Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 2 maj, 2011

Gay. Det betydde ursprungligen glad, lycklig. Tills vi homosexuella – moahahahahaaaa – tog över ordet och gjorde det till vårt. Eller det kanske var bögarna. Hur som helst, Lennart Kuick skriver en intressant artikel om ung gaylitteratur (läs: böglitteratur) och han är glad! Glad att dessa böcker har blivit… gladare.

Ett av exemplen Lennart Kuick lyfter fram är David Levithans och John Greens gemensamma bok Den andre Will Grayson. Boken innehåller en hel del depp, men är ändå lättsamt skriven och i en hoppfull ton, anser Lennart Kuick.

Annars innehåller ungdomsböcker mycket idyllofobi, anser Lennart Kuick och begreppets myntare, en av Svenska barnboksinstitutets tidigare chefer, Sonja Svensson. Misär ska det vara och ältande av detta. Gärna droger och incest. Men som sagt, nu skymtar nya och gladare tider, åtminstone i gaykillarnas litterära värld!

David Levithan har skrivit flera böcker om unga bögar. Och trots att böckerna tar upp en del typiska problem är de inga eländesskildringar. Den första vågens komma ut-böcker, menar Lennart Kuick, har ofta en käck idrottskille som huvudperson. De är en i laget, så att säga, och skildras som väldigt vanliga – de kan ju hantera en hockeyklubba eller vad det nu är.

Parallellt kom en del svarta skildringar om medelklasskillar med en massa problem, det största av allt kanske att de inte vill leva. Sexet med andra killar verkar inte vara nåt av deras större problem. Och det är den här typen av böcker Lennart Kuick vill se mer av. En typ där homosexualiteten i sig finns, men är inte i fokus och framför allt inte nåt svårt. Böcker skrivna av Dennis Cooper. Eller Eli Levéns debut från förra året,  Du är rötterna…

Håkan Lindqvist är en av dem som har bestämt sig för att skriva om glada gaykillar. Den nyutkomna Regn och Åska innehåller en positiv kärlekshistoria om två killar som blir kära i varandra, med hela Östersjön emellan sig. Tyvärr blir historien trivial, tycker Lennart Kuick.

I höst kommer två nya böcker av David Levithan på svenska, Dash och Lilys utmaningsbok, skriven tillsammans med Rachel Cohn och En bit av mig fattas.

En intressant trend, noterar jag och tycker också att det är skönt att man går bort från det traumatiska ältandet av komma-ut-processen. Men frågan är om den unga gaylitteraturen blir urvattnad och just trivial. Några lästips fick jag i alla fall ut av artikeln!

Read Full Post »

Fästmön och jag for iväg till Stormarknaden för att glo lite. Sondera en viss studentklädselterräng – både för den blivande studentskan och oss själva. De senare känns som att

tänkte inte på de’…

Jag som är så totalt ointresserad av kläder har inte haft en tanke på att jag själv kanske måste ska skapligt klädd ut den 1 juni. Anna hade tänkt LITE GRANN. Fet och ful och fattig gör att alternativen krymper, så att säga…

MEN… inte gör det saken bättre att alla kläder nu för tiden är… ursäkta mig, men… SÅ J***A FULA! Jag vill inte gå i tantblommig klänning eller nån sorts byxdress i orange visserligen, men med tigerränder på. Eller illgula shorts (gult är ju, som bekant, fult) eller en jacka med tygflärpar på som ser ut som en soffkudde. Nej, nej, nej! Alla kläder jag såg var så gräsligt fula att jag inte ens orkade fota dem och lägga ut skiten dem här till allmän beskådan!

Gissningsvis blir det ”tränkabralla” och t-shirt. Håll till godo med gammal bild!


Titta så sniggt! NOT!

                                                                                                                                                     Besöket slutade nästan med en urladdning fnitter på Åhléns. Att prova solbrillor kan verkligen vara underhållande! Jag är tämligen utmattad efter besöket som rundades av med en shoppingtur – ja, dagens enda shopping! – på ICA Kvantum . HU och FY för den lede! Där inne blir man aldrig på bra humör när man hasar runt.

En annan sak som slog mig idag, förutom att alla kläder är fula, är hur personalen i olika klädaffärer beter sig. En del hejar lågmält, andra SKRIKER sin hälsning och en tredje sort pratar bara sinsemellan, typ

vadå kunder? Kom inte här och stör oss när vi ventilerar viktiga saker som schemafrågor.

Varför kan klädaffärspersonal inte vara LAGOM??? Jag vill inte ha nån som SLÄNGER sig på mig, men jag vill veta att man har observerat att jag befinner mig i butiken och att jag kan tänkas vilja handla nåt samt att man står till tjänst så snart jag andas ett önskemål om det. Typ. Ja just det! Jag glömde ytterligare en sort: de självfixerade. Som till exempel han med halsduk runt halsen i en affär. Han gick och åmade sig och kråmade sig framför varje spegel. Allt medan jag undrade om han dolde sugmärken på halsen eller var förkyld. (Min pappa brukade knyta sin lilla barnhalsduk runt halsen när han var förkyld…)

Och nu till nånting helt annat!..

Verkligheten kan, som bekant, vara ganska ful, inte bara kläder. Nu pratar jag allvarsord. Maria Engelwinge har skrivit en bok med aktuella och tuffa ämnen, såsom övergrepp. Den ser jag fram emot att läsa! Maria har nämligen varit vänlig nog att lova skicka den till mig. Så snart jag har läst den kommer en recension! Under tiden föreslår jag att du läser hennes blogg – länk vid namnet – eller Nillans blogg där hon gästbloggar idag den 2 maj. Och förhoppningsvis gästbloggar hon även här hos mig om ett par veckor.

Read Full Post »

En död, en fri att gå vidare i livet. Två personer som ”sonat” sina brott.  Brotten var visserligen att ta andra människors liv, dock är inte graden av brotten i paritet med varandra. Jag tänker på Usama bin Ladin och Annika Östberg(Tack till Fästmön som gjorde mig uppmärksam på Annika Östbergs frigivning!)

Usama bin Ladin dödades av USA i Pakistan igår. Usama dödades av Obama – fast hans säkerhetstjänst, dårå. Tio års jakt har avslutats. Frågan är vad som händer nu. En bild på den döde släpptes till pressen, men drogs sen tillbaka. Man är inte säker på att bilden föreställde Usama bin Ladin som död. Vår statsminister Fredrik Reinfeldt har uttalat sig och sagt att

En del av världen kan andas ut.

Själv funderar jag och Interpol på hämndaktioner. Ja, alltså JAG ska inte hämnas, men jag misstänker att Usama bin Ladins anhängare kanske gör det. Och vad händer då? Jag tror inte att det finns utrymme här att förlåta – från någon sida. En rättegång hade möjligen varit rättvisare, men livet och världen är inte rättvis.

I skuggan av detta har Annika Östberg frigivits. Äntligen. Efter 30 år i fängelse, varav merparten i amerikanskt fängelse, släpptes hon fri nu i maj. Annika Östberg dömdes för dubbelmord i USA till 25 år till livstids fängelse. Hon var inte den som höll i pistolen och avlossade de dödande skotten, men hon gjorde heller inget för att förhindra brotten och hon hjälpte till. För två år sen kom hon till Sverige. Hon firar idag sin frihet med tårta, promenad i skogen och besök av vänner. Hon är inte längre bevakad, övervakad. Hon är fri. Jag håller fast vid min åsikt att hon har sonat sina brott. Jag vet att andra inte tycker det. Men jag tycker att 30 år är nog. Oavsett hur länge hon sitter i fängelse kommer de två döda personerna inte till liv igen. Nu är det nog. Det är dags att förlåta.

Read Full Post »

Vardagstankar. Hur kan en sån som jag ha det? För mig är ju måndag inte nån skillnad mot lördag eller söndag. Bara vissa röda skiljer sig från mängden dagar i allmänhet, därför att lokalblaskan inte kommer då.

I helgen fick jag en hel del praktiskt gjort, tro det eller ej. Igår blev det många blogginlägg om böcker, men jag gjorde annat vid datorn – och på annat håll – också. Sökte några jobb, till exempel, men det är sånt jag inte bloggar om av olika rutiga och randiga skäl.

I morse vaknade vi tidigt – typiskt, eftersom Fästmön är ledig. Men jag låg och ältade i tankarna och till slut klev jag upp och sparkade igång datorn. Jag har även telefonerat med min vägledare på Arbetsförmedlingen och gått igenom en del formalia. Och, värst av allt, jag har kontaktat min personliga bankman, dock utan att lyckas få tag i honom varken per telefon eller mejl. Men han brukar höra av sig, så jag är inte orolig. Det jag däremot är orolig över är förstås det jag ska prata med honom om.  Och det tänker jag inte heller blogga om, inte öppet, i alla fall.

Jag pratade med mamma både i lördags och i söndags. Hon ska få kusinbesök från Hägersten i veckan och det tror jag piggar upp henne enormt. Trots att det krockar med städningen – dock till kusins favör. Städningen får vänta. Mamma isolerar sig nog ännu mer än jag. Jag har ju ändå Anna som jag träffar varje dag och dessutom ”tillgång till” barnen varannan vecka. Sen är det stopp, så gott som. Jag vill inte träffa varken vänner eller bekanta eller före detta skolkompisar eller gamla kompisar – jag har liksom inget att säga och jag skäms för min situation. Så fort jag öppnar käften är det lätt att det kommer gnäll och DET, kära du, har jag hört, är inte populärt. Fast på min egen blogg gnäller jag så mycket jag vill och du som stör dig på det är ju inte på nåt sätt tvingad att läsa. Lägg inte skulden för ditt dåliga mående på mig, liksom. Det här är min ventil, för jag kan inte överbelasta Anna och mamma. Lilla mamma, som med sin ynkliga pension har erbjudit sig att betala två av mina fasta räkningar varje månad, cirka en tusenlapp. Vad säger man om en sån mamma??? Jaa, snäll är väl bara förnamnet… Jag skäms ännu mer för att jag åsamkar henne detta på äldre dar. För tre år sen var det JAG som hjälpte henne med pengar.


Min lilla mamma på annandag påsk i år när vi knappt fick tag i glass.

                                                                                                                                                            Anna är som sagt ledig idag och vädret är kasst. Eller halvkasst, i alla fall. Det är mulet av och till och kyligt. Som Anna sa nyss att hade det varit finväder, hade vi kunnat köpa en engångsgrill… etc etc. I stället sitter vi vid var sin dator och jag väntar på telefonsamtal. Lite senare blir det en tur till Stormarknaden för att försöka hitta nåt till middag samt lite bröd och några tomater. Japp! Jag har faktiskt ätit grönsaker TRE gånger den här veckan. Det är rekord! Grönsaker är dyrt och prioriteras nämligen bort från min matkasse när det är ekar i plånboken. Då blir det pommes frites och korv, fem kronor för en påse respektive tio kronor för ett paket kycklingkorv med kort datum.  Det räcker till flera måltider, men lägger sig tyvärr inte snyggt runt magen. När det är ödsligt i pluskan är det det osunda, men billiga som gäller. Lunch hoppar jag över sen två år tillbaka och det sparar jag pengar på!

Nu var detta inlägg INTE tänkt att bli nån sorts ekonomiska tips, så det är bäst jag slutar här innan jag får kommentarer med råd som jag inte vill ha. Jag räknar (!) nämligen med att få råd som jag VILL ha av min personliga bankman.

Read Full Post »