Jag har läst en av de svåraste böckerna. Trodde jag. En bok vars baksidestext började med frågan
Hur lång tid tar det att förlora allt?
Författaren och journalisten Majgull Axelsson skrev boken …och dom som inte har efter att åren 1992 – 95 ha följt 14 människor med mycket låga inkomster. Detta blev berättelsen om hur deras liv förändras i och med att Sverige förändras.
En bok om 14 människor med mycket låga inkomster.
Majgull Axelsson är en av mina favoritförfattare. När hon dessutom visar sig vara en lysande reporter försämrar det ju inte mitt intryck. Berättelserna i den här boken handlar om arbetslöshet, skilsmässor, kriminalitet, våld, knark. Livets baksidor, helt enkelt.
Jag har redan skrivit lite om boken här. Då hade jag just tagit mod till mig och börjat läsa den, nästan sju månader efter att jag fick den av Nurse Rached. Den börjar ju med en berättelse om en kvinna som skilde sig, blev arbetslös, blev vräkt och som sålde sin servis Måsen… *sneglar i högerspalten*
Det var ingen lätt läsning, det här. Det var bitvis väldigt tufft. Trots att boken har flera år på nacken slås jag av hur lite som har förändrats. Och Kerstins känsla av vanmakt känner jag igen…
[…] – Men du själv då? säger jag til slut. Finns deet något hopp om något nytt jobb för dig? Vad säger arbetsförmedlingen?
Kerstin gör en ny grimas.
– Äh. Jag kommer aldrig att få något riktigt jobb igen… […]
Majgull Axelsson är i Meteropolen Byhålan och Stöllestan också och intervjuar folk. Och skriver på sin roman Aprilhäxan (1997), gissar jag. Har du inte läst den så gör det. Jag rekommenderar den varmt!
Jag fnissar lite igenkännande när Majgull Axelsson skriver om barn.
[…] Carina, Helen, Birgitta och Jenny tillhör den generation kvinnor som blev med barn. Nuförtiden skaffar man barn […]
Men så åker jag ner igen när jag läser om Gunilla, den yngsta i gruppen. Hon som sökte mer än femtio jobb och inget fick. Femtio jobb låter lite för mig. Däremot inser jag att jobb eller inte handlar om kontakter. Det gjorde det redan 1995:
[…] Det är Gunilla som får mig at inse hur den informella arbetsförmedlingen i den svenska industrin fungerar. Hon fick sitt jobb tack vare att hennes mor och syster redan fanns på fabriken. Och när hon numera ringer runt till företagen i de södra förorterna får hon gång på gång bekräftat att det gäller att ha kontakter. […]
Att ha ett arbete är en dröm för en sån som jag. Men personerna i boken har en annan syn på arbete. Kanske hade det med tidsandan att göra eller kanske är vi ändå inte så lika, trots allt..? Samtidigt suger jag åt mig Annas ord:
[…] Ingen av dem jag intervjuar kommer heller på tanken att arbetet är det som ger mest mening åt deras liv. Inte ens Anna, hon som annars är den som talar mest väl om sitt arbetsliv.
– Meningen med livet? säger Anna när vi endag sitter på hennes blommande balkong i Rosengård. Meningen med livet är att människan ska bli sin godhet. […]
Det här är en tung bok så tillvida att den var jobbig att läsa. För övrigt är den inte tung, blott 188 sidor med bra gradstorlek.
Tack, Nurse Rached! Det här var en tankebok!!!
Gå till Toffelprofilen
Jag har sagt det förut och säger det igen:
det finns en oändlig fattigdom i Sverige och det värsta är att alla fattiga liksom hukar sig och skäms. De som verkligen borde skämmas, t.ex. de som missbrukar försäkringssystemet och de som skapat det här glesmaskiga skyddsnätet, de tycks å andra sidan vara totalt skamlösa.
Nästan alla i Majgull Axelssons bok är väl vad man skulle kunna kalla arbetarklass. Idag dräller det av akademiker som står utanför arbetsmarknaden. Jag känner civilekonomer, jurister och civilingengörer som varit utan arbete länge.
Så jag skattar mig lycklig som tydligen har ett yrke som det är ganska hög efterfrågan på. Men vad vet jag, med alla nedskärningar, stängningar av avdelningar och kliniker så kanske även jag hamnar i en situation där jag står utanför allt.
Och, just den här skammen, den tycker jag är så ”mitt-i-prick”, att alla nästan tycker att de får skylla sig själva.
Jo, det är en bok som jag önskar att många skulle läsa och begrunda, den är lika aktuell nu som när den skrevs!
Bamsekram! 🙂
Den här boken var fantastisk och gav mig massor att tänka på. Bara detta att inte vara ensam om liknande situation…
Då som nu fanns/finns en lag som heter LAS. Det verkar inte vara några som helst problem att bryta mot den. Det är fruktansvärt för dem som drabbas. Ingen kan känna sig säker idag. Klimatet har onekligen hårdnat.
Jag håller verkligen med om att de som har missbrukat alla system har sannerligen hjälpt till att göra maskorna så här glesa. Skämmas borde de, men skamlösa är de!
KRAM!
Åh vad jag gillar dina bokrecensioner! Du beskriver böckerna så bra, och jag blir väldigt sugen på att läsa dem 🙂
Nu verkar ju inte denna bok vara av det ”lättsamma” slag som jag annars läser mycket av. (Jag gillar deckare, vilket jag tror att du också gör. I alla fall läser du en hel del sådana). Men jag tycker också att det är viktigt att ibland läsa en bok av annan karaktär, t ex en sådan som den här. Det är bra med böcker som sätter igång tankeverksamheten.
Tack, så roligt! 😀
Jag läser också helst deckare. Tror det är själva klurandet och pusslandet jag gillar. Att försöka lista ut vem den skyldige är – och varför.
Men jag har insett att det helt klart berikar livet att blanda sin läsning lite 😉 När jag pluggade litteraturvetenskap för 100 år sen, nästan, läste man ju allt – utom de allra modernaste författarna…
En blandning är nog bra och det här är verkligen en tankebok! Jag tror att den kan vara svår att få tag i – möjligen bibliotek eller antikvariat. Men den är mycket läsvärd! Trots att den kom ut för 16 år sen. Mycket i den är fortfarande aktuellt. Tja, nästan allt…