Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 19 maj, 2011

Jag har aldrig varit på nån Bokbytardag förut. Jag visste inte hur man skulle göra, hur bete sig. I mitt stilla oroliga sinne såg jag framför mig en sorts Norénpjäs där ett antal original, muppar, kufar, skred över en begränsad yta, fram och tillbaka, med några böcker under armen. Kanske skulle det uppstå konflikter när två kufar ville ha samma bok. Eller också tänkte jag mig ett gäng Hattifnattar som fnattade omkring, också dessa med böcker under armarna. (HAR hattifnattar överhuvudtaget armar???)


Jorå, Hattifnattar har armar, men väldigt korta sådana. Det ser ut som om händerna sitter direkt på den smala snoppen kroppen.

                                                                                                                                                          Så här var det: Jag cirklade runt en stund för att ge upp att hitta en laglig parkering. Svängde helt sonika upp på en trottoarkant i stadsdelen Fålhagen, utanför Antikvariat Uppslaget. Utanför på backen var ett litet bord i konstig form uppställt. Ovanpå det låg några böcker, inte så många, men tillräckligt många för att de skulle åka i backen hela tiden.

Vid bordet stod antikvariatets ägare tillika före detta landstingspolitiker för moderaterna, en tant på kryckor, en ung tjej med en sax i en snodd runt halsen och så jag. Jag hade mina tre böcker under armen. Ingen av oss visste hur en bokbytardag gick till. Jag rafsade lite bland böckerna på bordet, men fann att jag antingen hade läst allt eller var ointresserad.

Under tiden kom en glad man på cykel och undrade om detta var allt. Då dröp jag nerför källartrappan för att kolla vad antikvariatet hade i sina hyllor.

Uppslaget är ett litet antikvariat som bara har öppet några timmar på onsdagseftermiddagar. Men det var tämligen välorganiserat och utbudet i de trånga utrymmen var större än jag trodde. Hit ska jag definitivt gå igen! Om inte så för att KBT-träna mot klaustrofobi.

Uppe i solljuset hade ytterligare en man anslutit. Nöjd cyklade han iväg med två böcker. Damen med kryckorna och tjejen med saxen spanade på kakböcker nere i antikvariatet.

Jag beslutade mig för att åka hem och äta en korv, svänga förbi bokbytarna igen på väg Ut på Uppdrag. Bokbytena sker nämligen bara fram till klockan 18 idag. Så är du intresserad av nån av de tre deckarna på bilden ovan, kom till hörnet Botvidsgatan-Hjalmar Brantingsgatan i Uppsala runt halv sex. Då räknar jag med att vara tillbaka där och bytessugen!

Men VAR VAR LOKALBLASKANS KULTURAVDELNING??? Inte en käft därifrån på denna… HAPPENING! Inte tillräckligt kufiska där, kanske??? Estimerar hellre finkultur på Stadsbiblioteket? Jo jo, jag vet nog, jag…

Uppdaterat: Jorå! Jag fyndade och bytte mina två Karin Fossum mot dessa två:


Två gröna fynd: Peter Robinson och Stephen Booth.

                                                                                                                                                               Maria Lang-boken följde med mig tillbaka hem.

Read Full Post »

Viol Fundraising är en ny välgörenhetsorganisation i vårt land. Ja den är så ny att den knappt är en månad gammal i skrivande stund. Och ändå har den redan hamnat på FRII:s varningslista. FRII är alltså Frivilligorganisationernas Insamlingsråd, en sorts välgörenhetsorganisationernas klubb. Rådet har 125 medlemmar som till exempel De Stora Elefanterna Cancerfonden, Rädda Barnen, Röda Korset, Greenpeace, Amnesty International, Svenska Kyrkan med flera.

Men vad är det nu med Viol Fundraising som FRII varnar för? Grundidén låter ju förnuftig: den som skänkar pengar till välgörenhet inom en stor organisation ska kunna bestämma exakt vart dessa pengar ska gå. Viol Fundraising fördelar sen de inkomna bidragen till organsationer med så kallade 90-konton. Man samlar in pengar men samlar också in folk som inte riktigt vet vart de vill skänka pengar, de blir medlemmar. Ett årsmöte bestämmer sen vart de osäkra medlemmarnas pengar ska gå.

Ett 90-konto innebär att en organisation är kontrollerad av Svensk Insamlingskontroll. Minst 75 procent av de insamlade pengarna ska gå till avsett ändamål. Fast Viol Fundraising har ju inte nåt 90-konto. Ändå utlovar man att minst 76 procent av alla insamlade pengar ska gå till välgörenhet. Och liiite märkligt känns det allt att ett årsmöte bestämmer vart pengarna ska gå, inte medlemmarna själva, som det väl var meningen. Eller? Eftersom det inte finns nåt samarbete heller mellan De Stora Elefanterna de stora organisationerna, menar FRII, kan man ju också undra hur och vad man berättar för sina medlemmar…


Varningsflagga eller inte för Viol Fundraising???

                                                                                                                                                       Hittills i år har Viol Fundraising samlat in 11 000 kronor, så det är ju inga miljoner vi snackar om än så länge. Nu i slutet av maj bestämmer årsmötet vart pengarna ska gå.

Vi får la si, vi får la si… Personligen är jag, som bekant, YTTERLIGT skeptisk till så kallade välgörenhetsorganisationer, typ Röda Korset och välgörenhetslotterier, typ Postkodlotteriet. Det senare har ju inte nåt 90-konto och skänker … vad är det… hela (!) 27 procent av vinsten till välgörenhet. Men då har förstås de högsta cheferna fått ut sina flermiljonerslöner först. Vilken tur. För dem, alltså.

Read Full Post »

Varför kan jag inte sova? I morse vaknade jag hur tidigt som helst och låg och ältade ett ljud och hade ont i magen. Ett ljud jag har hört i bilen igen. Men nu är det ett ANNAT ljud än dunkadunkat som den lösa hjulmuttern avgav. Nu är det ett gnisslande, skärande ljud. Jag hörde det ordentligt igår kväll. Tog mig därför i kragen och ringde Mekar-Bruden, som naturligtvis inte svarade. Klockan var strax efter 21 och jag hade hämtat Fästmön från jobbet. Tänkte att det kanske var för sent eftersom Mekar-Bruden börja jobba tidigt. Så när jag ändå var vaken i morse och låg och vände och vred på mig, ältandes, bröt jag upp från sängen och ringde. Jag hade tur! I morgon eftermiddag ska hon in till Uppsala i ett annat ärende och jag kunde svänga förbi där så lovade hon att lyssna på bilen. TACK! Troligtvis är det rost på bromsskivan som orsakar ljudet. Inget farligt, såvida inte skiten är skevt och bromsarna tar ojämnt. Men ändå. Jag ska besikta bilen om en vecka är jätteorolig. Körförbud vore katastrof just nu.


Han är ju så fin, Clark Kent*, så jag blir bekymrad när han gnisslar.

                                                                                                                                                            Idag är det full storm ute. Det blåser som 17.  Trots att jag har försökt vara tyst nu på morgonen har jag lyckats väcka Anna som behövde få sova. Hon vaknade av kaffedoften… Hoppas hon kan vila en stund till.

Planerna för dagen är att hinna med några ”studentärenden” innan Anna börjar jobba klockan 16. Själv har jag funderingar på att ta mig till Bokbytardagen när jag har kört henne till jobbet. Jag har tre böcker som jag skulle kunna tänka mig att byta in.

Ska också under eftermiddagen ringa och försöka boka in en lunch till fredag. Jag är inte nån lunchperson längre, tycker mest att det är jobbigt att vistas i stan vid den tiden, men detta ingår i mitt nya liv. Att ringa och vara ödmjuk, alltså. Det är svårt.

Klockan 18 ska jag sen Ut på Uppdrag igen. Kul! Jag undrar vilka varelser jag får kämpa mot i kväll… 😉


Jag, en person Ute på Uppdrag? Mja, knappast lika spinkig som The Saint, Helgonet

                                                                                                                                                       Jag har för länge sen konstaterat att oro är av ondo. Oro ska jag ta bort genom att agera, ta ta i saker. Problem har nämligen en tendens att INTE försvinna av sig självt. Jag är nöjd med mina insatser hittills idag, trots att dan just har börjat. Men det ska bli några tag till under dan. Jag vet att jag klarar det även om det tar emot. Även om det känns som att göra våld på sig själv. Det är nämligen hög tid för mig att resa mig nu. No more mrs Coward!

                                                                                                                                                      *Clark Kent = min lille man, Bilen med stort B

Read Full Post »

Dags för veckans stora höjning (Maj, o Maj!) respektive sänkning (Steak & Kidney Pie). Inte svårare än så här:

Maj

  • Astrid Lindgren (men liksom Astrid rules!)
  • Dana International (Viva la Diva! She rules too!)
  • Fru Hatt (IGEN! Jaa, för hon är bästa vännen!)
  • Böcker (jag KAN INTE leva utan dem!)
  • Fästmön (som ser så trött ut, men som jag ska försöka pigga upp)

                                                                                                                                                    Steak & kidney Pie (som bara är så äcklisch!)

  • Företag som inför kostnader utan att förklara varför
  • Personer som är extra släpphänta när jag vill sova
  • Företag som raserar sitt arbete kring personer med kommunikationshandikapp efter att ha legat i täten under många år
  • Att prata om sig själv (jag fixar inte det, jag är verkligen ingen säljare!)
  • Eurovision Song Contest 2011 (nej, jag är grymt besviken! Majoriteten av artisterna sjöng falskt och på scenen ägnade man sig åt en massa annat som störde huvudartisten)

Read Full Post »