Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 30 april, 2011

I november förra året gick filmen The stranger inside (2007) på TV6. Inte förrän i kväll blev det läge att titta på den – kvällen var för kall för att traska till majbrasan.


En film om hämnd.

                                                                                                                                            Radioprataren Erica Bain och hennes pojkvän David blir misshandlade en kväll när de är ute med hunden. David avlider, men Erica överlever. Efter detta är hon emellertid en helt annan person. En person som söker hämnd. En vigilant. Och hon hämnas inte bara sin pojkvän.

Att ta lagen i egna händer är inte tillåtet. Men vad gör man när lagen inte räcker till? När man VET att de/den skyldiga/e är just skyldig, men det inte finns tillräckliga bevis? Detta dilemma är den här filmens huvudtema. Förvånande nog blir utgången inte den jag trodde. För mig är aldrig våld OK – om det inte handlar om rent försvar i en akut situation.

Huvudrollen spelas alldeles lysande av Jodie Foster! Bara för det blir det högt betyg!

Read Full Post »

Det blir ett lite annorlunda sista april-firande för Fästmön och mig. Det mest sedvanliga, sill och nubbe, intog vi så snart potatisen kokat klart efter att Anna hade jobbat färdigt. Detta bara för att vara spik nyktra i morgon när vi bilar till arbetet. Inte vore det kul att förlora körkortet bara för att man inte tänker sig för.

Middagen rundades av med var sin slät mugg java. Eftersom grilljäv***na kom fram på baksidan fick vi stänga balkongdörr och vädringsfönster, men efter maten blev vi bara tvungna att öppna. Då var det plötsligt varmt och jättesoligt i lägenheten.

En blick på termometern i skuggan har dock fått mig att inse att vi redan tidigt i kväll fattade rätt beslut: det blir inget besök vid kasen i Gamlis. Det är för kallt och blåsigt. Just nu är det bara sju grader i skuggan och kasen tänds inte förrän klockan 21. Nej, vi har bestämt oss för att ge varandra eldiga ögonkast, glo på nån film på DVD:n och ta oss i våra egna brasor. Det tar liksom 20 – 25 minuter att gå till Gamlis och Anna har liksom gått hela dagen.


Jag tar mig i min egen brasa i stället för att ta mig TILL en brasa.

                                                                                                                                                              Det finns pistagenötter och chilibågar och choklad (Vintervit till mig, Fazers blå till Anna) så det går ingen nöd på oss!

So be it!

Read Full Post »

Bänkade mig för att se långfredagens Babel om påskekrim. Ett och annat tips förväntade jag mig.

Veckans dokudiktare var Mari Jungstedt. Suck! Att hon säljer sig till sånt här trams…

Första gäst i studion var Leif GW Persson. En person som inte bara har ägnat sig åt att skriva kriminalromaner. Debutromanen Grisfesten var ett sätt att bearbeta den arbetslöshet som följde efter att ha bekräftat att en minister varit på bordell… Idag jobbar han på TV och är dessutom professor. Den döende detektiven är hans senaste roman.


Professorns senaste roman. 

                                                                                                                                                        Leif GW Persson är väldigt jobbig att lyssna till, men han har mycket intressant att säga. Bland annat när han talar om romanen som hämnd och ventil. *nickar igenkännande* Därför gäller det att stå ut. Svårare är det att stå ut med programledarens tramserier. ORKA!

Nästa inslag handlade om mordets och mördandets roll och betydelse i deckarromanerna genom tiderna.  Kan deckarläsning rent av vara ett sätt för oss att lära oss umgås med döden??? Två damer hade parkerat sig i studion, Åsa Nilsonne och Kristina Ohlsson, båda deckarförfattare, Åsa Nilsonne dessutom läkare, för att diskutera mord, mordredskap och själva mördandet. I litteraturen, alltså. Leif GW Persson menade att morden i litteraturen har blivit allt blodigare, till skillnad från verkligheten. Kristina Ohlsson, också otroligt jobbig att lyssna till (jag är väldigt ljudkänslig), menade att detta nog är ett sätt att konkurrera som författare. Åsa Nilsonne talade med mycket behaglig röst och framförde åsikten att det inte alltid blir trovärdiga mord i litteraturen för att författarna är lite slarviga.

True crime, genren att skriva om riktiga brott, var nästa programinslag. Författaren Wensley Clarkson guidade oss till en verklig brottsplats i London. En äkta true crime-bok bör, enligt Wensley Clarkson, innehålla en verkligt intressant brottsling och en privat historia – alltså inte enbart en historia om brottet – utan också om livet utanför brottet.

Jo Nesbø handlade nästa reportage om. Denne norske författare som bland annat har varit börsmäklare. Nu blir det mest hårdkokta deckare. Intervjun var rätt tråkig, tyckte jag.

                                                                                                                                                 Veckans boktips var trovärdiga brottsskildringar:
Kristina Ohlsson: Där tvivlet gror av Thomas H Cook
Åsa Nilsonne kunde inte hitta nån trovärdig brottsskildring, så hon tog inte med sig nån bok.
Leif GW Persson tipsade i stället om två böcker, skrivna av två bröder: Den magiska cirkeln av Anders Sundelin och Fallet Thurneman av Arne Sundelin

Read Full Post »

Föga förvånad läser jag en artikel i lokalblaskan idag om diskriminering på arbetsmarknaden (artikeln ligger tyvärr inte ute på hemsidan). En undersökning har visat att man redan som 45-åring är för gammal för att få jobb. Ungefär.

En studie vid Linnéuniversitetet visar att en 30-åring har tre gånger så stor chans att bli erbjuden ett jobb som en 45-åring. Man skapade två fiktiva personer, den ena 31 år, den andra 46 år. De båda männen med svenskklingande namn och snarlik bakgrund och arbetslivserfarenhet sökte samma jobb. Den yngre mannen fick betydligt fler positiva gensvar.

Ofta talas det om att man diskrimineras på grund av etnicitet eller kön eller sexuell läggning. Här handlar det om en svensk, medelålders man. Så bara för det hoppas jag på att det kanske blir nån förändring nu. Det brukar ju liksom inte hända nåt i diskriminineringsfrågor så länge heterosexuella, medelålders män inte är drabbade.

Denna förhoppning är ställd av en arbetssökande 49-årig homosexuell kvinna, med massor av arbetslivserfarenhet och kompetens. En kvinna som vägrar bli tant.


En som vägrar bli tant, men som är 49 år, homosexuell och arbetssökande.

Read Full Post »

Varning för snusk!

Nu när påsken är slut tycks påskkärringarna bete sig lite hur som helst. Det kanske är så att de EFTER påsk transformeras till rena häxor??? Såna som utför icke helt legitima handlingar..? Se bara på detta exemplar som jag hittade på ett köksbord i Himlen. Är inte tidelag förbjudet i Sverige eller på väg att bli det???


Påskkärring/häxa på tuppen! Snusk!

                                                                                                                                                         Eller som denna märkliga mini-t-shirt jag observerat en längre tid i en bil nära mig. Jag menar påsken är ju slut så ta då kvasten och flyg härifrån, häxa!


”Min andra bil är ett kvastskaft”. Men så flyg iväg, då!

Read Full Post »

Det här med efternamn, hur viktigt är det för den enskilde? Jag har burit mitt efternamn hela livet. Idag delar jag det med 1 762 andra personer i Sverige. Den enda jag är släkt med är min mamma.

Min ex-fru bar mitt efternamn under de knappa fyra år vi var gifta. När vi skilde oss deklarerade hon att hon minsann skulle ha kvar mitt efternamn

bara för att jävlas.

Det är nämligen mycket mera ovanligt än hennes tidigare namn. Då svarade jag att jag tyckte att det var rätt dumt. Hon hade ju liksom inte hunnit BLI sitt nya efternamn än. Jag tror att hon insåg hur dumt hon tänkte och bytte tillbaka till det efternamn hon hade innan… För då slapp hon ju även i verkliga livet att förknippas med mig.

Igår asgarvade jag åt en tidningsartikel. Nja, inte kanske själva artikeln utan bildtexten till artikelns illustration. En före detta bekantskap (ja, det finns många föredettingar i mitt liv…) hade bytt sitt efternamn som gift till sitt flicknamn. Det klart att det kanske är ”roligt” att heta nåt som man INTE delar med 109 023 andra personer utan i stället bara delar med 1 441. Och då tar man tillfället i akt när man skiljer sig. Trots att man burit samma efternamn i typ 20 år. På så vis slipper man dela sitt efternamn även med sina barn. Det var genomtänkt. Ja ja, hur som helst, i Kina är alla svenska namn lika ovanliga, så vill man vara ovanlig kan man ju flytta dit.

Härom kvällen träffade jag två blivande fruar. Båda två har vackra och ovanliga efternamn. Jag undrar hur de beslutar i namnfrågan i augusti…

Har du ett vanligt eller ovanligt efternamn? Och har du bytt/kan du tänka dig att byta efternamn i samband med giftermål eller skilsmässa?

Read Full Post »

Den gångna veckan har inneburit så många toppar och dalar att jag knappt fattar att jag sitter här där jag sitter. Hur många gånger ska en människa få förhoppningar grusade och fortfarande finnas kvar? Jag har inget svar på den frågan, den är retorisk.


Hur många gånger ska man orka finnas kvar?

                                                                                                                                                            Det var sköna dagar hos mamma. Vi bestämde uttalat att vi INTE skulle prata om Det Svåra utan bara njuta av det vackra vädret, påskmaten, godiset och att få träffas. Jag insåg hur ensam mamma är nu för tiden. Och hur lika vi är på det sättet! Vi behöver båda komma ut i verkligheten, inte sitta hemma och ta emot gäster. Mamma orkar inte ha kaffebjudningar och jag vill inte. Eller jag vill inte träffa nån, som det känns just nu. Jag är för misslyckad. Jag har inte kul eller intressant att prata om. Det jag vill säga kan man läsa om på min blogg, resten är reserverat för familjen.

Det var skönt att få bilen fixad i onsdags. Mekar-Bruden är verkligen alltför snäll och jag hoppas att jag kan återgälda hennes hjälpsamhet nån gång, på nåt sätt.

Mötet i torsdags kändes positivt och hoppfullt, men igår blev bägarens innehåll grumlat på flera olika sätt. Det känns så tröstlöst att försöka när allt ändå handlar om kontakter och inte kompetenser. I morgon bitti ska jag därför iväg och

odla en kontakt.

Idag är det Valborg. Fast här i Uppsala säger man Sista april. När jag körde Fästmön till jobbet tidigt i morse såg vi tre flamsmajor vid en busshållplats, i övrigt ingenting. Jag är så glad att vi inte behöver passera eller åka in i stan idag, för där blir som en krigszon Sista april. Orka… Eftersom Anna jobbar tar vi det lugnt idag. Jag tänker försöka ha middagen klar, eller så gott som, till klockan 16 när hon slutar. Vi funderar sen på att kanske ta oss till en kase i kväll, men just nu när jag tittar ut genom fönstret tornar molnen upp sig.


Tunga moln på ingång.

                                                                                                                                                     Resten av min dag idag består av strykning och lite andra hushållsgöromål samt en del telefoni. Jag skulle också vilja hinna se långfredagens Babel som jag har spelat in på DVD:n. Jag har för övrigt inte sett veckans program heller, så det hoppas jag kunna se under morgondagen.

Read Full Post »