Förvånad upptäckte jag när jag slet upp presentpappret (tack, mamma!) att Eva Gabrielssons bok om livet med Stieg Larsson, Millennium, Stieg & jag, endast är på cirka 150 sidor. Men trots omfånget är det en tung bok, full av sorg. Däremot inte bitterhet, som så många vill hävda. Nån sån ser jag inte till.
En tung liten bok.
I den här boken berättar Eva Gabrielsson kortfattat om sitt och Stieg Larssons liv och drömmar. Men också om sorgen efter hans hastiga död och naturligtvis också om arvstvisten som fått stor uppmärksamhet. Utan att ta ställning för nån sida läser jag i den här boken att oenigheten mellan Eva Gabrielsson och Stieg Larssons pappa och bror tycks ha kommit ganska plötsligt. Vad var det som utlöste och orsakade den? Därom kan vi läsare bara spekulera. Intressant är att Eva Gabrielsson genom åren har vidhållit att det enda hon ”vill ha” är rättigheterna till böckerna samt den lägenhet hon och sambon Stieg Larsson bott i. Inte några reda pengar. Tyvärr har tvisten medfört att en halvskriven fjärde del troligen inte ges ut.
Jag tycker om den här boken därför att Eva Gabrielsson har ett väldigt direkt språk. Hon skriver rakt på sak – även när hon beskriver den svåra förlusten av sin livskamrat och det svåra sorgearbetet. Det är i dessa beskrivningar jag hittar bokens styrka och det jag läser med störst behållning. Sen tycker jag naturligtvis att det är intressant att få läsa om Eva Gabrielssons version av arvstvisten. Naturligtvis skulle jag också vilja läsa faderns och broderns version innan jag bildar mig en uppfattning. Det jag saknar och önskar är att boken hade handlat lite mer om är parets gemensamma liv.
Högt betyg!