Ha! Du har väl inte gått på att jag är arbetssökande? Trams! Nej, faktum är att jag förra helgen tilldelades TVÅ tjänster, av rektor Elias: gympalärare och skolsyster. Och i båda rollerna får jag göra det jag är bäst på:
Vara elak mot barn!
Moahahahahaaa!!!
Som gympalärare tvingar jag de små liven att springa runt, runt i en hinderbana som inte ens Ingemar Stenmark skulle palla mer än ett varv av. Och om barna inte springer för sina liv blåser jag i min
HEMSKA VISSELPIPA
så att allas trumhinnor spricker. Efter det blir det kast med skittung medicinboll.
Gympalärare är jag bara tisdagar och torsdagar. Måndag, onsdag och fredag är jag skolsyster. Detta jobb innebär främst att jag sticker alla små barn med sprutor. Sprutor som har
HISKELIGA NÅLAR.
Fast det gör jag bara på måndagar och onsdagar. På fredagar sitter jag och vässar och slipar alla nålar till mina sprutor.
Moahahahahaaaaa, äntligen har jag funnit min plats i yrkeslivet!
Min tortyrväska systerväska!
Min egen barndoms gympalärare var ofta av furirer alternativt slavdrivare. Jag minns faktiskt inte en enda som var snäll. Skolsystrar, däremot, var ofta snälla. Min allra första skolsyster hade ingen hals. Såg det ut som. Huvudet liksom satt direkt på kroppen. Hon var rätt snäll, liten och tjock. Överhuvudtaget var nog alla mina skolsystrar tjocka. Och snälla. Och Barbro Beck-Friis var faktiskt ett tag min skolläkare innan hon dissade oss småttingar för en något äldre generation. Hon är inte bara doktor och professor och känd för The Motala Model inom palliativ vård. Hon är mamma också. Till veterinären Johan Beck-Friis. Han gick på gymnasiet samtidigt som jag fast två klasser över mig.
Avdelningen för värdelöst vetande.
Gå till Toffelprofilen
Min sons favoritbok heter ”Världens elakaste fröken”. Hahaha!! Konstigt att den inte är mer känd. 😉
He he, det var nog jag sim skrev boken! 😛
Hehe, du skulle säkert vara en ypperlig skolsyster! Tur att jag gått klart skolan säger jag bara, och bara tanken att ha dig som gympalärare…!
Kram!!!
Tofflan är hård mot de hårda – och snäll mot de snälla, vet du väl!
Kram!
Nu kom jag ihåg min skolsyster, en sån där som sa att chips var farligt men sen satt hon i sin trädgård och moffade i sig stora skålar med Chips och sköljde ned med öl, ja vi spionerade på henne.
Gympafröken skrek i micken och sen satt hon på en plint & grät, stackarn hon klarade inte av en klass med nioåringar:)
Ha ha, vilka minnen! Menar du att ni ”spinkade” på skolsyster?! Men stackars gympafröken! Mina gympalärare trodde att vi låg i lumpen, typ, och de var hemska! 😦 Jag lärde mig aldrig att stå på händer eller att springa fort, trots det…
Mina gympalärare var lägervakter ifrån Birkenau. Fast jag knäckte en genom att bryta fingrarna på hans lektion, han behandlade mig med silkesvantar sen och varje gång rektorn på besök så trodde han att han skulle få sparken. Gissa vem som utnyttjade detta 😉 ?, alla skolsyrror har varit av det slaget att de tjatat om hur farligt det är att röka och så har de luktat Läkerol. Sen när man gick hem så stod de bakom skolan i ett moln av rök, ett tag funderade jag på att ringa brandkåren, sådana moln var det.
Jag var alltid rädd för mina gympalärare, för de var så hårda. Våra skolsystrar smygrökte emellertid inte.