Sms urvattnar språket – eller tvärtom?

Många förfasar sig över språket i våra sms, att det skulle urvattna vårt språk. Men nu menar en forskare i Uppsala, förstås, att det snarare är tvärtom!

Språkforskaren Theres Bellander anser att orden i sms, chattar och inlägg är

[…] levande, uttrycksfulla och känslostarka […]

I slutet av 2010 var Theres Bellanders doktorsavhandling klar. Den handlar om hur unga personers språk skiljer sig beroende på om de pratar, skriver på vanligt sätt eller använder sms, chattar och Fejan. Hon kom fram till att språket som används är både kreativt och känslosamt. Och visst är det väl logiskt att med hjälp av ett tangentbord ändå få fram röstläge, kroppsspråk och annat som man använder i en vanlig konversation!

Att många vuxna tycker att ungdomarnas språk urvattnas genom till exempel sms beror nog snarare på att de inte känner igen sig i språket. Theres Bellander menar att vuxna vanligen inte uttrycker sig så direkt. Ännu svårare blir det när myndigheter med flera ska använda sig av sms – då fungerar inte språket riktigt…

Vilka uttryck brukar du använda dig av? Kolla in listan här!

Jag använder dessa:

• asg
• cs!
• fr
• hare!
• iaf
• iofs
• o
• oxå
• ql
• asap
• btw
• irl
• omg

för att nämna några. Och så använder jag en massa smileysar, förstås… 😛

Read Full Post »

I can tick a box!

En börda lättare har jag blivit under dagen! En. Och det är till stor hjälp, får då räcker kraften och orken till annat.

Ticked a box! (Nej, jag hittar inte de svenska orden för detta!)

                                                                                                                                                       Var och hämtade hem Fästmön. Vi pratade om alla prövningar och jag berättade om min oro över det där oljudet i bilen. Då kläcker den smarta ur sig att hon nån gång varit med om nåt liknande och att det var en bult till ett däck som var lös. Svart som jag är trodde jag väl aldrig att det kunde vara så här och nu, men när vi hade landat i Himlen kollade jag in däcket. En av de fyra bultarna på höger bak var… lös. Jag kunde VRIDA den med fingrarna! GAH! Här hade jag kört omkring med Elias och hans föräldrar i helgen – och så var en bult lös! Alla tänkbara mardrömsscenarier passerade revy…

Sen kom jag på att det finns en liten däckverkstad här ute i Förorten. Min domkraft i bilen är nämligen jätte vek och fälgkorset var så vekt det också att det böjde sig sist jag använde det (ja, jag har använt det en gång)… Hade tur och hittade visitkortet till däckverstan, ringde upp och klagade min nöd. Snälle-Pelle sa att jag var välkommen med en gång! Underbart! På vägen dit slängde jag av Anna vid skolan. Pelle kollade båda bakdäcken och drog åt alla bultar. Gissa om det var tyst sen när jag körde därifrån… Och inte en spänn ville han ha för jobbet! TACKSAM!!!

Så nu kan jag så att säga

tick a box

på min prövningslista! Det visar väl att det finns lite hopp ändå och att nån där uppe bestämt sig för att underlätta för mig. TACK!

Read Full Post »

Prövningar vi möta få…

Visst är det väl sant som texten går i den gamla frikyrkolåten

Prövningar vi möta få och vi ofta ej förstå
Herrens vägar när han önskar att vi himlen skola nå

Ibland känns det som om vi prövas i det oändliga – och till bristningsgränsen. Ändå har jag det inte värst.

Sitter och förbereder mig inför två viktiga möten på onsdag. Det ena mötet kan i bästa fall leda till att jag köper mig lite tid. Det andra mötet har jag inga förhoppningar kring. Jag står nära ruinens brant just nu. Jag tror inte att nån av er som läser här har förstått det. Men det är ett faktum. Jag klarar mig över sommaren. Kanske. Sen… Ändå har jag det inte värst.

Ibland känns livet som en otroligt lång trappa och jag känner mig lika liten som Elias på bilden…

                                                                                                                                                                  I fredags hände omvälvande saker i familjen. Lite kort om det finns i ett låst inlägg från den dagen. Jag vill inte skriva mer och jag vill inte skriva öppet om det. Naturligtvis innebär det en oro – förutom att alla inblandade måste tänja på sina gränser för ork. Värst är nog emellertid oron. Oron för nån man tycker mycket om. Ändå har jag det inte värst.

I helgen började bilen låta konstigt. Det låter inte alls bra efter bytet av bromsbeläggen. Det låter liksom VÄRRE nu, en och en halv vecka efter att Mekar-Bruden mekat. Jag ska besiktiga bilen den 26 maj och är självfallet urnervös. För utan bilen kollapsar min tillvaro – nåt jag inte heller vill gå in på närmare i ett öppet inlägg. Ändå har jag det inte värst.

Just nu sitter jag och väntar. Jag har försökt fixa en del småsaker här hemma och ärenden. Bland annat har jag granskat siffror så det snurrar i skallen och försökt ringa Mekar-Bruden. Återstår att mejla doktor Anders, för min medicin börjar ta slut. Jag mår illa. Jag har sovit för lite i natt. Jag har ont i mitt vänsterben igen, denna gång i vaden. Ändå har jag det inte värst.

Siffror gör att det snurrar i min skalle.

                                                                                                                                                            I morse glömde jag att mata fiskarna, men jag kom ihåg att prata med fritids och lämna in en lapp (Fästmön messade i morse!). Elias hade en knäpp keps på sig idag till skolan, pinsamt. Jag försöker, men det blir inte hundra procent. Ändå har jag det inte värst.

Trots det undrar jag när eller rent av OM dessa prövningar vi möta få ska ta en liten, liten paus. Det vore inte helt fel…

Read Full Post »

Gäst hemma hos mig själv

Skolpojken med ryggsäck är nu avlämnad i skolan. Hittade ingen vettig keps mer än storebrors gamla Nike-kepa med konstig skärm. Den fick duga idag. Det verkar som om det blir lika varmt som igår.

Natten har varit lång och oändlig. Den lille mannen spelade fotboll i sömnen och den gamla Toffel-kroppen känns mörbultad och blåmärkt. Har inte sovit så mycket, mest och godast när alarmet gick igång, förstås…

Ett stort gäsp idag.

                                                                                                                                                              Jag har åkt hem till mig medan jag väntar på att Fästmön ska höra av sig. Har ett par småsaker jag skulle vilja hinna med här hemma innan det är dags att åka till Himlen igen. I morgon åker jag nog hem efter morgonskjutsningen och stannar till onsdag. Det är två viktiga möten för mig på onsdag och jag måste hinna förbereda mig lite inför dem – jag har liksom inte gjort det. Det har inte hunnits med i den allmänna villervallan som råder för tillfället.

Sitter nu och funderar på vad jag har GLÖMT att göra ute i Himlen, men det enda jag kommer på är att fiskarna inte fick nån mat i morse. De klarar sig säkert till eftermiddagen! Här hemma behövs det göras ett och annat också, så jag ska inte sitta här och pladdra utan sätta fart. Tror att krukväxterna måste få vatten först, det är det mest akuta. Känner mig lite som en tillfällig gäst i mitt eget hem. En konstig känsla…

Fiskarna har inte fått mat idag. Än.

                                                                                                                                                            Just i denna stund känns det som om vissa prövas hårdare och mer än andra. Men jag har inte tid att känna efter, det räcker med de sedvanliga morgongrubblerierna. Nu gäller det att få karusellen att gå runt. På reserkraft. Eller sisu, dårå, som jag hoppas att jag har fått ärva via generna från broderlandet i öst.

Read Full Post »