Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 25 maj, 2011

Promenaden Tokerian tur och retur var ungefär vad jag klarade av innan jag kollapsade ovanpå bädden. Vilken tur att jag strax fick sällskap av en synnerligen god vän – per telefon, dårå. (Vad trodde du??? Fästmön jobbar faktiskt och jag är monogam!)

Sen var jag redo för matlagning. Dagen till ära, med stor omtanke om mig själv, hade jag valt en fryst pizza. Från Dr Oetker. Vegetarisk. Jättegod! Tog den vanliga, inte den stenugnsbakade som visserligen är större men också dyrare. Kompletterade pizzan enligt bilden nedan med ketchup, sweet chili sås och Bluffen. (Bokmärket är fortfarane signerat Milo Lilja och en julklapp från Anna, men tyvärr har jag tappat den lilla lappen med mitt namn på.) Tänkte att en doktor kan ju aldrig vara fel när man är så sjuk, så sjuk som jag är! 😳 *rodnar av feber*


Pizza från den käre doktorn, mjölk och Bluffen utgjorde dagens middag.

                                                                                                                                                             Och nu några fler ord om omtanke. Det är ju ett populärt ämne att blogga om. Jag har själv skrivit om det ett antal gånger och varit tydlig med vad jag anser vara omtanke. Jag har skrivit att omtanke till exempel kan vara en kram. Det kan räcka så!

Min blogg är mitt virtuella vardagsrum, kan man säga. Här är lite stökigt ibland, välorganiserat och städat vid andra tillfällen. Hade det varit mitt verkliga vardagsrum, emellertid, gissar jag att ingen av mina gäster hade kommit på tanken att fälla synpunkter på det. Synpunkter på hur jag har det i mitt rum. Men i cyberspace är det annorlunda. Där tar man sig friheter. Bara det att den så kallade omtanken inte blir nån omtanke ibland utan bara skriverier på näsan.

Som vardagsrummets ägare känner jag mig trampad på tårna, klappad på huvudet, betraktad som lite dum och inte så lite negativ… Jag har inte bara bloggat, jag har talat om detta också åtskilliga gånger. Ibland är det som att man inte vill lyssna på värdinnan. Man vill bara lyssna till sin egen röst. Då slår värdinnan bakut och protesterar. Uppfattar man det som att man trillar i ett betonggolv kanske man borde granska sig själv lite utifrån och in. Man blir lite… för mycket. Och övriga gäster i mitt vardagsrum blir oroliga. Här blir inte trivsamt. För övrigt har jag parkett i mitt vardagsrum. Det står jag för!

Det händer att jag efterfrågar tankar och idéer om hur jag kan möblera och inreda mitt virtuella vardagsrum – och mitt verkliga liv. Jag gör det inte ofta, för se det var länge sen jag var en liten flicka, jag är faktiskt tant nu. Men jag gör det ibland. Jag är inte fullkomlig. Då tar jag ödmjukt och tacksamt emot.

Ingen kan leva eller förstå en annan människas liv till hundra procent. Ingen har heller alla fakta. Det kanske är så att alla fakta inte lämpar sig att lyftas fram eftersom personer i närområdet kan känna sig utlämnade. I min värld är det omtanke att inte lämna ut. Att visa hänsyn och respekt.

Jag har två regler vad gäller umgänget i mitt virtuella vardagsrum: Jag svarar på allt tilltal, men jag publicerar inte allt tilltal. Tilltal som är kränkande mot andra eller en grupp av människor är exempel på sånt jag inte publicerar. Till exempel

Du fröken Fräken är så jävla inskränkt och mossig.

eller

Såna där bögare och flätor tycker jag ska bosätta sig i Narrland. Där är det i alla fall ingen annan som vill bo.

Däremot har jag börjat publicera tilltal som är kränkande mot mig. Jag ska inte skonas. Om mina… mindre välkomna gäster ser hur hedersgäster uppför sig kanske de lär sig ett och annat. Och kanske mina hedersgäster ser en del av skälen till att jag tycks knuffa omkull dem på det hårda golvet ibland. I själva verket försvarar jag min rätt att vara mitt virtuella vardagsrums enväldiga värdinna. Jag visar omtanke. Omtanke om mig själv.

Read Full Post »

Nu har jag fajtats med drakar* så jag är alldeles toksvettig. En äkta Svettlana**, alltså. Det gick bra att vila en stund mellan bilfix och drakkamp, men efter kampen har det varit svårt. Skulle precis lägga mig ovanpå min sköna säng när Nån körde igång en trimmer på baksidan. Och det är kvavt så jag måste ha balledörren*** öppen – alltså låter det som om jag sitter utanför en tandläkare, ungefär.

Snoken är täppt som 17, halsen hemsk, men hostan har inte gjort entré än. Huvudet känns emellertid som om det har varit fotbollen på en fotbollsmatch.


Mitt huvud?

                                                                                                                                                                   Jag känner mig alltså väldigt fräsch och frisk (inte riktigt…) och börjar nu sitta och fundera på middag. Eller Medda, som ett av min x:s farfar hade en härlig historia om. Medda var en gubbe som alltid sa

Medda!

när han dök upp. Det betyder alltså

God middag!

Tydligen dök han alltid upp i middagstid ELLER så var

Medda!

det enda han kunde säga. Jag minns inte. Kommer bara ihåg att Sven var så härlig med sina historier!

Nu tänkte jag kanske egentligen inte så mycket på gubben som på mat. Jag har liksom glömt att inhandla nåt ätbart. Mörka moln tornar upp sig på himlen, men jag tänkte försöka hasa över till Tokerian. Behöver visst nåt att ha på frukostmackan också. Fast för tillfället är jag mest sugen på att köra ner en flaskborste i halsen än mat. Samtidigt vet jag att om hungern slår till och jag sitter här och inte har nåt vettigt hemma att äta, då riskerar jag att glufsa en av mina två chokladaskar som jag fick när jag fyllde år.

Ta mig samman nu!

                                                                                                                                                                   *fajtas med drakar = dammsuga
**Svettlana = en svensk städerska som städar så svetten lackar
***balledörren = balkongdörren

Read Full Post »

Kan inte hjälpa det, men jag nynnar på den där gräsliga låten med Helen SjöholmDu är min man…


Ren och fin Clark Kent*! Notera domkyrkotornen i bildens mitt samt Mac Jack bakom bilen där vi ibland brukar goffa onyttigheter.

                                                                                                                                                                Vrålar lite till och tänker på pappa som hatade låten:

[…] Han e miiin maaaaaaaaaaaaaaaaaan… […]

Men visst blev Clarkan ren och fin och snyggare än nånsin efter sin städning och tvättning idag???


My knight in shining armour!

                                                                                                                                                                  Nu får vi hoppas bara att gubbsen på besiktningen i morgon klockan 16.20 är snälla mot min man och inte slår och skakar honom för hårt.

Själv känner jag som om jag har blivit överkörd. Musklerna värker, näsan ömsom rinner, ömsom täppar igen och halsen har fortfarande ett mycket oskönt sandpapper i sig. Känner mig lite svettig och samtidigt hurven, så det blir nog en liten vilopaus innan jag startar dagens drakkamp**!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min bil-man
**drakkamp = dammsugning

Read Full Post »

Varning för snusk!!!

Alltså jag är jättesjuk. Men jag har inget val: idag gäller bilstädning och biltvätt inför morgondagens besiktning. Lämnade Himlen i morse där en liten pojke också fick stanna hemma från skolan, hostig och snorig. Hans mamma börjar inte jobba förrän klockan 16 och på eftermiddagen kommer snälla mormor och tar över chefskapet över hemmet.

Näsan rinner och halsen brinner. Det river som sandpapper av allra grövsta storleken. Vilken tur då att Ipren finns! Det är en tablett som verkligen funkar på mig – den tar bort värk och den får mig att glömma eventuell feber. Ja jag blir som en Duracellkanin – fast jag går inte på duracellbatterier dårå, utan Ipren…


Ehum… fast det här var väl inte nån bild på en Duracellkanin, Tofflan???

                                                                                                                                                                Nu måste visst Administrationsskorpionen rycka in och motverka snusket på den här bloggen!!!


Så! Nu blev det rätt. Jag är som en Duracellkanin fast jag går inte på batteri utan på Ipren.

                                                                                                                                                                 Passade på att ta en mugg nyperkolerat kaffe innan jag ska åka iväg till St1-macken vid Mac Jack för att tvätta bilen. Bara en fråga: Nån som vet hur man uttalar St1??? Anna och jag kliar oss i huvena varje gång vi ser skylten. Vi gissar på..

  • Sten
  • Stett
  • Stationen
  • Stora Ett
  • Sankt En

Men vad 17 heter macken???

Nu ska jag inte sitta här och bladdra utan fladdra iväg till… St1* (fruktansvärt irriterande att skriva mackens namn och inte veta hur man läser ut det!) och få bilen tvättad och fin i borstfri tvätt. Innan Duracellkänslan försvinner. Sen borde jag gå ett varv med snabeldraken** här hemma också – innan Dammråttornas armé har tagit över. Jag hatar verkligen vårt fläktsystem som gör att det blir dammigt här hemma på två dar!!!

                                                                                                                                                               
*Alltså det var lättare när macken hette Hydro eller Uno Kryss, då visste man minsann hur man skulle uttala namnet! 😉
**snabeldraken = min viiita och fiiina dammsugare. Den suger verkligen inte! Eller jag menar..?

Read Full Post »