Promenaden Tokerian tur och retur var ungefär vad jag klarade av innan jag kollapsade ovanpå bädden. Vilken tur att jag strax fick sällskap av en synnerligen god vän – per telefon, dårå. (Vad trodde du??? Fästmön jobbar faktiskt och jag är monogam!)
Sen var jag redo för matlagning. Dagen till ära, med stor omtanke om mig själv, hade jag valt en fryst pizza. Från Dr Oetker. Vegetarisk. Jättegod! Tog den vanliga, inte den stenugnsbakade som visserligen är större men också dyrare. Kompletterade pizzan enligt bilden nedan med ketchup, sweet chili sås och Bluffen. (Bokmärket är fortfarane signerat Milo Lilja och en julklapp från Anna, men tyvärr har jag tappat den lilla lappen med mitt namn på.) Tänkte att en doktor kan ju aldrig vara fel när man är så sjuk, så sjuk som jag är! 😳 *rodnar av feber*
Pizza från den käre doktorn, mjölk och Bluffen utgjorde dagens middag.
Och nu några fler ord om omtanke. Det är ju ett populärt ämne att blogga om. Jag har själv skrivit om det ett antal gånger och varit tydlig med vad jag anser vara omtanke. Jag har skrivit att omtanke till exempel kan vara en kram. Det kan räcka så!
Min blogg är mitt virtuella vardagsrum, kan man säga. Här är lite stökigt ibland, välorganiserat och städat vid andra tillfällen. Hade det varit mitt verkliga vardagsrum, emellertid, gissar jag att ingen av mina gäster hade kommit på tanken att fälla synpunkter på det. Synpunkter på hur jag har det i mitt rum. Men i cyberspace är det annorlunda. Där tar man sig friheter. Bara det att den så kallade omtanken inte blir nån omtanke ibland utan bara skriverier på näsan.
Som vardagsrummets ägare känner jag mig trampad på tårna, klappad på huvudet, betraktad som lite dum och inte så lite negativ… Jag har inte bara bloggat, jag har talat om detta också åtskilliga gånger. Ibland är det som att man inte vill lyssna på värdinnan. Man vill bara lyssna till sin egen röst. Då slår värdinnan bakut och protesterar. Uppfattar man det som att man trillar i ett betonggolv kanske man borde granska sig själv lite utifrån och in. Man blir lite… för mycket. Och övriga gäster i mitt vardagsrum blir oroliga. Här blir inte trivsamt. För övrigt har jag parkett i mitt vardagsrum. Det står jag för!
Det händer att jag efterfrågar tankar och idéer om hur jag kan möblera och inreda mitt virtuella vardagsrum – och mitt verkliga liv. Jag gör det inte ofta, för se det var länge sen jag var en liten flicka, jag är faktiskt tant nu. Men jag gör det ibland. Jag är inte fullkomlig. Då tar jag ödmjukt och tacksamt emot.
Ingen kan leva eller förstå en annan människas liv till hundra procent. Ingen har heller alla fakta. Det kanske är så att alla fakta inte lämpar sig att lyftas fram eftersom personer i närområdet kan känna sig utlämnade. I min värld är det omtanke att inte lämna ut. Att visa hänsyn och respekt.
Jag har två regler vad gäller umgänget i mitt virtuella vardagsrum: Jag svarar på allt tilltal, men jag publicerar inte allt tilltal. Tilltal som är kränkande mot andra eller en grupp av människor är exempel på sånt jag inte publicerar. Till exempel
Du fröken Fräken är så jävla inskränkt och mossig.
eller
Såna där bögare och flätor tycker jag ska bosätta sig i Narrland. Där är det i alla fall ingen annan som vill bo.
Däremot har jag börjat publicera tilltal som är kränkande mot mig. Jag ska inte skonas. Om mina… mindre välkomna gäster ser hur hedersgäster uppför sig kanske de lär sig ett och annat. Och kanske mina hedersgäster ser en del av skälen till att jag tycks knuffa omkull dem på det hårda golvet ibland. I själva verket försvarar jag min rätt att vara mitt virtuella vardagsrums enväldiga värdinna. Jag visar omtanke. Omtanke om mig själv.
Finns idioter sen finns det idioter! Dom vet inte bättre stackarna! Blir så trött varför ska man kommentera om man ör otrevlig? Och varför är dom alltid anonyma?? Dom vågar inte ens stå för vad dom tycker!!! Kram
Ja det har du rätt i! Varför är de alltid anonyma med påhittade e-postadresser och sånt? Jag kan ju i alla fall lokalisera dem, men det är löjligt.
Kramen!
Ord! *nickar*
Min blogg – jag bestämmer!
Kram å krya på’re
Jupp jupp, som en bloggvän till mig brukar uttrycka sig! 😛
Kramen och jag försöker må bättre men det är svårt… Fick trösta mig med en glass förut.
Kloka ord, som oftast från dig.
Kram
Jag försökte förklara IGEN.
Jag står tyst i hörnet i ditt vardagsrum, hoppas jag inte är föööör dryg ! Du är en god vän Tofflan, tack för ett trevligt samtal !!
Kommer in på nätet nu, men allt är…tuggumiseeegt !!
Men titta! Nu syns du ju på gravataren också! 😀
Jättekul att prata med dig! Hoppas du ringde från en Teliamobil, lite dyrt annars.
Aj aj, kanske är en massa skit i kö för att komma fram, liksom.
Du är så välkommen i mitt vardagsrum och inte är du dryg ett endaste uns, heller!
Men åååå, jag älskar precis just den pizzan från Dr Reutker!! Pesto&mozarella, den är underbar! Jag har en sån liggande i frysen nu. Den väntar på mig, den säger ”kom hem, ha en hemmakväll med mig, ta mig ner i badkaret tillsammans med ett glas rosé, ät mig”. Ja tack.
Dr Oetker rules! Den stenugnsbakade varianten är också god, ifall du vill variera kosten.
Bad, rosé och pizza låter perfa! 😛
Jag känner mig lite träffad, jag tillhör nog de där som har gett ett eller annat oombett råd. 😳
Efter sju års gruppterapi har jag lärt mig ett och ett annat om mig själv (och om andra). När jag hoppar på någon annan handlar det till 99% om mig själv, att jag vill dölja mina egna tillkortakommanden och känna mig aningen bättre än någon annan. Så jag försöker intala mig själv att det oftast handlar om personen själv ifråga när jag får snusförnumstiga råd eller andra påpekanden. Men jag har blivit bättre (lite, lite) på att ta emot kritik och vara villig att förändra mig. Men det är förstås i sammanhang när jag bett om råd eller när det är relevant. Inte när jag bjudit in någon på en kopp kaffe. På något vis tycks det som om olika fora på internet gör oss gränslösa i vårt förhållningssätt till andra människor. Sedan kan jag misstänka att en del som fladdrar runt i cybern vare sig är nyktra eller fullt friska i knoppen, de vet inte hur man uppför sig i sociala sammanhang och de slipper man oftast undan ute i sin vardag.
Min f.d. chef och vän (den där som gav mig sparken och sedan själv fick sparken för att h*n var otrevlig), h*n klev runt här hemma en gång och talade om att bara jag målade om blablabla, bytte soffa blablabla, bytte hus blablabla….så skulle det vara riktigt trevligt hemma hos mig. Och jag stod som ett fån och nickade men storgrät när h*n gått härifrån. Folk kan verkligen vara plumpa!
Ja, jag är sömnlös, det var lika så bra att kliva upp istället för att centrifugera sig i bingen. Kramen och godmorgon!
Fast just DU har inte gått över MINA gränser, i alla fall. Och framför allt inte här på bloggen. Notera att det är bloggen jag talar om, det virtuella vardagsrummet. Om man hör av sig på annat sätt och ger ”goda råd” blir det ju mellan två människor enbart. Det är en viss skillnad. Nej, du ska INTE ta åt dig! Mot mig har du varit och är toppen! Du är en sån som vågar ställa de svåra frågorna – och du är diskret nog att inte ställa dem här, till allmän beskådan. Den ”talangen” att se, att kunna läsa mellan raderna, ska du vara rädd om, käraste syster!!!
Av alla plumpa människor verkar din f d chef och vän vara av värsta sorten. Jag har några på lager också och jag kanske bloggar om dem nån dag, bara för att visa upp riktig ynkedom.
Fasen, syster, jag vaknade kvart över fem i morse och har legat vaken av och till sen dess. Vad är det med oss???
KRAM!
Bra rutet! Jag ser det precis likadant själv. Min blogg är mitt vardagsrum på nätet och där vill jag inte ha förolämpningar och otrevlig ton. Numera raderar jag de kommentarerna direkt och tänker inte mer på det.
Bra att fler säger ifrån!
Kram!!!
Tack! Jag kan vara ganska raljerande och elak själv, men jag försöker att inte hänga ut nån. Det har jag gjort tidigare – och det var i sanning lite skönt också – med resultat att en hel hoper människor slutade hälsa, en annan hoper människor stor-applåderade. (Hur man än vänder sig har man ändan bak.)
Idag kan jag skriva om människor som jag tycker har gjort dumma saker, som Röda kors-chefen som snott miljoner. Han är också dömd för detta brott. Men på nåt sätt är det ju ett samtalsämne på tapeten, nåt man kanske just diskuterar i sitt vardagsrum.
Kram!