En löprunda i skogen och fina blommor

Framåt kvällen dök killarna O upp. Elias, genomsvettig, fick äntligen visa hur duktig han har blivit på att cykla! Men hans föräldrar var inte riktigt coola med det utan tog en liten löprunda efter lintotten. Elias längst fram i vit t-shirt vid röd pil, pappa Jerry vid lila pil och mamma Anna vid orange pil.

Anna och Jerry jagar sin son.

                                                                                                                                                                Själv ägnade jag mig mest åt att försöka se cool ut 😎 i mina vita, håriga ben som bländade alla skogens invånare där de (benen, alltså) stack fram under shortsen. Och så plockade jag och Anna några såna här:

Vackra, vita klockor.

                                                                                                                                                                Vi var inte ensamma i skogen. Där var fullt av illasinnade flygfän som iiinade kring öronen och stack mig i skinnet för att komma åt mitt blod. Att fisa hjälpte då rakt inte.

Jag fotade några vackra blå blommor också. I verkligheten var de mer lila än blå, men färgen på bilden blev ganska läcker.

Vackra blå, fast lila…

                                                                                                                                                                  Det fanns andra, mindre vackra växter också. Såna som bränner och sticker och gör ont…

Tisslingar!!!

                                                                                                                                                                      Nu börjar solen sjunka och jag ska sätta på en panna java. Den Blivande Studentskan har anlänt och plötsligt är det… förväntan i luften, blandad med doften av liljekonvaljer.

Read Full Post »

När somliga pratar persilja…

Att prata persilja betyder ju, som bekant, att prata en massa galet. Att säga en sak och mena en annan. Idag kan man säga att Fästmön lyckades prata persilja på två sätt – dels det galna, dels det korrekta.

Här kommer ett par dialoger:

Anna, inne på Stormarknaden:
– Tofflan, kan du gå och hämta bladspenat?
– Bladspenat… OK, men… vad ska du ha det till?
– Ja men det ska jag ju ha och dekorera med?
– Ehum… det är PERSILJA du ska dekorera med!
– Ja jag menar ju det…

När vi sen kommer hem till Himlen och har stuvat in alla varor och sänkt temperaturen i den överfylla kylen, hittar Johan lite prylar som mormor har lämnat. Då utspelar sig denna dialog mellan Johan och Anna:

– Vad är det här då, mamma? Pepparrot eller?
– Ja, pepparrot.
Tofflan från vardagsrummet:
– Ehum, är det inte ingefära?..

Som synes är vi inte alltför duktiga på grönsaker. Eller jo, det är vi. Det är bara det att idag är det mest persiljeprat. (För övrigt var det persilja respektive ingefära som var de rätta svaren.)

Mamma ringde mitt under maten, som vanligt, för hon vet ju AAALDRIG när vi äter. Jag svarade att vi brukar äta när vi är hungriga fast i rimlig tid, men att det blir lite hipp som happ dessa dagar när vi grejar. Hon undrade:

Med vadå?

Jag försökte med MILD röst för sjuhundrafyrtiofjärde gången berätta att vi har en student i morgon.

Anna tar nu fram moppen – inte den på två hjul utan den som ska dras på golvet. Här har fallit en och annan smula idag, faktiskt. Jag passar på att sitta vid datorn en stund. En kort stund blir det innan det lär dimpa in en del personer med diverse. Sen ska Kickorna* förstås ut och plocka lillisar** framåt kvällen.

Ja, det var lite gott att sprätta en kall öl…

                                                                                                                                                                  * Kickorna = Lill-Kickan = Anna; Stor-Kickan = Tofflan
**lillisar = liljokonvaljer

Read Full Post »

Vi fortsätter att gno och gnussa idag…

Gnoendet och gnussandet fortsätter idag. Jag har inlett med att smörja in sofforna så nu glänser de svarta – utan en fläck och utan en smula. Gissa bara hur sur jag lär se ut vid första droppen nån spiller eller första brödsmulan som faller?!

Strax bär det av in till Stormarknaden där vi ska inhandla färskvaror till i morgon och diverse annat. En del mat är redan klar, annat återstår.

Vi stannar till hemma hos mig för att hämta serveringsfat och skålar och, snälla Nurse Rached, kolla postboxen!

Såna här blir det i vaserna i kväll!

                                                                                                                                                                    Kvar att göra idag är också förstås ett sista varv med dammsugaren och att plocka liljekonvaljer.

Jag har pratat med Den Blivande Studentskan i telefonen och anar att känslorna inför morgondagen är väldigt dubbla. Inte lätt, men nu står hon inför faktum:

Skolan är slut och jag är vuxen.

Det går nog bra, är jag säker på! Jag hade hoppats få flyga över henne till en brylling till mig och hans familj i sommar, men jag vet inte hur det blir med den saken. Linn är inte en tjej som sitter sysslolös och väntar utan jag är säker på att hon hittar nåt vettigt och bra. Hon har resurser, den tjejen!

Read Full Post »

Ooo, vad en liten (!) Toffla kan gnooo…

Jisses anoga så vi har gnott i eftermiddag – inte bara Tofflan, som rubriken gör gällande utan även Fästmön och Snälla Mormor! Anna slutade klockan 13 och medan jag och Clark Kent* satt och väntade på hennI** utanför jobbet, passade jag på att läsa Cirkeln. Trodde att de över 500 sidorna skulle ta lång tid att läsa, men boken är så bra så det går undan!

Vi stannade till vid ICA Solen och köpte frallor med oss hem till Himlen. Bara det att när vi väl landade upptäckte vi att Annas snälla mamma hade anlänt och redan börjat feja. Jag slängde på en panna kaffe och stack tillbaka till affären för att kompletteringshandla, medan Anna började skrubba köket.

Och efter kaffet gick det undan! Anna hade sitt sovrum och yngsta dotterns rum färdigt innan hon kom till mig i lördags. Johans rum ärfortfarande i hyfsat skick sen han gick loss på det. Anna fortsatte därför med köket medan mormor tog Elias och Den Blivande Studentskans rum och jag vardagsrummet, badrummet samt duschrummet. Tre jehun!

Men bäst av alla på att gnugga staken är väl ändå Monica Z..?

Annas mamma lämnade oss vid 16-tiden och nu har vi nyss ätit sallad (Anna och jag) respektive pizza (Johan). Jag är helt slut, men det är bra träning för mig inför kommande ”prövningar” för att se hur axlarna pallar. Ta i trä så går det bra hittills! Däremot gör infektionen mig seg och sänkt, men den klingar väl av vartefter, hoppas jag.

Vad som däremot just har aviserat sin ankomst å det mest högljudda klingande är en gigantisk finne, en röd knöl, helt enkelt, nånstans mellan näsroten och vänster ögonvrå. Supersnyggt och inte ett dugg ont heller – det fullkomligt bultar i hela fejan… Missnöjd är jag också efter dagens byxprovning som gett svart på vitt

Jag är tjock.

Jag kan med nöd och näppe knäppa ett par snigga byxor, med näppe knäppa ett par snigga jeans. Vi får se vad det blir på onsdag när det är Den Stora Studentdagen.

I morgon återstår lite finlir som att polera skinnsofforna*** och naturligtvis det något större uppdraget: inhandla och tillaga mat. Annas mamma har fixat lite redan och har vänligen erbjudit sig att göra tårtan. Det tackar vi för!

Nu håller Anna på och plockar i Elias rum. Alldeles nyssens sprang vi som de två yra höns vi är pch letade efter

Presentpåsen!

(Känner du paniken???) I ett svart ögonblick befarade vi att Annas mamma råkat få med den bland soppåsarna, men som tur var hängde den… på insidan av Den Blivande Studentskans dörr. Dummaste stället, liksom!..

Efter onsdagens student är vi nog båda glada att det dröjer ett tag till nästa studentfirande. Det tar på att städa och feja, leta efter försvunna presenter och pressa ner sin feta mage i för trånga byxor.

Ett annat problem är att Clark nu låter värre än nånsin – han gnisslar och stånkar och nu måste jag försöka få hjälp med den kärvande bromsen. Men idag lyckades jag få tag i Mekar-Bruden per sms och jag hoppas hon ringer nån dag när hon inte är på kurs så jag kan rådfråga henne lite…

Ooops! Dags att ta en snabb skogspromenad och plocka lite liljekonvaljer. Det ska dofta gott här ett par dar till!..

                                                                                                                                                                    *Clark Kent = min lille bilman
** hennI = småländska för henne
***polera skinnsofforna = nej, detta är inte nån kod för nåt annat utan betyder helt enkelt polera skinnsofforna

Read Full Post »

Test: Kan du kommunernas slogans?

Vid våra kommuner verkar det inte alltid vara muntergökar som jobbar – men undantag finns! Se till exempel vad man har hittat på i Metropolen Byhålan. Vitsigt så det förslår!

Nån på kommunen har varit rolig…

                                                                                                                                                                        De flesta kommuner har också lustigkurrar som utses för att hitta på slogans. Men hur är det med dina kunskaper om dessa slogans? Testa dem här!

Jag hade otroligt nog sju rätt av tio! En del slogans är nästan för dumma för att vara sanna, som till exempel den i fråga fyra. Fråga åttas slogan är både plump och dålig.

Vill du läsa mer om kommunernas slogans? Kolla in boken Var femte invånare är en häst Där finns hela 267 stycken påhittiga saker samlade från Sveriges kommuner.

Read Full Post »

Regler

Regler är till för att följas, brukar man säga. Men självklart har de andra funktioner också. Om det inte fanns några regler för såväl spel som verklighet vore det inte stor mening med nånting. Därmed inte sagt att man inte kan ha synpunkter på regler…

Idag ringde jag min a-kassa för att kolla om jag skulle kunna åta mig vissa uppdrag. Jag är självklart medveten om att jag får ekonomiskt avdrag för de timmar jag utför uppdrag. Efter mycket bläddrande och sökande fick killen på a-kassan fram att just det företag jag eventuellt ska göra uppdrag åt INTE är klassat som ett bemanningsföretag. Därmed är det OK för mig att utföra uppdrag på timmar. Som jag givetvis ska redovisa på mina kassakort. Grönt så långt, tycker jag. MEN… (det kommer ju alltid ett sånt…) Till hösten diskuteras inom företaget ett mer offensivt arbete gentemot företag (hittills är det främst privatpersoner som är kunder). Detta kan, i bästa fall, leda till vikariat, i princip. Men se det får man INTE hoppa på! Då förlorar man HELA a-kassan – även om det bara är ett deltidsvikariat. Och även om det kanske kan ses som en ingång till företaget som kanske vill anställda vikarien efter en prövotid.

Det där sista får jag liksom inte ihop. Om man lever som ensamstående – ja, för jag räknas ju som det i samhällets ögon och Fästmön och jag har ingen som helst gemensam ekonomi, för övrigt – då har man inga möjligheter att klara sig på annat än en heltid. Förutsatt att man inte har andra inkomster, bidrag eller råkar ha tillgångar. Men då är det alltså BÄTTRE rent ekonomiskt sätt att inte jobba alls utan leva på a-kassan.

Konstigt, tycker jag. Och jag köper inte riktigt att det är nuvarande regerings ”fel” att reglerna är som de är. Det var bestämt en annan regering som införde fenomenet i sig liksom reglerna, en annan regering som tycker att det är OK att vissa fack tvångsansluter sina medlemmar till Partiet, om jag inte minns fel, och en annan regering som har gjort regler som är till för böjas av somliga som inte kan skilja på rätt och fel. Alla som har böjt dessa regler har sen varit med och sett till att de har hårdnat – nåt som har drabbat ALLA som behövt ersättning.

Jag tycker emellertid att det är fel av nuvarande regering att inte ha tagit tag i problemet.  Jag skulle välkomna en översyn av nuvarande regler. En ordentlig översyn. För jag är en av de där som faktiskt vill jobba.

Read Full Post »

Det stormar…

Gårdagskvällen rundades av med kycklingburgare, lite datorisering och läsning. Cirkeln är verkligen en märklig bok, jag blir som den tonåring som är dess målgrupp och fullkomligt slukar boken! Jag vill läsa hela tiden, egentligen. Fattar inte varför jag till exempel började med pusslet igår…

Men vi skulle ju sova i natt. Stormen blåste sömn i oss och regnet smattrade mot taket. Vid tretiden vaknade jag och kunde inte andas. Näsan är helt blockerad och det låter som om det sitter en spinnande kattunge i bröstet på mig när jag andas. Nässprayen är slut, men tack och lov för Bricanyl! Tyvärr tror jag att det är den jag mår illa av, så jag kan inte ta hur mycket som helst. I morse var jag emellertid tvungen. Det lät som om jag hade rökt i 30 år. Och det har jag nästan!

Jag har aldrig haft problem med luftrören förrän jag slutade röka! Ja, det låter hur konstigt som helst, men så är det! Den 7 september i år är det sju år sen jag slutade röka. Då hade jag rökt i nästan 30 år. I samband med att jag skulle sluta röka bad jag att få kolla mina luftrör. Då hade jag snudd på astma. Idag vågar jag inte kolla. Luftrören är ofta irriterade. Fånigt nog får jag bland annat problem om jag skrattar för mycket, när jag äter och när jag ligger ner – tre av mina favoritsysselsättningar. Hur som helst, värst är det naturligtvis när jag är förkyld. Annars lider jag inte så väldigt av det. Och jag tycker fortfarande att rökstoppet är bland det bästa jag har gjort!

Tyvärr har en del lite svårt att förstå, men faktum är att jag har blivit otroligt känslig mot all sorts rök – inte bara rök från cigarretter och pipor. Det gäller till exempel vanlig grillrök eller när det ryker från ugnen. Jag får svårt att andas och det blir tajt i bröstet. Jag uppfattas som gnällig om jag råkar säga nåt om detta, för sommartid är grilltid och då är det fritt fram att sprida sin rök över tättbebyggt område. Då får jag stänga alla vädringsfönster och balkongdörren, för jag mår dåligt. Och så uppfattas jag som Sur-Kärring och jag vet inte vad.

Nu har jag inte tid att fundera mer över mina luftrör. Idag måste jag försöka få tag i nån på a-kassan som kan svara på frågor om uppdrag. Ärligt talat skulle det inte förvåna mig om jag inte får ta uppdrag. Det är som att man inte vill att arbetslösa ska jobba ibland – reglerna är gjorda så att det blir en ren förlust. Vidare måste jag in i duschen och tvätta håret efter den här jobbiga natten med mycket ångestsvett på grund av andningssvårigheter.

Ute blåser det fortfarande full storm, det känns som om det blåser i mitt bröst också. Även om den värsta stormen har lagt sig gör det fortfarande ont att andas. Vi får hoppas på bättre väder till onsdag. När Fästmön har slutat arbeta i eftermiddag åker vi ut till Himlen och börjar förbereda inför Studentdagen på onsdag. Det ska naturligtvis fejas från golv till tak och så ska det lagas mat, handlas med mera. Det är lite lustigt, men kul, tycker jag, att det här med studenten har blivit så stort igen. Strax innan jag tog min ansågs studenten… ja, vad är det man brukar använda för uttryck… kommersiellt, är ett populärt uttryck fortfarande. Men just till min student återinfördes de vita mössorna. Likadant var det när jag var klar med min utbildning. Först året EFTER kunde jag ta ut min kandidatexamen, för då hade man infört den igen. Ibland har jag liksom svårt att förstå att traditioner anses som mindre bra eller rentav nåt man ska skämmas för att man utövar…

Read Full Post »

En eftermiddag

Söndagseftermiddag. Jag började titta lite på pusslet jag lånade för typ en månad sen av Hortellskan och hennes kära K. Titta. Sen la jag några bitar i ramen innan jag åkte och hämtade Fästmön från jobbet.

Mycket turkost är det i det här strandpusslet…

                                                                                                                                                               Sen åkte vi ut till Morgonen dit Linn hade bjudit oss på kaffe och kladdkaka med glass och bär. Mor firades som sig bör! Jerka Utan Skägg och jag höll oss utanför bild, bäst så. Tack, Linn, mycket gott och gulligt av dig!

Mor Anna och tre av hennes fyra barn. Frida, som är en av familjens skönheter, lipar. Synd på en sån söt tjej! Men hon blir antagligen gaaalen på mig för att jag lägger ut en bild där hon är med…

Read Full Post »

Pappa – och familjen Präktig

Jag får besök varje dag. Han sitter på mitt balkongräcke och tittar på mig. Ser rakt på mig. Rufsig och fluffig i fjädrarna.

Det är min pappa!

säger jag bestämt till Fästmön.

Anna skakar bara på huvudet. Men jag vidhåller bestämt att den gula talgoxen där ute är pappa. Pappa brukade ta sig en liten afternoon nap. När han kom upp och ner (för trappan) var han lika rufsig i håret som den lilla fågeln var i fjädrarna på bröstet igår.

Pappa älskade att sitta vid köksfönstret och titta ut på småfåglarna. Morfar hade konstruerat en fågelmatspinne där pappa sen hängde upp frömagasin och talgbollar och grejs. Inte konstigt att det växte solrosor sen lite varstans i trädgården…

Pappa hade en fågelbok. I den kryssade han för vilka fåglar han observerat utanför sitt fönster. Den boken låg i fönsterkarmen. Jag hade inte hjärta att slänga den eller skänka bort den när vi skulle tömma huset. Lika lite som mamma kunde slänga pappas kom-ihåg-lapp med ordet

Soppåsen!

på. Texten bleknar allt eftersom åren går. I sommar är fem år gångna sen pappa for upp till himlen i all hast. För så var det. I all hast. Det gick inte att rädda hans liv, hur mamma än försökte. Det var slut. Oåterkalleligt slut. Den där heta dagen i slutet av juli när han skulle ta sig en svalkande simtur. Jag gråter fortfarande när jag tänker på det. Fortfarande. Det var bara så onödigt. Men nu är det som det är.

↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔

Jag tillhör inte nån familj på riktigt. Jag har snikat in mig i Annas familj och så har jag min lilla mamma kvar. Men jag räknas inte riktigt, för jag har ju inga egna barn. Då räknas man inte. Tro mig. Så har det varit i såväl yrkesliv som privatliv. Det är därför jag kräks på familjen Präktig. Du vet den där familjen med mamma, pappa och två välartade barn – flicka och pojke, förstås. Jag mår illa när jag ser hur mamman och pappan pysslar med hunden eller vad nu barnen har för husdjur och när pappan ger mamman höga rosor för att det ju är Mors dag idag. Och så packar hela familjen Präktig in sig i sin kombi och tuffar iväg, först till mormor, sen till farmor för att fira dem.

Skrapar man lite på ytan krackelerar den emellertid. Pappa Präktig har ett rykte om sig att inte direkt spotta i glaset, framför allt inte när det är representationsmiddagar och liknande. Då har han dessutom lite svårt att hålla fingrarna i styr och låter dem gärna vandra på kvinnorna i sällskapet. Ingen av dem är hans fru.

Mamma Präktig hon är hemmafru, hon, med minsta lilla barnet. Barnet som aldrig har legat i hennes livmoder. Den lilla flickan är nämligen hämtad från ett annat land och en annan mamma. Det är därför hon inte har samma hårfärg som resten av familjen Präktig. Mamma Präktig trodde att det här barnet skulle ge ny glöd till förhållandet mellan henne och Pappa Präktig. Det har det inte precis gjort. Pappa Präktig undviker att komma hem, i stället. Det har gått så långt att den lilla flickan inte vet vem han är och hjärtskärande skriker

Maaammaaaaaaaaa…….

när han vid något enstaka tillfälle blir ensam med henne.

Storebror Präktig har inte heller förändrats. Han är fortfarande det bortskämda ensambarnet som nyss fick en lillasyster. Och han är fortfarande konstig och talar för högt och är despot bland de få kamrater som ännu kommer på besök. Jag tror att en finnig kusin med fett hår är den som har stått ut längst. Gissningsvis för att den pojken också har svårt med… relationer. Storebror Präktigt slår sin hund och plågar sin lillasyster, naturligtvis när de vuxna inte ser.

Nej, jag tillhör ingen familj på riktigt. Jag är en ingen. Jag är som den lilla talgoxen. Och en dag flyger jag iväg för att aldrig mer komma tillbaka till detta Präktighetens Paradis.

Read Full Post »

Tofflan undrar: Vad firar du den här veckan?

Tofflan tycker att det alltid finns eller bör finnas en orsak till att fira. Så nu undrar Tofflan helt enkelt vad du firar den här veckan. Frågan och svarsalternativen hittar du som vanligt här intill i högerspalten. Och du kan klicka i flera svarsalternativ den här veckan.

Det du INTE kan göra är att kommentera det här inlägget. Varför inte skriva om nåt eller nån du firar på din egen blogg? Kan ju bli hur spännande som helst!

Stort TACK på förhand för ditt/dina klick!

Read Full Post »