Läste nyss ett mest roligt och liiite tragiskt inlägg hos den kära Fru Hatt om glömska. Det fick mig naturligtvis att ingående studera mig själv. Och jahadå! Självklart är även jag glömsk!
Exempel på saker jag glömmer:
- Tänder lampan i ett rum för att jag ska snart ska återvända dit. Återvänder om tre timmar och undrar WTF* lamphelv***n lyser för!
- Köper en STOR bunt kopieringspapper till skrivaren. Sen hittar jag en lika STOR bunt i arbetsrummet. Himla bra – NOT! – när man inte har så gott om pengar.
- TROR att jag informerar mamma om nåt, när jag i själva verket informerar Fästmön. Och blir ARG när den oinformerade inte har kommit ihåg vad jag sa…
- Frågar ett av barnen om vad h*n läser för bok just nu. Bara för att mindre än en timma senare ställa samma fråga igen.
- Skriver ett mejl till En Viktig Person. Dagen därpå skriver jag ett mejl med liknande innehåll – till SAMMA Viktiga Person. Jag inser det dock i tid och skickar inte iväg mejl nummer två…
- Går in till ett av barnen och anklagar det för att ha stulit… en skärbräda.
- Viktiga saker ska förvaras på viktiga ställen. Frågan är bara… var… Och då ska vi inte tala om lösenord… Herreminje, jag kommer inte ihåg ett enda utan måste ständigt och jämt be om nya!
- Vad åt jag till middag igår? Hur var det nu jag ställde om klockan på micron? Vad har jag för färg på trosorna idag? Var f*n har personalen på Tokerian GÖMT chilibågarna????????????????
Alltså, jag kan verkligen bli galen på mig själv! Och skäms som en hund eftersom jag ofta anklagar Nån. Denna Nån har jag personligen aldrig träffat, vilket naturligtvis gör skuldbeläggandet lättare – jag har ju ingen känslomässig bindning till Nån. Eh eller..?
Jag minns (!) när jag skrattade åt min lilla farmor när hon försökte muta en polis med en banan. Hon sa, på sjungande finlandssvenska:
Vill poliiisen haaa en banaaan?..
Men jag skrattar så lagom när jag inte kommer ihåg anekdoten knuten till polisen och bananen…
Jag undrar om polisen ville ha en banan och varför…
Nej, nu ska jag resa på mig och…
- gå på toa?
- se på TV?
- ringa en vän?
- gå ut med soporna?
- åka och hälsa på nån???
*WTF = What The Fuck
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Du är inte ensam om att vara glömsk!
På jobbet skriver jag listor för att komma ihåg allt jag lovat eller ska göra.
Inköpslista är ett måste. Annars glömmer jag häften.
Jag berättar samma sak för samma person flera gånger.
Har vi en speciell glömske-gen?
För det kan väl inte handla om ålder? Så unga som vi är!
Jag är helt klart en list-människa! Måste skriva listor, annars glöms saker bort – även såna som jag tycker är apviktiga!
Kan ju inte ha med åldern att göra… Jag skyller på min blodbrist, för ett av symtomen är just glömska! 😀
Påminner om när Annas farmor en gång gruffade på oss om att ”Ni kom ju inte i söndags!”
Vi, helt oförstående och som levande frågetecken: ”I söndags??? Var skulle vi ha varit i söndags?”
Farmodern: ”Här såklart! Jag hade ju bjudit er på middag. Så stod jag där med dukat bord och ni kom inte, ni kunde ju ha ringt i alla fall!”
Vi: ”Det var ju tråkigt. Att vi inte kom på middag alltså. Men du hade faktiskt inte bjudit oss.”
Farmodern: ”Det kan väl hända att jag glömde att säga till er att ni var bjudna, men jag tycker i alla fall att ni kunde ha ringt”… 😉
Farmodern var alltså inte senil, men kunde tydligen glömma vissa oviktiga detaljer som att meddela folk att hon bjudit in dem på middag… Hon var härlig.
Fast glömma kan vi också. Ibland mer än annars.
He he, i det här fallet är jag nog mer lik din Annas farmor. Jag skulle mycket väl kunna glömma bort att bjuda…… 😆
Jag fnattade runt och letade efter min trådlösa telefon. Som jag pratade i dårå 🙂
Kram
Ha ha haaaaa! Precis sånt som jag kan göra!!!! 😆
Kram!