Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 3 juni, 2011

Elias har problem. Han sitter hos rektorn för att han skolkar, men lovar att skärpa till sig. Trots det tar han livet av sig strax efteråt. Det är upptakten till Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens ungdomsbok Cirkeln


Cirkeln – en magisk ungdomsbok av hög klass!  

                                                                                                                                                                     Efter Elias självmord blir inget sig likt. En natt när månen är röd upptäcker sex tonårstjejer, som inte har nåt gemensamt mer än att de går i samma skola, att de har förts till en nedlagd folkpark. De får veta att de ingår i en cirkel och att de har viktiga uppgifter framför sig.

Jag har läst flera av Mats Strandbergs tidigare böcker, men detta är hans första ungdomsbok, tror jag. Och trots att målgruppen är en nååågot yngre skara än jag tycker jag att Cirkeln är en helt magisk bok! Den är ett mästerverk, helt enkelt. Jag slukar och läser och vill helst inte göra nåt annat. När de över 500 sidorna är lästa börjar jag genast undra när del två kommer. För det blir en del två OCH en del tre. Härligt!

Tack för den här födelsedagspresenten, älskling! Jag ÄR verkligen bara barnet, som du skrev på bokpärmens insida, för jag gillar Cirkeln stenhårt! Högsta betyg!

Read Full Post »

Att få negativa besked en fredag är väl aldrig nån höjdare. Som gjort för att ta livet av sig, om det vill sig riktigt illa. Men det var inte detta språkpolisen EGENTLIGEN ville yttra sig om utan dessa rader:

[…] Vi har fått många kvalificerade sökanden till den här tjänsten och har bestämt oss för att gå vidare med andra sökanden.[…]

Raderna kom till mig via e-post från ett av studieförbunden. Det i meningen upprepade ordet (bara det att det upprepas känns otroligt torftigt) 

sökanden

är bestämd form singularis. Troligen menade skribenten obestämd form pluralis.

Så hur ska jag tolka detta? Att jag, som är en person, egentligen är många, men att man går vidare med nån annan? Vart går man? Jag fattar inget…

Jo, det gör jag. Jag ville bara lyfta fram det faktum att jag tycker att det är SLARVIGT när man skickar ett mejl med ett sånt här grammatiskt fel! Det gör mig GLAD att jag inte fick jobb på den arbetsplatsen. Jag tänker inte ta livet av mig idag heller, för övrigt.

Read Full Post »

Man ska tänka sig för vad man skriver om sitt jobb och sin arbetsgivare i sociala medier. Vi minns de anställda vid ett bemanningsföretag som jobbade hos en stor svensk biltillverkare och som skrev nåt på Fejan som kunde uppfattas som negativt om jobbet. Och själv har jag en bekanting som råkade skriva att h*n var trött för att det var mycket på jobbet. HEPP så var h*n arbetslös! Något överdrivna ”straff” i vissa fall, kan jag tycka.


Twitter som straff!

                                                                                                                                                                 Nu har Twitter också använts som straff. En man i Malaysia twittrade om att han tyckte att en gravid vän blivit illa behandlad på sin arbetsplats, en tidning. Arbetsgivaren tog illa upp och krävde kompensation för förtal genom pengar och via en ursäkt i landets stora tidningar. Men till slut blev det en kompromiss och mannen tvingades twittra en ursäkt 100 gånger i stället. Det var väl ett rätt OK straff, tycker jag, även om jag inte tycker att nåt brott är begånget!

Noteras i sammanhanget bör också att en ANNAN biltillverkare med svenskt ursprung i stället har ANSTÄLLT en bloggare. Rätt använda kan sociala medier vara rätt bra, alltså…

Read Full Post »

Jag har inte mycket till klädsmak, det medger jag. Jag är helt enkelt inte intresserad av kläder. Därmed inte sagt att jag inte BÄR kläder, det måste man ju. Jag är minsann ingen Naken-Toffla. Ofta blir det kris och panik när nåt stort evenemang, typ studenten, ska gå av stapeln, för jag har ju liksom inte så mycket användbart i mina garderober. Ja, jag bor ju ensam och har därför tillgång till alla garderober. Därmed INTE HELLER sagt att jag har massor av kläder.

Jag brukar inte bry mig så mycket hur jag själv är klädd, men klär mig helst i tjockissvart och gärna diskret. Aldrig i turkost eller orange. *RYSER* Då skulle jag ju synas alltför mycket.

Men idag var det tur att jag grep in som stilpolis gentemot mig själv. Jag menar, man kan ju inte gå ut med soporna och se ut så här:


Inspirerad av Alexander Bard som jag nyss sett på Babel? Nej men så här kan ju inte ens en Toffla se ut när hon går med sopor.

                                                                                                                                                               Kritvita ben, svarta shorts, strumpor och sandaler – nej, det går ju bara inte! Till strumpornas försvar dock är att de döljer håriga smalben. Men det är ingen ursäkt.

Nu slipper de kringboende se mig iförd detta. Nu har jag bara visat ALLA som har tillgång till dator med internetuppkoppling… 😳

Read Full Post »

Torsdagens Babel innebar säsongsavslut. Förväntasfull bänkade jag mig för att se en inspelning av programmet. Det skulle visa sig att programmet befolkades av flertalet gamla bekanta. Men vi tar det i ordning nu…

Dokudiktaren denna vecka var Bodil Malmsten. Jag spolade förbi som vanligt.

Amos Oz besökte Babel för jag vet inte vilken gång i ordningen tredje gången. Författaren, som inte ville bli författare alls, utan hatade ord. Så småningom började han skriva och har bland annat skrivit ett tjugotal romaner. En berättelse om kärlek och mörker är en av hans mest kända självbiografiska böcker och handlar bland annat om moderns självmord. Hans nyaste bok är en novellsamling med titeln Lantliga scener.

Fiktion och berättande prosa var samtalsämnena den här gången. Den senaste novellsamlingen är baserad på en dröm av författaren. Personteckningen är speciell i Amos Oz böcker, men han talade om att han aldrig baserar sina personporträtt på existerande människor. Novellerna i boken har dessutom öppna slut – precis som livet, menade författaren. Intellekt och ödets ironi rundade av intervjun.

Intellektuella… Det handlade nästa inslag om. Uppsalaprofessorn i litteratur Johan Svedjedal, tillika Övralidspristagare förra året, pratade lite om 1930-talets intellektuella som han skrivit en bok om.

Gänget i studion som representerade De Intellektuellavar trion Magnus Alexander Bard, Ulrika Knutson och Per Wirtén. Sävliga Ulrika Knutson läspade fram att de gamla 30-talisterna var stora intellektuella. Alexander Bard menade att 30-talisterna kring Spektrum var unga och ville förändra världen – precis som alla unga vill. Per Wirtén tyckte att det är en befrielse att slippa de stora kulturgiganterna som överskuggar allt. Intelligentian idag finns på internet, menade Alexander Bard. Ulrika Knutson höll delvis med, men menade att intelligentian finns på universiteten. Alexander Bard sa att programledaren ställde en dum fråga och jag skrattade högt! Alexander Bard efterlyste också kritik rent generellt.

Ett avbrott i studiodebatten där alla avbröt alla hela tiden blev reportaget om fransmannen Bernard Henri Lévy, författare, filosof och intellektuell. Väloljad åsiktsmaskin och världsreporter kallas han av somliga. Frankrikes Björn Ranelid, säger en del. Jet-set-aktivist benämndes han av Per Wirtén.

                                                                                                                                                         Veckans lästips var böcker som passar som sommarläsning:
Amos Oz: The Rabbit from Patagonia av Claude Lanzmann
Ulrika Knutson: Just kids av Patti Smith
Alexander Bard: Kroppsmaskinerna av Alexander Bard och Jan Söderqvist

Read Full Post »

Redan när jag startade datorn vid sjutiden i morse var jag genomsvett. Idag lär det bli hett! Ändå skjutsade jag med otvättade armhålor och oborstad mun Fästmön till jobbet tjugo i sju. Tur att vi inte mötte nån, jag hade bara blaskat av ansiktet och stoppat i linserna i ögonen så jag skulle se att köra bil. Jag laddar för en dusch och hårtvätt, nåt som jag har uppfattat att somliga visst totalt struntar i – för folk BLOGGAR ju aldrig om det, då kan de väl heller inte duscha? Duschen blir emellertid lite senare när jag har fixat lite.

Har hunnit en bit på vägen: gårdagens rena disk är inställd i skåpen, Annas frukostdisk är diskad, sängarna är bäddade och den torra tvätten vikt och lagd i lådor, skåp och strykhög. Nu blir det en stund vid datorn. Jag ska titta på ett av veckans inspelade TV-program. Soporna ska bäras ut i soprummet. Det börjar lukta illa fort här i värmen! Go-frukost blir det med örtmarinerad kalkon som är kvar från onsdagens studentmiddag. Himlen är alldeles blå…

I morse såg jag en kaninliknande varelse som mätte cirka 170 centimeter på höjden. Gnuggade mig i ögonen men jag såg det jag såg:

kaninen ifråga satte på sig öronen

Anna fnissade åt mig och rekommenderade mig att ta en tur in till stan idag om jag ville få skratta mera. Idag pågår nämligen UppCon och då kan man få se alla möjliga sorters varelser – från den

östasiatiska populärkulturen

En värld jag inte riktigt begriper. Men här är en bild på några som är med på UppCon. Bilden är lånad från hemsidan.


Cosplay. Fast jag vet inte riktigt vad det är. Nån sorts dans, kanske?

                                                                                                                                                               Jag har försökt titta på lite japanska barnfilmer, men somliga barn i min närhet suckade djupt när jag uttalade huvudfigurens namn heeelt feeel. Men så är det. Jag och japanska har inte haft nån riktig närkontakt nån gång.

Nu har jag hällt i mig lite mer hostmedicin och kliat några myggbett – hittade ett gigantiskt mitt på huvudet, ett litet men fruktansvärt irriterande i höger knäveck. Dags att kolla lite DVD-inspelning!

I eftermiddag åker vi till Himlen igen för då kommer barnen. Tyckte det var alldeles nyss…

Read Full Post »