När somliga pratar persilja…

Att prata persilja betyder ju, som bekant, att prata en massa galet. Att säga en sak och mena en annan. Idag kan man säga att Fästmön lyckades prata persilja på två sätt – dels det galna, dels det korrekta.

Här kommer ett par dialoger:

Anna, inne på Stormarknaden:
– Tofflan, kan du gå och hämta bladspenat?
– Bladspenat… OK, men… vad ska du ha det till?
– Ja men det ska jag ju ha och dekorera med?
– Ehum… det är PERSILJA du ska dekorera med!
– Ja jag menar ju det…

När vi sen kommer hem till Himlen och har stuvat in alla varor och sänkt temperaturen i den överfylla kylen, hittar Johan lite prylar som mormor har lämnat. Då utspelar sig denna dialog mellan Johan och Anna:

– Vad är det här då, mamma? Pepparrot eller?
– Ja, pepparrot.
Tofflan från vardagsrummet:
– Ehum, är det inte ingefära?..

Som synes är vi inte alltför duktiga på grönsaker. Eller jo, det är vi. Det är bara det att idag är det mest persiljeprat. (För övrigt var det persilja respektive ingefära som var de rätta svaren.)

Mamma ringde mitt under maten, som vanligt, för hon vet ju AAALDRIG när vi äter. Jag svarade att vi brukar äta när vi är hungriga fast i rimlig tid, men att det blir lite hipp som happ dessa dagar när vi grejar. Hon undrade:

Med vadå?

Jag försökte med MILD röst för sjuhundrafyrtiofjärde gången berätta att vi har en student i morgon.

Anna tar nu fram moppen – inte den på två hjul utan den som ska dras på golvet. Här har fallit en och annan smula idag, faktiskt. Jag passar på att sitta vid datorn en stund. En kort stund blir det innan det lär dimpa in en del personer med diverse. Sen ska Kickorna* förstås ut och plocka lillisar** framåt kvällen.

Ja, det var lite gott att sprätta en kall öl…

                                                                                                                                                                  * Kickorna = Lill-Kickan = Anna; Stor-Kickan = Tofflan
**lillisar = liljokonvaljer