Tofflan: ”Nu kan jag avslöja mitt hemliga yrkesliv!”

Ha! Du har väl inte gått på att jag är arbetssökande? Trams! Nej, faktum är att jag förra helgen tilldelades TVÅ tjänster, av rektor Elias: gympalärare och skolsyster. Och i båda rollerna får jag göra det jag är bäst på:

Vara elak mot barn!

Moahahahahaaa!!!

Som gympalärare tvingar jag de små liven att springa runt, runt i en hinderbana som inte ens Ingemar Stenmark skulle palla mer än ett varv av. Och om barna inte springer för sina liv blåser jag i min

HEMSKA VISSELPIPA

så att allas trumhinnor spricker. Efter det blir det kast med skittung medicinboll.

Gympalärare är jag bara tisdagar och torsdagar. Måndag, onsdag och fredag är jag skolsyster. Detta jobb innebär främst att jag sticker alla små barn med sprutor. Sprutor som har

HISKELIGA NÅLAR.

Fast det gör jag bara på måndagar och onsdagar. På fredagar sitter jag och vässar och slipar alla nålar till mina sprutor.

Moahahahahaaaaa, äntligen har jag funnit min plats i yrkeslivet!

Min tortyrväska systerväska!

                                                                                                                                                                   Min egen barndoms gympalärare var ofta av furirer alternativt slavdrivare. Jag minns faktiskt inte en enda som var snäll. Skolsystrar, däremot, var ofta snälla. Min allra första skolsyster hade ingen hals. Såg det ut som. Huvudet liksom satt direkt på kroppen. Hon var rätt snäll, liten och tjock. Överhuvudtaget var nog alla mina skolsystrar tjocka. Och snälla. Och Barbro Beck-Friis var faktiskt ett tag min skolläkare innan hon dissade oss småttingar för en något äldre generation. Hon är inte bara doktor och professor och känd för The Motala Model inom palliativ vård. Hon är mamma också. Till veterinären Johan Beck-Friis. Han gick på gymnasiet samtidigt som jag fast två klasser över mig.

Avdelningen för värdelöst vetande.

Read Full Post »

Jag har varit så upptagen… av att leva…

De senaste dagarna har jag varit så upptagen av att leva att jag inte alls tänkt på att jordens undergång var planerad till idag. Jisses, tänk om den verkligen hade gått under, hur mycket hade jag inte haft kvar att uppleva då???

Domedagsprofeten Harold Camping förutspådde att det skulle bli en jordbävning idag klockan 18 på Nya Zeeland. Jordvävningen skulle sen sprida sig över hela jorden. Fast Nya Zeeland ligger före oss i tid och klockan 18 idag har redan varit där. Och jag har från säkra källor i Nya Zeeland hört att man lever och mår bra.

Harold Camping har räknat fel. Igen. Förra gången jorden skulle gå under enligt hans beräkningar var 1994. När den inte gick under räknade han om… Camping är för övrigt pastor och han och hans församling satsade miljoner på reklamaffischer som dundrade ut jordens undergång. Som 89-åring tycker jag att Harold Camping gott kan pensionera sig.

Visserligen vet jag att stora delar av vår värld

står i brand

på ett eller annat sätt. Men än har den inte gått under. Däremot fortsätter människor att slåss – även sen de klivit upp ur sandlådan. En del kliver rentav tillbaka ner igen. Det är inte bara

lite trist

utan kan faktiskt få förödande effekter på vår värld. Och stackars dessa människor i sandlådan…Vem ska de slåss med när jordens befolkning är utplånad?

För övrigt kan man raljera över sophantering, diskutera kärnkraftens vara eller icke vara, debattera växthuseffekten. Men vi kommer inte ifrån att vi inte bara kan fortsätta som vi gör idag.

Nej, jag är inte miljöpartist heller. Däremot känns det helt rätt att Miljöpartiet idag har valt språkrör. Det ena språkröret sägs ha

[…] en stark miljöprofil [och] håller på att avsluta doktorandstudier i miljörätt.

Det andra nyvalda språkröret sägs vara

[…] ett underbarn med vägen utstakad […]

Fast några partikamrater

[…] konstaterar också att Fridolin kommer till korta i partiets viktigaste gren: Miljöpolitiken […]

Vilken tur då att den kvinnliga halvan av paret står för kompetensen!

Nej, nu ska jag fortsätta vara upptagen med att leva ett tag till. Fästmön bakar en rabarberpaj och jag måste kolla läget i ugnen…

Read Full Post »

Nagelkonst

Nagelkonst. Konst på pillnivå. Storasyster grejar med Lillasyster. Lack och pärlor. Det blir SNIGGT!

Konstverket på bilden är visserligen inte färdigt än, men sniggt blir det!

Read Full Post »

Dagens positiva överraskning

Det är populärt bland vissa bloggare att skryta om sin alltför förträffliga barn och ungdomar. Själv har jag inga barn och är inte särskilt populär heller, men skryta kan jag – om mina bonusbarn. När de förtjänar det.

I eftermiddags när Fästmön och jag kom hem till Himlen med hela bilen full av prylar och matkassar, kom den snälla Slaktar-Pojken, aka Johan, aka Laxn, till parkeringen och mötte oss. Han bar alla sex matkassarna åt oss.

Och uppe i lägenheten möttes vi av denna syn:

Nån har städat!!!

                                                                                                                                                                   Nån har städat, med dammsugaren, inte bara sitt eget rum utan diverse gemensamhetsutrymmen. Diskmaskinen lyser klart, tvättmaskinen har gått sina varv och tvätt hänger på tork.

Men snyggast av allt blev nog Nåns eget rum. Titta, man ser både golv och matta!!! Datorn är en prominent inneboende i denne unge mans rum. Men se andra inneboende, dammråttorna, de är väck! STÅENDE OVATIONER för vuxligt beteende!!!

Titta! Man ser både golv och matta!

Read Full Post »

Grattis, Prinsessan!

Idag fyller en riktig prinsessa år! En alldeles riktig prinsessa. För så här är hon:

• Den mest omtänksamma
• Den snällaste mot de snälla
• Den givmildaste

Hon är ensam prinsessa i sitt kungarike, en inte alltid helt lätt sits. Men hon klarar det galant, trots att det finns motgångar i form av till exempel krämpor och bajskorvar. Ja, jag skrev bajskorvar.

För mig är det en ynnest att få ha kalla henne min vän. Ett

STORT GRATTIS

till dig, Fru Hatt, på din födelsedag!

Och

Skål, tamejfan!

Read Full Post »

Lördagsmorgon tillsammans i stan – kors i taket!

Idag är det verkligen kors i taket! Lördagsmorgon tillsammans i stan – Fästmön ska INTE åka och jobba! Vi har liksom ALDRIG nån ledig helg när det bara är vi två. Och detta är bara ett tillfälligt undantag för att vi skulle få sova ut lite. I eftermiddag ska vi ut till Morgonen och hämta en trio barn, men först måste vi storhandla.

Mitt sista möte igår, som jag hade laddat för, blev inte av. Det var bestämt att jag skulle få en signal och åka till en bestämd plats. Bara det att signalen aldrig kom. Naturligtvis ringde jag själv några gånger, men insåg att jag blev ”avtryckt”. Tack för den, liksom! Hade det inte varit ärligare att ringt och kort meddelat att mötet skulle bli inställt? För mig gällde det att hantera detta på rätt sätt. Det var ju ett nederlag, men jag tog det bra. Nu undrar jag bara om jag ska ringa idag igen och höra vad som hände (eller inte hände…) eller bara låta det vara. Grejen är att jag skulle få experthjälp av den här personen, så… Kan jag inte få det av denna måste jag söka snabb hjälp nån annanstans…

Hmmm…. tål att tänka på…

                                                                                                                                                               Anna och Den blivande studentskan tillbringade eftermiddagen på stan för att komplettera utstyrseln. Vi avnjöt sen sill-och-potatis-middag på ballen* vid 19-tiden. Det var säsongspremiär och härligt att sitta där – lä, ganska lugnt och inte så många snuskrökare i närheten.

Så småningom blev det lite TV, en brittisk 90-talsdeckare med Amanda Burton, Tyst vittne, på TV4plus. Till det en GIGANTISK skål med chilibågar. Vi hade tur att hitta såna på ICA Kvantum, nämligen. Verkar vara det enda stället i stan som har dem. Till och med trogna ICA Solens chilibågshylla gapar tom. Nån i huset hade party, men klockan 23 PRICK dog visst festen. En del av oss höll oss vakna To The Bitter End, medan andra snart snusade gott i soffan. Vi släpade oss sen i säng vid midnatt.

Morgonen för min del började med magkrångel, så det blev en del skenande. När Anna hade vaknat låg vi och pratade lite, bland annat om attityder gentemot barn. Jag kan ju inte hjälpa att förundra mig över att somliga skaffar inte bara ett barn utan flera när de verkar så totalt ointresserade av barn rent generellt. Som Anna sa verkar det bara vara glada miner när det är gäster på besök. Måste vara oerhört tråkigt för barn och växa upp med föräldrar som knappt svarar på tilltal eller som svarar väldigt surt eller oengagerat. Själv har jag ju inte barn, men nog tycker jag att om man har valt att skaffa barn får man väl lov att engagera sig lite – åtminstone försöka låta ett uns intresserad av deras lek när de är små.

Jag försökte engagera mig mycket i Annas klädinköp igår. Så till den milda grad i morse att jag faktiskt… PROVADE EN KJOL! Ja, det är sant! Men inget bildbevis finns, hoppas jag… Som vanligt var jag himla SNIGG – NOT! – i kjol, med håriga ben som är vita på framsidan och vita och blåa på baksidan efter alla tromboflebiter och skit. Nej, Linn, du behöver inte vara orolig! Jag ska INTE knycka mammas kjol på din studentdag!!! Kjolen på bilden här till höger är för övrigt ingen riktig kjol utan en gardin. Den ska jag inte heller ha på mig på studentdagen.

Äggfrukost är nu intagen och vi sitter en stund vid var sin dator innan det är dags att göra oss klara. Jag ska ut med sopor och vattna innan vi packar bilen full och drar och storhandlar så bilen blir ännu fullare.

Tjolahopp, liksom! Ha en go lördag!

                                                                                                                                                             *ballen = balkongen

Read Full Post »