Torsdagens Babel gav oss tittare en märklig blandning av nutid och dåtid. För nutiden står Íngrid Betancourt som nyligen gett ut en bok om sina sex och ett halvt år som fånge hos gerillan. Marilyn Monroe representerar dåtiden – nu är hennes okända dikter på väg att ges ut.
Dokuförfattare den här gången var Fredrik Lindström, aktuell med sin andra diktsamling. Jag spolade förbi tramset, som vanligt, men noterade att platsen han valt för att skriva var ett krematorium. Sjukt…
Íngrid Betancourt var första gäst i studion. Politikern, som var den colombianska gerillans fånge under sex och ett halvt år. Programledaren ställde som vanligt en del fåniga frågor, i denna intervju på svengelska, vilket inte hjälpte upp det fåniga intrycket. Så otroligt dumt att fåna sig när det handlar om den här kvinnan! Även tystnaden har ett slut, heter hennes bok på svenska. Boken, om ett förändrat liv…
En bok om fångenskap och ett liv som för alltid är förändrat.
Självbiografier var nästa programinslag, en bra övergång från den första, mycket känslosamma intervjun. (Ja, alltså Íngrid Betancourt och hennes berättelse var känslosamma, programledaren fånig.) Kim Thúy och boken Ru var en böckerna som fick exemplifiera den nya självbiografin. Ru betyder vaggvisa och författaren ser ord som ljud.
En ny självbiografi.
Det andra exemplet var Lizzie Doron och hennes bok Varför kom du inte före kriget? En annan typ av självbiografi, av två kvinnor. Den här boken kom ut redan 1998, men har inte getts ut förrän nu på svenska. Huvudperson är Lizzie Dorons mamma, en av de överlevande från Buchenwald, och författaren skrev den för sin dotter.
De nästa två gästerna i studion var Lena Katarina Swanberg och Herman Lindqvist. Herman Lindqvist har skrivit mängder av böcker, bland annat åtta biografier. Den senaste är Ludvig XIV: Solkungen. Herman Lindqvist skaffar sig en ensidig relation till personen han skildrar.
Lena Katarina Swanberg är både journalist och författare, precis som Herman Lindqvist. Hennes senaste bok är Börje Ahlstedts Från min loge på Dramaten, en memoarbok som blivit väldigt omskriven. Lena Katarina Swanberg är ofta den som sitter vid tangentbordet åt kända personer. Men hon skriver bara om personer hon tycker om. Dessutom måste de ha en historia värd att berätta. Att hon ser snäll ut är en bra egenskap, anser hon, för det får folk att lita på henne och våga berätta.
Från Marilyn Monroe har man hittat lösa minnesanteckningar. Marilyn Monroes teaterlärare ärvde hennes kvarlåtenskap. Det var hans fru som hittade anteckningarna i några lådor när hon städade efter maken. Tillsammans med en fransk förläggare har de nu skapat en bok av alla lappar. Marilyn Monroe skrev ofta när hon var förtvivlad. Det vimlar av stavfel och hon har troligen inte skrivit för nån annan än sig själv. Boken heter, i sin svenska översättning, Fragment och kommer ut på svenska i höst.
Veckans boktips, en biografi, blev:
Herman Lindqvist: Talleyrand av Duff Cooper
Lena Katarina Swanberg: Blonde av Joyce Carol Oates [en fantastisk bok, som är fiktion, men ändå!]
Íngrid Betancourt: Bibeln
fredrik lindström är ju helt befängd tycker jag..blir trött bara jag ser karl. han tror han är så jäkla mjkt smartare o bättre än alla andra
kram
Jag håller helt med! Jag blir så trött bara jag ser honom. Förstår inte vad det är som är så märkvärdigt med honom…
Kram!