Vi inledde dagen med en rejäl sovmorgon. Efter frukost, det vill säga efter lunchtid, åkte vi iväg på ett nödvändigt ärende, bland annat ut till Himlen. Nästa stopp blev Gamla Uppsala, där vi tog en tur bland gravhögarna.
Den här bilden är tagen utanför museet, bort mot vägen som är full av gravhögar.
Idag var himlen om möjligt ÄNNU blåaare än igår. Gamla Uppsala kyrka var vacker mot skyn.
Gamla Uppsala kyrka bakom en gravhög och en häck, mot en jätteblå himmel.
Den som aldrig har varit i Gamla Uppsala får lätt bilden att där finns tre gigantiska gravhögar. Men faktum är att där är fullt av gravhögar. Kolla in den här bilden, får du se!
Kolla till höger i bild och sen in mot bilden – där är FULLT av gravhögar i Gamlis!
Många träd och stenar i Gamlis ser verkligen uråldriga ut, snudd på lika gamla som gravarna, kan man tycka. Det här trädet står vid vägen och ser nästan svart ut. Det ser vindpinat ut och lutar betänkligt ut mot fältet.
Ett svart och snett gammalt träd.
Över åkern såg man Uppsalasilhuetten i stan. Ett vältränat öga skymtar den även i denna bild.
Nästan i mitten av bilden skymtar ett vältränat öga slottet och domkyrkotornen.
Vi gick en tur och kände verkligen historiens vingslag – man gör det i Gamlis! Jag undrar vilka människor som vilar i dessa gravar? Inte kan man heller säga att Uppsala är platt… 😉
Nej, Uppsala är inte platt…
Gamla Uppsala är en magisk plats – trots att det börjar invaderas av turister och joggare. Det var lite svårt att fota utan att få någondera med på bild!..
En magisk plats.
En del av träden hade huggits ner sen sist. Gissar att de verkligen är för gamla för att stå säkra. Men den här björken verkade ha blivit träffad av naturens makter…
Plötsligt var hälften borta!..
För inte alls så länge sen var det tillåtet att beträda högarna. Jag har varit uppe på ett par av högarna. Men idag är de avstängda för människofötter och det förstår man ju faktiskt. Förr om åren var annars högarna roliga för vinterlek och skidåkning, till och med, har jag sett på gamla bilder.
Jag undrar hur många människofötter som har trampat här genom alla årtusenden…
Nu får, som sagt, turister och joggare och Anna och jag hålla oss utanför staketen. Där har blivit en riktigt upptrampad stig på andra sidan gravhögarna, på tillbakavägen mot kyrkan.
En stig för turister och joggare – och såna som vi.
Vid en av högarna står detta maffiga gamla träd.
Ett maffigt träd.
Trötta av allt promenerande och varma stegade vi in till Odinsborg för att köpa glass. Kaffe var vi inte sugna på, men nån på stället – jag gissar INTE på nån av de två superpiercade och tatuerade brudarna som jobbar i fiket – har uppenbarligen en fäbless för kaffepannor…
Nån på Odinsborg har en fäbless för kaffepannor…
Vi köpte var sin glass och hittade ett ledigt bord runt hörnet. Annars var det huggsexa om borden idag, noterade jag. En dam blev mäkta förgrymmad för att några ungdomar reserverade platser. Suck…
Vi satt runt hörnet, under den här lyktan.
Vi satt under en lykta, men den var ju inte tänd idag – det räckte med solen. Åt och mumsade på våra glassar och ååå så kul det var när två bekanta ansikten dök upp, Bibbi och Catta! 😛
På hemvägen störtade vi in en snabbis på Tokerian, men jag hade inte vunnit nåt på lördagens Lotto. Nu sitter vi en stund vid våra datorer, jag ska sortera bilder, rensa och säkerhetskopiera filer innan det blir nån sorts middag även idag.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 