En dag i världen

Över en miljon människor fotar sin dag. Detta blir verklighet under ett dygn nästa år. Projektet En dag i världen är världens största fotoprojekt hittills.

För åtta år sen gjordes ett liknande fotoprojekt fast i Sverige. Totalt tog 3 000 fotografer över 24 000 bilder. Bilder av människor och deras vardagsliv i vårt land. Nu blir det en mycket större uppföljare till det här projektet. Initiativtagare är fyra svenskar, bland annat fotografen Jeppe Wikström.

Och tanken med projetet En dag i världen är stor. Mycket stor, enligt Jeppe Wikström:

[…] Målet är att skapa en digital bildskatt för samtiden och framtiden. […]

Under ett dygn 2012 ska människor i världens alla länder fota. Nåt datum är ännu inte bestämt, men det ska bli en tisdag eller en onsdag. Bilderna ska samlas på en plats på nätet och vara tillgängliga för alla. De får användas i till exempel undervisning och forskning, men inte för kommersiellt bruk.

Vissa riktlinjer för bilderna ska det bli, men inte heller dessa är klara ännu. En är emellertid att en bild ska föreställa ett rum. Varje registrerad användare får lägga upp högst tre bilder.

Riktigt spännande och intressant tycker jag att det här verkar vara!

Read Full Post »

O, vilken onsdag!

HA! Vilken jämrans lustig rubrik jag fick till! Ibland överraskar jag mig själv. Och omgivningen. Stundom, alltså. Annars är jag en rätt förutsägbar typ, trist och en sån som inte vågar ta några höga risker. Typ.

”Det var en gång en toffla som var osedvanligt trist och förutsägbar…”

                                                                                                                                                       Två viktiga möten klarade jag av idag. Och jag är nöjd. Nöjd med andras insatser och mina egna. Men det var tuffa saker och det känns som om jag har varit vaken på heltid i en veckas tid. Minst. Jag är SÅ TRÖTT.

På familjefronten vill jag tro och hoppas på att vi kan glädja oss i morgon. Jag vill så gärna att det ska gå bra för den vackra, roliga, arga, bitska, fantastiska människa det handlar om. Om jag tar i ända från tårna och upp kanske jag kan transportera lite kraft via thin air…

I morgon bär det av ut till Himlen igen. Jag har inte haft så stor framgång vad gäller telefoneringen på den professionella fronten idag. Därför måste jag sätta mig med luren i morgon på dagen så snart jag kan. Bara det att mitt arbetsrum och även gästrummet blir upptagna från i natt nån gång när en blivande studentska och hennes kompis dimper ner för att slagga efter en skiva.

Mamma har jag pratat med en gång idag, Fästmön två gånger. Den andra gången blev vi nästan inte alls avbrutna *karvar kors i taket*. Tänk om vi finge en kväll på tu-kvinna-hand! Men det är inget vi ser i den närmaste framtiden. I helgen behöver till exempel en liten kille få vara med sin mamma och jag är lite sugen på att gå på 50-årsfest. Så har vi en studentska att planera för. Vidare har jag ju mina Uppdrag och Hemläxor och Clark Kent* ska fiffas upp inför besiktningen om två veckor… Och hej & hå, där försvann den så kallade tiden…

Men o, vilken onsdag jag har haft! Tack för den! Det bästa är att den inte är slut ännu, så jag tänker parkera mig i fåtöljen och skjutsa igång DVD:n för att se yet another TV-programme I’ve missed but recorded on the hard drive. Tror bestämt det finns lite chilibågar kvar… Hum, hum, hum…

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min bilman, my knight in shining armour

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Man ska inte prata om allt!

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Tofflan’s cookalong no. 13: Tofflan tager vad Tofflan haver eller Sniggt i pannan

Inspirerad av Nillan på Nätet bestämde jag mig för att göra omelett till middag idag. Jag hade ju en kycklingchorizo kvar från igår och ägg. Men vad hade jag mer i kylen?

En inventering visade att jag hade en grön paprika, några körsbärstomater samt en bit getost som fortfarande levde. Hackade därför grönsakerna och chorizon, hävde ner dem i en bunke med två ägg och slog på lite mjölk. Getosten? Återkommer till den strax!

Lite diverse hamnade i bunken. Färgglatt blev det, om inte annat.

                                                                                                                                                        Jag vispade runt och startade sen en stekpanna på spisen med lite flytande margarin i (det var en bit efter bäst-före-datum, men inget som helst fel på det). Sen…

SPLATT!

hällde jag min omelett i pannan och lät den steka långsamt medan jag diskade upp bunken och lite andra tillbehör. Ja, det lärde jag mig av fröken Else på hemkunskapen för så där en 35 år sen. Att man skulle diska upp under tiden så att det är SNIGGT på diskbänken.

Och på tal om SNIGGT… Blev inte detta det, så säg???

Sniggt i pannan: två ägg, en kycklingchorizo, fyra körsbärstomater och en bit grön paprika. Alltsammans kryddat med medelhavssalt, svartpeppar och cayenne.

                                                                                                                                                        Sniggt och gott! Om jag blev mätt? Mja, så där. Det är nu getosten kommer in. Hittade två levande salta kex och en trekantig knäckebrödsmacka. Getosten skars och las ovanpå dessa. Gotti! Och rätt mätti blev jag nu!

Read Full Post »

Pippi var inte först – men är hon inte bäst, ändå?

Medan jag ringer och ringer och sitter och väntar i telefonköer och lite sånt använder jag ”dötiden” till att surfa runt. Fastnade på en artikel på Dagens Nyheters hemsida om starka och busiga flickor i litteraturen. Nu har nämligen en ny doktorsavhandling visat att fanns starka och busiga flickor även FÖRE Pippi Långstrump. Och att Astrid Lindgren kanske inte var barnbokens stora förnyare, trots allt.

Det här är den riktiga Pippi Långstrump för mig, i Inger Nilssons gestaltning. Bilden är lånad från SvT Bild.

                                                                                                                                                         Man brukar säga att Pippi Långstrump är den första FRIA flickan i svensk barnlitteratur och att hennes skapare, Astrid Lindgren, är den som skrivit den första moderna barnboken. Men enligt den nya avhandlingen är Pippi, som kom ut 1945, väldigt lik ANDRA och mer bortglömda barnboksflickor. Enligt Eva Wahlströms avhandling Fria flickor före Pippi fanns till exempel Bibi, Karin Michaëlis och Ann-Mari, av Ester Blenda Nordström långt före 1945. Och det var flickor som gjorde hyss – bland annat hissade upp folk i flaggstänger (märkligt nog likt en annan barnboksfigur, dock en pojke…).

Eva Wahlström tror att Astrid Lindgren läste böckerna om Bibi och Ann-Mari. Många saker tycks ”lånade”. Både Bibi och Ann-Mari var lite vilda och red på hästar, Bibi rymmer ut i vida världen och Ann-Mari har en fläta som står rakt ut, för att nämna några saker.

Intressant, så klart. Men det var ändå tant Astrid som slog igenom. Och det måste ju ha berott på nåt mer än bara likheter med äldre tiders busiga barnboksflickor. Tror jag, dårå. Eller VILL jag bara tro att mormors barndomsgranne var bäst?..

Read Full Post »

Medan jag äter lite sen frukost…

Dagens första möte är avklarat. Ursprungligen var tanken att jag skulle ha åkt och våldgästat vännen Rippe på jobbet, men jag känner att jag behöver mellanlanda hemma en stund.

Morgonmötet gav en del ”hemläxor. Bland annat har ett antal telefonsamtal som jag måste ringa och jag tänkte klara av ett eller möjligen två före mötet. Sen vill jag förstås telefonera med Fästmön för att höra hur läget är.

Under tiden jag skriver dessa rader passar jag på att äta frukost. Det blev inte så mycket av den varan i morse. Nu sitter jag och tuggar och slafsar mackor framför datorn. Smular givetvis ner såväl tangentbord som mitt nysugna golv, trots assiett. Trött jag blir på mig själv!

I ätande stund. Ja, jag äter leverpastej, för järnets skull – mitt dåliga blod, rememeber? Men det är faktiskt ganska OK eftersom det är mycket ansjovis (!) i leverpastej!

                                                                                                                                                 Hemläxorna har bland annat till uppgift att bygga upp en del som somliga har raserat, men också att de ska ge nån form av inkomst. Så småningom. Jag är luttrad och vågar inte ha några förhoppningar. Alla de gånger jag har trott att jag har gjort bra ifrån mig, har jag uppenbarligen misslyckats. Detta – samt även det negativa tänkandet – måste vändas på. Jag har ju nämligen MASSOR som andra borde behöva. Själva vändandet ska göras av en person. Av mig. Och lite av expertisen. Inte av familj och vänner. Dessa behöver jag mest kramar och kraft ifrån, om jag finge önska. Just nu är den sociala biten nästan nedlagd till förmån för familjen. Mitt sociala liv existerar på bloggen. Det får vara så ett tag. Jag räcker inte till annars och jag måste fokusera.

Eftermiddagens möte känns mindre hoppfullt, men till viss del är det ju klart att jag hoppas på att nåt gott ska komma ut även av det. Vi får se.

Nu är mackorna snart uppätna och detta inlägg får vara klart. Dags att ringa lite!

Read Full Post »