Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 18 april, 2011

Stack iväg vid 15.30-tiden, jag och Clark Kent* i det varma aprilvädret. Vägbeskrivningen från Eniro var totalt kass och ursvår att hitta efter utan kartläsare. Men min sedvanliga kartläsare hade en dejt med en ung man, så jag fick klara mig ändå. Jag körde bara lite fel och kom fram dit jag skulle i lagom tid. (Jag AVSKYR att vara sen.)

Mekar-Bruden är på hugget och pratsam som aldrig förr när jag kommer! Men så var det ett bra tag sen vi sågs och det finns en del att avhandla. Vi inleder därför med en kaffe. Och en lååång pratstund.


Inget Max-kaffe, men kaffe ur automat i plastmugg.

                                                                                                                                                           Så struttar vi ner i verkstan, Mekar-Bruden först och jag efter. Jag kör in min lille man i garaget och Mekar-Bruden öppnar motorhuven för att slänga en lite allmän bläng samt börja med att fylla på spolarvätska. Vad händer?

POFF!

Ljuset slocknar!

Så himla bra, dårå, när maskiner och verktyg går på el numera… Dessutom visar det sig att det inte bara är lilla verkstan som slocknar utan hela stan, typ…

Men Mekar-Bruden har emellertid inte fått sitt namn för inte av mig. Hon släpar fram manuella domkraften och börjar jucka loss vänster bakdäck för att få loss bromsbelägget. Jorå, det är totalt utslitet. Sen vi hördes i förra veckan hade en av hennes medarbetare fått i uppdrag att beställa nya bromsbelägg till Clark. Jättebra. Bara det att de nya bromsbeläggen inte passar… De är fel.

Klockan visar nu tio i sex och vi KASTAR oss ut i Mekar-Brudens bil (eller nåja, det var nog en kunds bil…) för att hinna ner till Mekonomen som stänger prick 18. Jorå, vi hinner, men nejrå, de har inte bromsbelägg som passar till min bil…

Under tiden har strömmen kommit tillbaka – alltid något – och Mekar-Bruden försöker sparka liv i sin dator för att beställa bromsbelägg. Det tar ungefär en halvtimma eftersom datorn stängdes av ofrivilligt i och med strömavbrottet.

Ner i verkstan igen. Det utslitna bromsbelägget monteras på igen. Det är åtminstone lite rengjort, kan man säga. Men som sagt, tämligen slut. Nu är det emellertid viktigare att bromsarna tar bättre FRAM, så jag KAN köra ett tag till. Ett tag till. Nu pyser vänster bak när jag bromsar. Men bromsen tar. Ett tag till, ett tag till, som sagt… Mekar-Bruden och jag bokar in den 27 april på kvällen för bromsbeläggbyte. Hemma i mitt garage. Jag säger som det är, jag har inte råd med bensinen. Och Mekar-Bruden är så snäll att hon kan göra sig ett ärende eller två till i Uppsala! Vilken kompis!

Däcken ska åtminstone kunna bytas. Och JA! Det lyckas! De gamla utslitna gummisulorna monteras av med elmaskin och de nya sulorna läggs på mina fälgar, som visar sig tillhöra en Corolla, egentligen. Snygga är de, i vart fall, tycker Mekar-Bruden. Och jag.

När jag rullar ut från verkstan är klockan närmare halv åtta och jag har ätit en kexchoklad. Dessutom envisas min kropp med att släppa ifrån sig blod och jag känner mig matt och trött och slut.

Sommarsulorna där framme är suveräna att köra på! Jag slirar inte. Det känns som om jag flyger fram. Jag spelar en låt på bilstereon och tänker

Den här låten skulle jag kunna köra ihjäl mig till, så vacker är den!

Men jag kör inte ihjäl mig. Jag flyger hem med Clark, jag flyger hela vägen, en annan väg än jag kom. Och jag kommer fram helskinnad, messar min älskling, tvättar bort blod, svarar på två mejl, betalar Mekar-Bruden och svarar i telefonen.

Min personliga tank är nere på rött, blinkande rött. Nu ska jag se om de två kycklingkorvarna i kylen lever. Om så är fallet ska de in i ugnen, grillas och ätas. SEN kan jag kollapsa i fåtöljen och ringa Anna. Sen…

Den här dagen har gjort helt slut på det kontrollfreak som är jag. Helt slut.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Ibland

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

På lite avstånd har jag följt rättegångarna kring den chef vid Röda Korset som lurat till sig miljoner. Miljonerna har han tagit från såväl Röda Korset som Cancerfonden.

Åtta miljoner, har han tagit. Åtta miljoner från verkligt behövande människor gick i stället till lyxliv för den egna familjen. Men skyldig kände han sig inte utan överklagade tingsrättens dom i våras

Nu har emellertid hovrätten också sagt sitt. Domen på fem års fängelse sänks INTE. Dessutom döms den förre chefen för grovt mutbrott, nåt som tingsrätten faktiskt frikände honom från ursprungligen.

Enligt hovrätten har den förre Röda Korset-chefen

grovt utnyttjat sin ställning [… och] visat stor förslagenhet […] brottsligheten [har] varit av särskilt farlig art.

Fem år för åtta miljoner… Undrar om han tänker betala tillbaka pengarna till de behövande… Fast kanske inte. En del av de behövande har säkert avlidit under tiden. Jag tycker han skulle dömas för ett betydligt värre brott än mutor och miljonsvindlerier… Och straffet skulle bli betydligt högre än fem futtiga år i fängelse…

Läs också vad Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen skriver.

Read Full Post »

Inte förrän det nästan är dags för veckans Babel har jag kunnat se förra veckans, inspelade på min DVD-hårddisk! Så blir det ibland och naturligtvis handlar det om prioriteringar. Förra veckans program hade fokus på en 80-åring. Och så blev det lite annat också, som vanligt.

Spontandiktartramsets, Dokudiktens, författare var denna gång Jonas Jonasson. Den som är intresserad kan se detta på Play, själv spolade jag fast forward…

Tomas Tranströmer fyllde 80 år och programmet var till stor del en hyllning till denne poet.


Tomas Tranströmer himself. (Bilden är tagen av Ulla Montan och lånad av mig från Bonniers hemsida.)

                                                                                                                                                        Först ut att hylla Tomas Tranströmer var Marie Lundström och Alex Schulman. Alex Schulman lyckades kalla Tomas Tranströmer ”Gubben” och var allmänt nonchalant och självfixerad. Trist att Schulman ALLTID måste ha den stilen! Båda två är emellertid stora Tranströmer-fans. Därpå följde ett Hemma-hos-reportage i det Tranströmerska hemmet. Tomas Tranströmers böcker är översatta till många språk. Parallellt med diktandet ägnade han sig åt att vara psykolog. Sedan stroken har Tomas Tranströmer  haft svårt med de talade orden. Reportaget var underbart vackert – och lite ledsamt. Rörande var det när barnbarnet läste en av dikterna och när Tomas Tranströmer spelade ett vänsterhandsstycke på pianot. 

Åter i studion hade författaren Aris Fioretos anslutit. Tomas Tranströmer uppfattas som en dörr in till andra poeter, menade Aris Fioretos. En vacker bild, tycker jag. De tre studiopratarna plus programsvamlaren programledaren hade med sig var sin rad ur Tranströmers diktning.

Gratulanter i form av författare från andra länder lämnade sina inspelade grattis. Peter Waterhouse, författare och översättare, kom till studion för att tala Tranströmer. Peter Waterhouse vars bok Pappren mellan fingrarna nyss getts ut på svenska, översatt av Aris Fioretos. (Ja jag VET! Babel är lite incestuöst, så där…) 


Pappren mellan fingrarna är nyligen översatt till svenska.

                                                                                                                                                   Peter Waterhouse, skorrande österrikare med ett minst sagt engelskklingande namn, berättade om sin första kontakt med Tomas Tranströmer. Som student såg han en bok – vars titel han trodde var Tranströmer… Diskussionen kom in på svenskhet och Waterhouse kom fram till att svenskhet är

More language, less words

Intressant reflexion… Daniel Själin såg ut som om han inte fattade nåt. (Förvånar mig inte.)

Lite plats blev det för några andra författarporträtt. Ko Un, för övrigt en av Tranströmer-gratulanterna, fick besök av Babel hemma i Seoul. Författaren och före detta munken var omgiven av högar av böcker och reportern erkände att han hela tiden var rädd att böckerna skulle ramla ner i huvudet på författaren. Ko Uns författarskap är gigantiskt. Det består främst av korta och kärnfulla dikter, mycket präglade av kriget och de fyra självmordsförsöken.

Nästa gäst i studion var författaren Beate Grimsrud. Hennes senaste roman, En dåre fri, handlar om en pojkflicka med fyra röster inombords och som varvar författarframgånger med att vara inlagd på mentalsjukhus. En spännande författare som dessutom är dyslektiker. Först skriver Beate Grimsrud sina böcker på svenska, därefter på hemspråket norska.


Författarframgångar varvas med vistelser på mentalsjukhus.

                                                                                                                                                 Veckans kommande Babel har annan sändningstid och går på långfredag. Programmet handlar om påskdeckare!

Read Full Post »

Tidig uppstigning idag – Fästmön började jobbet klockan sju och måste vara där för ombyte till jobbkläder tio i. Anna klev upp riktigt tidigt för hårtvätt, medan jag fick ligga till kvart över sex. Morgonen var ganska tyst, för utom sedvanligt barn som skriker. Orka… 

Ganska dött ute också. Jag såg två gubbar som väntade på en bil, såg det ut som, och en två, tre bilar. På gamla E4:an var det emellertid måndagsmorgonrusning som vanligt. På seneftermiddagen ska jag själv ut, fast på nya E4:an, och åka åt Stockholms-hållet till för att få hjälp med bilen. Hoppas bara bensinen räcker – i morse sjönk nivån med ytterligare en pinne. Ska bli härligt att ”få” nya sommarsandaler* på Clarks** framfötter***! Jag känner hur slitna de är när jag kör och det är lite läskigt.


Nya sommarsandaler – och lite annat – ska det bli till Clark i eftermiddag.

                                                                                                                                                         Resten av dagen har jag lite diverse att greja med. Tänkte göra en snabbstädning – det skulle kännas jätteretligt om Annas mamma ska komma till ett dammhål första gången hon kommer hit. Annas mamma ska ju nämligen se till mitt hem när jag åker till min egen mamma på onsdag. Det ska bli skönt att komma bort en stund från vardagen – tro det eller ej, men även såna som jag har en vardag. Det är tradigt och trist och miljöombyte brukar göra susen – bland annat genom att det är så skönt att komma hem igen sen…

Mamma behöver hjälp med ett antal saker och min vistelse där inleds med några ärenden på stan samt en storhandling på ICA Maxi, en av Metropolen Byhålans stoltheter. Om det fina vädret befinner sig där under påsken lovar jag dig att det ligger ett tjockt moln av grillrök över hela Metropolen! För där grillas det. Där grillas det MYCKET.

Förutom städning har jag lite annat diverse att fixa med idag. Lite lämnar jag till i morgon, men jag måste dela upp saker för att hinna med. Ibland önskar jag att jag hade flera armar… Det gjorde nog Anna också i morse, för hon hade ganska mycket att bära. På hemvägen ska hon handla också när hon har hämtat Elias från fritids, men förhoppningsvis har Elias en snäll storebror som kommer och möter vid affären och hjälper till att bära. Resten av klanen kommer på långfredagen, så nu får hon släpa hem en hel del matkassar utan min och Clarks hjälp. Det blir tufft, men som sagt, Slaktar-Pojken brukar vara snäll och hjälpsam mot sin mamma.


Det blir tungt att släpa hem mat för fem personer under påsk utan att ha ”hjul” på kassarna.

                                                                                                                                                              Det börjar bli dags att sätta lite fart. Jag tror jag börjar med tidningsläsning innan jag övergår i städning av badrum och toa-/duschrum. Därpå blir det en paus för att glo på torsdagens Babel som jag ännu inte har sett och som ligger och väntar på mig på DVD:ns hårddisk. Avrundningen blir en tur med snabeldraken****. Sen är det förmodligen dags att dra åt Stockholms-hållet till…

                                                                                                                                        *sommarsandaler = sommardäck
**Clark = Clark Kent, min lille bilman
***framfötter = framdäck
****snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »