Anna Travis tillbaka igen!

Förra gången Anna Travis gjorde entré i våra TV-rutor inleddes det med kaskader av spyor, nåt jag bloggade om, förstås. I kväll var det så dags igen för Lynda La Plantes kommissarie. Det första av tre timslånga avsnitt sändes i kväll på TV4. Och den här gången inleddes det med skalpeller, blod och ett ansikte…

Hon är rätt smart, Anna Travis.

                                                                                                                                                                 Förra gången hade Anna Travis lämnat skrivbordet för att jobba lite mer… jordnära. Och trots alla gubbidioter bland poliserna lyckades hon förstås briljant. Brittiska polisserier är inte bara bra – de har ofta bra och starka kvinnor i huvudrollerna.

En före detta polis hittas död i en knarkarkvart i London. Polisen jobbade tidigare som chaufför, men hade nyligen gift sig med sin uppdragsgivare. Samtidigt har han lämnat efter sig en fästmö – som naturligtvis inte kände till att var gift. Frun verkar vara rädd för nåt eller nån. Polisen har dödats med två kulor. Märkligt nog har grannarna hört TRE skott bli avlossade. Fallet hamnar hos Anna Travis, som bland annat tar hjälp av en autistisk pojke som samlar på registreringsnummer.

Som vanligt får Anna Travis ägna mycket energi åt att få tröga gubbar att hänga med på tåget. Och som vanligt har hon ett antal gubbar efter sig. Men det är bra, det här. Anna Travis känns som en modern polisserie. Den är dessutom inte konstigt filmad. Den är brittisk och bra, helt enkelt. Högt betyg!

Read Full Post »

Immanuel var hon, blev han och vill vara hen

Ungefär som rubriken känner jag att Dagens Nyheter vinklar sin artikel om Immanuel Brändemo. Men när jag läser känner jag att den går lite djupare än så. Och framför allt slås jag av Immanuel Brändmos mod. Modet att berätta om sig själv såsom han gör. (Ja jag skriver han, för att inte somliga ska tycka att jag krånglar.)

Jag följer Immanuel Brändemos blogg, så jag är inte helt oventande om vem han är som person. Men en blogg är en blogg och även om den är djupt personlig ger den bara väl valda delar av bloggägaren.

I artikel i DN berättar Immanuel Brändemo lite om sitt liv som flicka. Eftersom han har både adhd och Asperger och dessutom har bytt kön är det en märklig historia. Men egentligen inte. För Immanuel Brändemo beskriver så himla bra och tydligt!

Om könsbytet säger han bland annat:

Jag vet inte vad det är att vara man. Det viktiga för mig är att få en kropp som jag kan leva med […]

Sen är det liksom inte mer med det. Det är omvärlden som har flest och störst problem om vilket kön han är. Enligt artikeln är det Aspbergerdiagnosen som gör att han har svårt att förstå könsroller. Som liten flicka ritade han skägg på sig själv när han tecknade sig som vuxen. Det tyckte gissningsvis omvärlden var konstigt, men inte teckaren själv.

Skoltiden var förstås en riktigt svår tid. Den som är annorlunda är ett tacksamt – och ofta lovligt byte – för såväl andra elever som lärare. Men efter den könskorrigerande behandlingen mår Immaunel Brändemo faktiskt bättre, trots att den naturligtvis inte ändrade hans svårigheter att förstå könsroller. Han säger bland annat:

Förr led jag av social fobi, men efter behandlingen, när jag känner mig bekväm i min kropp, har det blivit mycket bättre.

Men behandlingen i sig ändrade inte heller hans förmåga att leva upp till omgivningens förväntningar om att vara en riktig man. Det är just därför han inte vill bli tvingad att anta ett kön. Han önskar att han inte behöver tillhöra nåt av de två kön vi så att säga har att välja mellan idag.

Låt då Immanuel Brändemo få välja det tredje könet. Vad gör det för skillnad för dig och mig, liksom?! Det som känns bäst borde vara rätt.

För övrigt, läs artikeln! Länk till den finns i första meningen på det här blogginlägget! Läs också artikeln om Vio!

Read Full Post »

Lunchgrillning på Slottet

Det blåser så det står härliga till idag. Fast lite mindre härligt är det allt, för blåsten är kall.

Natten var lite sisådär. För min del var sömnen av och till. Antingen snarkade Fästmön eller så snarkade jag. Och klockan sju i morse tyckte NÅN att det var jättekul att lyssna på radio. Högt. Det är som sagt hänsynsfullt folk här runt omkring 😦 .

Anna och jag blev på förmiddagen hastigt inbjudna till Svärmor på Slottet för en lunchgrillning. Och trots att vi sa igår

Jag ska AAAAALDRIG mer äta!

tackade vi inte nej. Jag menar, vi vill ju inte fakta av…

Först gjorde vi ett snabbt ärende inne på Tokerian. Vi tog med oss festprissan och kastade av henne vid lämplig busshållplats i Gamlis och for sen mot Slottet.

Redan när vi klev ur bilen kände vi grilldoften. Härligt! Svärmor bjöd på grillad kyckling och grillad lax, till det kokt färskpotatis, grönsallad med avocado samt två sorters kalla såser med bland annat saffran och örter. Mycket gott!

I pausen efter maten tog jag med mig den tejpade* och gick en tur för att fota lite. Mobilen var lite fläpp igår och började ladda ur snabbt, så jag var lite rädd att jag inte skulle hinna fånga några motiv. Men idag gick det bra.

Äppelträden i Slottsträdgården hade knappt börjat blomma.

Lite äppelblom på den ena trädet.

                                                                                                                                                         Grannens träd hade fler blommor, men jag gissar att det är olika sorters äpplen. Det andra trädet i Slottsträdgården bar mer blommor, för att sen, konstigt nog, bära mindre äpplen. Himlen ser förrädisk blå ut, men det var ganska kyligt…

Himlen var förrädisk blå, men som synes på bilden närmade sig molnen från vänster.

                                                                                                                                                        Än så länge var det inte så mycket annat som blommade, men den här gula busken gjorde nästan att jag ändrade min uppfattning om gult. Gult ÄR INTE alltid fult!

Gult är visst inte alltid fult…

                                                                                                                                                        Ny sen sist tror jag bestämt att den här pippin var. En flygfärdig gås i Slottsträdgården. Notera den vajande flaggan till vänster i bild.

En flygfärdig gås var nog ett nytillskott i Slottsträdgården.

                                                                                                                                                          Till dessert bjöd Annas mamma på rabarberpaj, vaniljsås och kaffe. Syrligt, sött och starkt i en alldeles ypperlig kombination.

Vi hann precis med ett toabesök innan vi fick kasta oss in i bilen så att Anna hann till jobbet klockan 16. Medan Anna var på toa passade jag på att fota några småblommor.

Så små och blå men väldigt söta förgätmigej.

                                                                                                                                                       Anna tog GOD TID på sig inne på toa och jag var såååå kissnödig att jag trampade omkring på gräsmattan och nästan LA mig ner på marken för att fota denna smultronblomma.

Av denna blir det sen söta, röda små bär…

                                                                                                                                                                 Annas snälla mamma skickade med sin dotter en matlåda, en massa rabarber, paprika samt gräslök. Jag fick ta med allting hem till kylen, för Anna trodde INTE att hon skulle kunna äta mer mat idag… (HA! Vi vet ju hur det blir…). Gräslöken sparar vi nog till fredag för då tänkte jag servera sill och potatis. Rabarbern blir perfekt att göra paj på till barnen i helgen.

En fin dag vars eftermiddag i Slottsträdgården bara svischade förbi…

                                                                                                                                                    *den tejpade = min mobil vars kamera jag tar alla bilder med

Read Full Post »

Den 17 maj har kommit och gått…

Igår var det en glädjedag för många – i alla fall för dem i Norge. Jag hade funderingar på att skriva nåt snällt om broderlandet i väst eftersom en vän i norr påminde mig om vilken dag det var, men gårdagens datum klingar inte glädjefullt för mig. Det klingar inte alls. Det BÅNGAR stora sorgeklockor. Det var 40 år sen min lilla mormor gick bort, endast tio år äldre än jag är nu.

Mormor och jag!

                                                                                                                                                             Min mormor var den goaste, snällaste mormor en Toffla kunde ha haft. Hon var rund och lagade god mat, men led svårt av diabetes och hjärtfel. Idag hade man säkert med enkelhet kunnat byta ut hennes trasiga pump, men för 40 år sen var det omöjligt. Så nej. Igår var ingen glädjens dag för mig, bara en dag av eftertanke och saknad. Nu vilar mormor tillsammans med sin make, min morfar, och min pappa, som för övrigt har namnsdag idag. Tre snälla människor tillsammans.

Snäll är också min mamma och jag är glad att hon fortfarande är i livet! Igår bjöd hon mig och Fästmön på middag, det vill säga hon hade satt in en peng för att vi skulle kunna få ha lite vuxentid tillsammans med en gnutta kvalitet. Inte bara vuxentid framför TV:n eller datorerna eller var sin bok. TACK, mamma!

Och idag ska vi luncha hos en annan snäll mamma, Annas mamma. Det blir lunchgrillning på Slottet. Perfekt innan Anna ska iväg och jobba klockan 16. Det är tur att vi har våra mammor som göder oss!..

Read Full Post »