiktet har nog aldrig funnits.
Konstigt med tanke på att hon faktiskt var konstant gravid… Men vad hände med alla hennes barn sen???