O, vilken onsdag!

HA! Vilken jämrans lustig rubrik jag fick till! Ibland överraskar jag mig själv. Och omgivningen. Stundom, alltså. Annars är jag en rätt förutsägbar typ, trist och en sån som inte vågar ta några höga risker. Typ.

”Det var en gång en toffla som var osedvanligt trist och förutsägbar…”

                                                                                                                                                       Två viktiga möten klarade jag av idag. Och jag är nöjd. Nöjd med andras insatser och mina egna. Men det var tuffa saker och det känns som om jag har varit vaken på heltid i en veckas tid. Minst. Jag är SÅ TRÖTT.

På familjefronten vill jag tro och hoppas på att vi kan glädja oss i morgon. Jag vill så gärna att det ska gå bra för den vackra, roliga, arga, bitska, fantastiska människa det handlar om. Om jag tar i ända från tårna och upp kanske jag kan transportera lite kraft via thin air…

I morgon bär det av ut till Himlen igen. Jag har inte haft så stor framgång vad gäller telefoneringen på den professionella fronten idag. Därför måste jag sätta mig med luren i morgon på dagen så snart jag kan. Bara det att mitt arbetsrum och även gästrummet blir upptagna från i natt nån gång när en blivande studentska och hennes kompis dimper ner för att slagga efter en skiva.

Mamma har jag pratat med en gång idag, Fästmön två gånger. Den andra gången blev vi nästan inte alls avbrutna *karvar kors i taket*. Tänk om vi finge en kväll på tu-kvinna-hand! Men det är inget vi ser i den närmaste framtiden. I helgen behöver till exempel en liten kille få vara med sin mamma och jag är lite sugen på att gå på 50-årsfest. Så har vi en studentska att planera för. Vidare har jag ju mina Uppdrag och Hemläxor och Clark Kent* ska fiffas upp inför besiktningen om två veckor… Och hej & hå, där försvann den så kallade tiden…

Men o, vilken onsdag jag har haft! Tack för den! Det bästa är att den inte är slut ännu, så jag tänker parkera mig i fåtöljen och skjutsa igång DVD:n för att se yet another TV-programme I’ve missed but recorded on the hard drive. Tror bestämt det finns lite chilibågar kvar… Hum, hum, hum…

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min bilman, my knight in shining armour