Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 13 april, 2011

Legenden Jussi Björling fick ganska ofta kritik för att han ställde in operaföreställningar med kort varsel. Alkohol och scenskräck var skälen, menade man. Men nu har en hjärtspecialist uttalat sig. Han hävdar att Jussi Björling led av svår hjärtrusning.


Operalegenden Jussi Björling. Bilden är lånad från Svenska Dagbladets hemsida.

                                                                                                                                                       Jussi Björling var bara 49 år när han avled. Lika gammal som jag blir veckan efter påsk. Nu har en hjärtpecialist studerat hans journaler och kommit fram till att Jussi Björlings hjärta slogg upp till 200 slag i minuten. Snacka om rusande hjärta. Märkligt nog är både obduktionsrapporten och polisutredningen kring Jussi Björlings död försvunna.

Hjärtrusning innebär att man får svårt att andas. Man har svårt att få luft, helt enkelt. Och man blir hes och kanske svimmar. Helt klart bör hjärtrusningen ha påverkat Jussi Björling och hans karriär och kanske inte främst alkohol och scenskräck.

Min pappa gillade att leka Jussi Björling – med varierande uppskattning från omgivningen. En gång tog han i så han fick stämbandsproblem som innebar total tystnad under lång tid. Men det var i yngre dar. Det som slår mig var det som hände när pappa hade blivit äldre. När han hade svårt att andas och det pep i bröstet. Han svimmade. En gång faktiskt vid graven där han vilar nu. Han var så arg den gången – för han kunde inte ta sig upp. Och så fick han hjälp av en man som la en ett Byhåleblad under pappa. Byhålebladet som var konkurrent till Byhåleblaskan som pappa var lojal mot i hela sitt liv…

Ambulansen kom så småningom, men nåt fel med pappas hjärta hittade man inte. Inte heller hittade man nåt större fel på hans hjärta när han den där varma julidagen föll ihop i vattnet och drunknade, enligt obduktionsprotokollet. Men om man drunknar har man väl vatten i lungorna, eller? Och det hade pappa inte.symtom

Jag får aldrig min pappa tillbaka, men lite märkligt var det att läsa om Jussi Björlings hjärtrusning och min pappas liknande symtom…

Read Full Post »

Dagens lilla utflykt till Den Billiga Bilverkstan blev ju som bekant ett rejält bakslag. Hade det varit för tre år sen hade jag varken grinat eller brytt mig utan bara ringt och beställt tid på Märkesverkstan. Nu blir det liiite svårt att skrapa ihop kulor eftersom jag ju var så duktig och beställde linser på nätet igår. Jag tänkte ju att det kunde vara bra om jag ser nåt, men om jag INTE hade köpt linser skulle jag ju INTE ha KUNNAT köra bil. Och då hade jag ju varken behövt nya däck, bromsbelägg eller besiktiga bilen den 26 maj.

MEN… Åter har Den Goda Vännen, som jag snart utser till min egen personliga goda fé erbjudit sig att kolla med sin bilkunnige bror om däck och belägg. Det handlar ju liksom inte bara om pengar, det är lite pressat om tid också. Jag ska ju åka till mamma i påsk och hjälpa henne med diverse och hon blir så besviken om jag inte kommer. Jag vill ju inte få Farbror Blå efter mig, men om jag kör in i en bergvägg för att bromsarna inte tar blir ju både jag och bilen mos. Och bilen HAR faktiskt ett visst pekuniärt värde, nåt som de efterlevande skulle kunna ha såväl nytta som glädje av. Ja, nu skriver jag lite byråkratiska för att inte nån ska störa sig på att jag urvattnar svenska språket på min blogg. (Ett alternativ är ju att man inte läser, dårå.)


Clark Kent, my knight in shining armour!

                                                                                                                                                            Clark och jag har varit ute och åkt en sväng och utfört diverse små ärenden här i Förorten. Och då passade jag på att mäta sträckan till Elias skola. Enkel tur är den 2,3 kilometer. Och det är ju ingen match att gå två gånger om dan om man har friska ben och fötter och framför allt om man har vuxna ben. Har man åttaåriga ben som har sprungit och lekt en stor del av dagen kan det vara en lååång väg. Diabetesfötter kan också ha det tufft att gå den långa vägen.

Frida ville hem till katterna, så hon fick en matlåda med sig och äran att följa med i bilen. Slaktar-Pojken smaskade Billy-pizzor på rummet, så vi blev bara tre till middagen idag. Och stolt som en tupp blev jag när jag läste att fiskpinnar minsann inte var nån dålig middag utan tvärtom väldigt bra! 😀

Elias sitter in the loo, the loo och sjunger

In the club, the club

och jag har bara en sak kvar att skriva i det här inlägget:

Sist, men inte minst: Idag fyller en riktig Gull-Make år!!! Det är inte min man, för jag har ju ingen sån, utan fru Hatts man! Många grattis till söta Ulf från både mig och Fästmön!!! Ulf har tyvärr ingen egen blogg, men det går ju utmärkt att gratta honom via hans frus blogg! 😛 Gör det! Ulf är en jättefin make!!!

Read Full Post »

Som vanligt har jag tur i livet (NOT!) och som vanligt handlar det om pengar. Bilen har nu fått på sommardäcken, bara det att två av däcken är helt slut och måste bytas egentligen omgående. Tyvärr hade verkstan inga i min storlek inne. En månad, högst, kan jag köra på dem. Dessutom är bromsbeläggen bak slut och detta måste också åtgärdas typ pronto. Jättebra eftersom jag ska på långkörning i påsk.

Det är en liten verkstad och billig, som sagt, men detta kostar elvahundra spänn. Plus arbete. Undrar var jag ska hitta dessa pengar. Bilen ska besiktigas den 26 maj och om detta inte är fixat till dess… Tja, man behöver inte vara bilägare för att räkna ut resten. Fast grejen är att både däck och belägg måste bytas NU eftersom de är slut.

Jag orkar inte… 😥

Read Full Post »

En onsdag med små, små nålstick av regn. Men den gråa morgonen är på väg att ersättas av en svagt ljusblå himmel. Lite hopp, alltså!

Fästmön klev upp med mig i morse och såg till att Elias fick frukost i sig och kläder på sig. Sen åkte vi själva till skolan med matsäck i grabbens ryggsäck – det är ju Naturskola idag! Från början gillade Elias Naturskolan, men nu är det lite si och så med det. Tror ärligt talat att det är klasskompisarna som påverkar, för jag vet ju att han gillar att vara ute i naturen. Det är nämligen det man gör i Naturskolan. Gissningsvis tittar barnen efter vårtecken idag. Vi såg ju några under den gångna helgen, till exempel massor av bajs…


Vi såg mycket sånt här ute i naturen i helgen.

                                                                                                                                                             Men vi såg också späda små blommor, som dessa:


Små späda blå.

                                                                                                                                                        Ett av dagens vårtecken blir dock för min del att försöka få Clark Kents* vinterkängor** skiftade till sommartofflor***. Jag kör ju på dubbfria däck om vintrarna, så det är ännu inte nån panik med bytet, men det känns onödigt och slösigt att åka på vinterdäck. Det finns ett litet ställe ganska nära mitt hem som tar 150 kronor för ett skifte, så dessa kronor tänker jag försöka skrapa ihop. Vinterdäcken är ju maskindragna och det finns inget hopp om att jag ska få loss dem med enbart toffelkraft. Möjligen att min sisu hjälper, men troligen inte. Och ärligt talat tänker jag inte göra nåt försök. Min kraftansträngning blir att bära ut däck från förrådet till bilen – och bära in däck från bilen till förrådet. Sen är mina axlar nog inte så glada…

Anna går och hämtar Elias från skolan idag, för jag vet ju inte hur jag hinner. Det kanske är kö till däckbytet och då kan det bli snävt. Jag tänkte ge mig iväg om nån timma, ungefär. Då hoppas jag att värsta morgonrusningen är över och så är det en stund kvar till lunchrusningen.

I kväll jobbar Anna, så hon tar bussen till jobbet medan jag är hemma och utfodrar De Utsvultnas Skara. Husmor ska verkligen slå till i kväll med fiskpinnar, jasminris och remouladsås! Några av mina ”matgäster” lär jubla, medan andra lär sucka. Och en har redan aviserat att han gör egen mat i kväll.


En del jublar åt fiskpinnar, andra suckar.

                                                                                                                                                         Anna slutar jobba klockan 21 och jag tänkte förbereda Elias för sänggående innan jag faktiskt åker in till stan och hämtar henne. Annars lär hon inte vara hemma förrän runt klockan 22. Nu hinner hon kanske säga god natt till Elias om han inte har somnat tills vi kommer tillbaka! Nej, nya schemat är ingen höjdare. En sån här dag får Anna knappt träffa en del av barnen. Trist.


Det var en gång en trött pojke som somnade på väg i säng… Anna tog bilden 2007.

                                                                                                                                                        Nu väntar nyperkolerat kaffe på mig – känner du inte den härliga doften? – samt lokalblaskan. Utan kaffe stannar nämligen Toffelfabriken. Därpå blir det kraftansträngning borta vid förrådet. Hejåhå!


Utan kaffe stannar Toffelfabriken!

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min lille bilman
**vinterkängor = vinterdäck
***sommartofflor = sommardäck

Read Full Post »