Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 2 april, 2011

En till synes rätt banal historia om en stulen bil visar sig dölja en uppslitande skilsmässa. Men när en parterna mördas mitt framför ögonen på privatdetektiven Varg Veum hettar det till. Minst sagt. På flera fronter… TV4 plus visade i kväll den tredje filmen i serien, Varg Veum: Din till döden.


Det hettar till i den här rullen…

                                                                                                                                                        Varg Veums klients bil visar sig ha blivit använd i ett rån. Ägaren och hans fru ligger i skilsmässa. Frun har sålt bilen till rånaren. Varg och klienten åker hem till frun för att förmå henne att skriva på skilsmässoansökan. Plötsligt faller klienten död ner från loftgången, ovanpå sin bil. Det blir en jakt på rånaren, som ju troligen är mördaren. Men när även rånaren mördas skruvas allt upp…

Det är bra fart i den här filmen, men liksom i den första filmen är kvinnorna få. Den här gången är de i princip två – advokaten och frun till den mördade. Mansporträtten är helt klart bättre och mer nyanserat tecknade, medan kvinnorna tyvärr blir schabloner – känslovarelser, svartsjuka. Ett aningen oväntat slut lyfter historien, men inte mer än till medelbetyg.

Read Full Post »

I morse gick läderbandet till min gudinna av. Jag har burit henne runt halsen sen 1992, ett antal läderband sen. Men var det ett tecken..? Jag skyndade att trä upp henne på ett nytt band.


Min gudinna.

                                                                                                                                                          Precis när jag skulle in i duschen ringde mamma. Fel tid för henne, men jag svarade. Hon saknade sin kusin M. Hon brukade ringa vid den här tiden på lördagar. I februari följde jag kusinen till den eviga vilan. Mamma kunde inte vara med. Jag undrar vad hon har för tankar inuti, egentligen. Jag åker ner till påsk.

Read Full Post »

Jag vände blad igår… Det blev ju april, Fästmöns och min födelsedagsmånad. (Förra året var jag med vid mammas flytt på min födelsedag. Vi glömde nästan bort den!) Och dags att vända blad i fotoalmanackan. Aprilbilden visar Fyrisfloden bort mot Upplandsmuseet samt uteserveringen Åkanten, Saluhallen och Walmstedtska gården till höger. Jag ger bilden stort utrymme här, för jag tycker att den är rätt häftig.


Utsikt från en av broarna över Fyrisån.

                                                                                                                                     Förkylningarna hänger sig kvar. Min hosta är ond och har satt sig fast i bröstet. Luftrören vill inte släppa från sig slem till förmån för luft. Jag är seg. Huvudet har värkt hela veckan, men jag vill inte ta tablett idag igen. Anna är och jobbar ett mastodontpass – från klockan 12 till klockan 21. I morgon är det samma arbetstider. Jag skjutsar och hämtar, det är vad jag kan hjälpa till med.

Handlade hem kex, ost, vindruvor och päron. Det blir vår sena middag tillsammans med ett glas vin i kväll. Nej, jag har absolut inte råd med detta. Månadens matpeng på ICA-kortet är snart slut och det är en månad tills nästa peng kommer. Till dess får jag leva på luft och kärlek. Hoppet har för länge sen lämnat mig.

För att känna mig lite nyttig har jag skurat badrummet och toa- och duschrummet. Jag är helt slut. Belöningen blir tidningsläsning, lite pusslande och en dusch. Sen ska jag ta tag i strykhögen.

Ja, som du ser är mitt liv lika spännande som vanligt.

Read Full Post »

Frågan i rubriken ställs på baksidan av boken …och dom som inte har av Majgull Axelsson. En bok jag fick av Nurse Rached i början av september förra året, men som jag inte har vågat röra förrän nu. Och jag vet knappt om jag vågar fortsätta läsa den.

Jag har verkligen utmanat mig själv genom att börja läsa denna bok. Boken, som är en sorts reportagebok om 14 människor under åren 1992 – 95 som har det mindre bra på grund av låga inkomster.

Kerstin, som boken inleds med, förlorade ”allt” på fyra år: skilsmässa, jobb och två söner som spårade ur. Och sitt hem. Hon vräks. När boken skrivs lever hon i en liten lägenhet och har inte råd med telefon eller tidning för det räcker inte a-kassan till. Hon har sålt sin Måsen-servis. Den inbringade 3 000 kronor. Det räcker ett tag…

Alltså jag vet inte om jag pallar fortsätta. Jag har visserligen varit utan jobb i lite mer än två år. Bara. Jag lever i ett särboförhållande som jag ändå upplever har stärkts genom svårigheterna. Ett tag till har jag råd med telefon och tidning, men a-kassan räcker inte ens till månadens räkningar. Jag har förmånen att få en extra slant via en inkomstförsäkring. Ett tag till det också. Inte i nån evighet, kortare tid än a-kasssan, för övrigt. Och min Måsen-servis, eller de delar jag har av den, är fortfarande osåld… *sneglar åt högerspalten*

Jag kan inte hjälpa det, men jag undrar: Hur lång tid tar det att förlora allt?

Read Full Post »

Här i Uppsala pågår en stor diskussion i vissa kretsar, bland annat inom kommunen, om ett Kulturens eller Konstens hus. Lokalblaskan drar sitt strå till stacken, där bland andra kloka kulturchefen Lisa Irenius med medarbetare försöker nyansera bilden. Totalt har det blivit nästan 30 artkilar och insändare hittills i år om detta…

Idéerna om var detta hus ska finnas är många. Nån tycker att Odinslund är ett bra alternativ. Nån tänker tillbaka på ett annat hus som var tänkt att bli ett hus för livet. Och nån tycker att slottet har gjort sitt och att vi måste tänka nytt.

Kulturkontoret inom kommunen har fått i uppdrag att utreda konstmuseets framtid. Häromdagen presenterade en kulturstrateg en hel del storslagna och annorlunda idéer kring Uppsala slott. Det var linbanor och glaskupoler så jag blev alldeles yr i bollen.

Slottet inrymmer ett helt fantastiskt konstmuseum. Museet är av det slaget att det passar sig att ta med sig såväl gamla föräldrar som jämnåriga vänner – som barn och unga. Och det säger en hel del om museet och dess kvalifikationer i sig, eller hur?!..

Föreningen Konstens hus dissar emellertid slottet. I stället vill man se ett nybygge i city. Nu tycker ju jag att Uppsala slott ligger ganska mycket i city även om det ligger på en höjd. Det enda stället som skulle vara mer centralt är väl Stora torget???


Uppsala slott ligger högt, men centralt.

                                                                                                                                                          Slottet är ett alldeles utmärkt ställe för kultur. Jag menar, hela byggnaden andas kultur och historia. MEN… frågan är om det ändå faller på tillgängligheten. För det handlar ju inte bara om att det ska vara lätt att ta sig dit. Det ska ju också vara lätt att röra sig INUTI byggnaden. Och hur mycket kan man förändra en byggnad som är skyddad av lagar på grund av sin ålder och annat? Som jag ser det blir det svårt. Men kanske inte omöjligt ändå. Varför inte ta lite hjälp av några av tillgänglighetsexperterna i de lokala handikappföreningarna? De har säkert synpunkter, kloka råd och smarta lösningar. För det får ju inte bli en flopp tillgänglighetsmässigt som nya centralen har blivit..r. Så synd och så totalt onödigt.

Vad jag har för åsikt i frågan? Enkelt! Slottet är förträffligt, men är det genomförbart att förändra det så att alla, även personer med olika funktionshinder, får tillträde? Och om det byggs ett nytt hus, se då för bövelen till att ta med experter från handikappföreningarna inför ritningen av denna nya byggnad!!!

Read Full Post »