Babel från långfredagen: Påskekrim

Bänkade mig för att se långfredagens Babel om påskekrim. Ett och annat tips förväntade jag mig.

Veckans dokudiktare var Mari Jungstedt. Suck! Att hon säljer sig till sånt här trams…

Första gäst i studion var Leif GW Persson. En person som inte bara har ägnat sig åt att skriva kriminalromaner. Debutromanen Grisfesten var ett sätt att bearbeta den arbetslöshet som följde efter att ha bekräftat att en minister varit på bordell… Idag jobbar han på TV och är dessutom professor. Den döende detektiven är hans senaste roman.

Professorns senaste roman. 

                                                                                                                                                        Leif GW Persson är väldigt jobbig att lyssna till, men han har mycket intressant att säga. Bland annat när han talar om romanen som hämnd och ventil. *nickar igenkännande* Därför gäller det att stå ut. Svårare är det att stå ut med programledarens tramserier. ORKA!

Nästa inslag handlade om mordets och mördandets roll och betydelse i deckarromanerna genom tiderna.  Kan deckarläsning rent av vara ett sätt för oss att lära oss umgås med döden??? Två damer hade parkerat sig i studion, Åsa Nilsonne och Kristina Ohlsson, båda deckarförfattare, Åsa Nilsonne dessutom läkare, för att diskutera mord, mordredskap och själva mördandet. I litteraturen, alltså. Leif GW Persson menade att morden i litteraturen har blivit allt blodigare, till skillnad från verkligheten. Kristina Ohlsson, också otroligt jobbig att lyssna till (jag är väldigt ljudkänslig), menade att detta nog är ett sätt att konkurrera som författare. Åsa Nilsonne talade med mycket behaglig röst och framförde åsikten att det inte alltid blir trovärdiga mord i litteraturen för att författarna är lite slarviga.

True crime, genren att skriva om riktiga brott, var nästa programinslag. Författaren Wensley Clarkson guidade oss till en verklig brottsplats i London. En äkta true crime-bok bör, enligt Wensley Clarkson, innehålla en verkligt intressant brottsling och en privat historia – alltså inte enbart en historia om brottet – utan också om livet utanför brottet.

Jo Nesbø handlade nästa reportage om. Denne norske författare som bland annat har varit börsmäklare. Nu blir det mest hårdkokta deckare. Intervjun var rätt tråkig, tyckte jag.

                                                                                                                                                 Veckans boktips var trovärdiga brottsskildringar:
Kristina Ohlsson: Där tvivlet gror av Thomas H Cook
Åsa Nilsonne kunde inte hitta nån trovärdig brottsskildring, så hon tog inte med sig nån bok.
Leif GW Persson tipsade i stället om två böcker, skrivna av två bröder: Den magiska cirkeln av Anders Sundelin och Fallet Thurneman av Arne Sundelin