Är jag inte jag???

GAH! Ibland blir jag liiite irriterad på vissa bloggar som har en logga som ser ut lite så här…

B för… B-lag???

                                                                                                                                                     Inte för att jag har nåt emot blogghemmet som sådant eller dem som bloggar där utan för att jag ifrågasätts titt som tätt. Ibland kan det ta upp till fem klick innan en kommentar jag har skrivit blir publicerad/accepterad. Ibland får jag också försöka klura ut vad det står i nån konstig text så att det ska garanteras att jag inte är spammare. Men det värsta av allt… and here it goes… ÄR NÄR MIN IDENTITET BETVIVLAS! Då kan det stå

Din open-id kan inte verifieras.

eller nåt liknande. Det kunde lika gärna stå

Du är minsann inte den du uppger dig vara. Ha, ha, vi vet nog!

Men jag looovar! Jag är den jag är! Så snälla, godkänn mina kommentarer… 😥

Read Full Post »

Bryt och byt

Ibland är det så tätt mellan skratt och tårar i den här familjen. Och i mig! I kväll var det jag som fick ett litet bryt. Det finns så många jag saknar och jag skickade en bild till tre av mina finaste, bästa vänner från ett liv som jag en gång hade. Att ha kvar vänner från det livet har visat sig vara svårt. Inte för att det har fällts hårda ord utan för att liv går in i andra faser när nånting inträffar som ställer allt på ända. Men jag saknar er så mycket – ni som fick bilden!

En ros till er!

                                                                                                                                               Vänner kan man annars inte har för många av, men det är få som visar sig vara riktiga vänner när det verkligen gäller. Det är sånt vi lär oss genom hela livet. Och tro inte att människor blir mognare för att de blir vuxna – det är verkligen inte så! Samtidigt som en ung människa kan vara betydligt mer mogen än en äldre, i vissa sammanhang. Det viktiga är att man handlar och agerar så att man är nöjd med sig själv och kan stå för sina handlingar och ord. För det enda som är tveklöst säkert är ju att du själv är den du verkligen vet att du ska leva med resten av ditt liv. Andra människor passerar – även såna man vill ha kvar. Många lämnar avtryck man sparar i sitt hjärta, andra lämnar sår som blir till ärr som bleknar med tiden.

Att gå i väntans tider kan också göra att man får små bryt. Och ändå har jag det inte värst! Jag hörde en vän som väntade på flera slags besked, varav ett i nästan ett halvår. Men det är viktigt att det blir rätt, viktigare än att ta förhastade beslut.

Människor är utbytbara, det går inte att argumentera mot detta. I familjen har också uppdagats att KLÄDESPLAGG är… ska vi säga utbytbara. Det började med mormor som gav Elias mina strumpor. Och fortsatte med… nej, nu ska jag inte hänga ut varken personer, klädesplagg eller ”smutsig byk”, men jag har fått skratta gott i kväll. Också. Inte bara tårar.

Förkylningen är nu definitiv. Fästmön köpte nässpray åt mig på ICA Solen och själv inhandlade jag extra starka halstabletter. Men hon känner sig lika på g. som jag. Vilken tur att vi lever här. I ett annat land skulle vi kanske dö i förkylning. Tacksamhet!

Read Full Post »

Ny rättegång för Röda Kors-chef

I mitten av januari skrev jag här på bloggen om chefen som under tio år lurade Röda Korset och Cancerfonden på cirka åtta miljoner kronor. Nu är det dags för rättegång igen, denna gång i hovrätten. Skälet är att han överklagade tingsrättsdomen på fem års fängelse.

Hur kan man överklaga en dom när man bevisligen har begått ett brott? Jo för den här chefen handlar det om att han känner sig för hårt dömd – eftersom han har försnillat pengar från just Röda Korset och Cancerfonden… Underbar logik, eller hur?!

Jag tycker… så illa om sånt här! Varför inte stå för det man ha gjort och ta sitt straff?! Fem års fängelse är ju en lindrig dom. Tänk på alla de behövande som blev utan de åtta miljonerna, de som kanske dog på kuppen. Pengar som insamlingschefen använde för sin familjs lyxliv. Jag undrar hur familjen känner sig nu…

Det kan ju inte bli nåt annat än en svart bak, eller hur?

En riktigt fet, svart bak till Röda Kors-chefen som försnillade miljoner från behövande för att använda dem till lyxliv för sig själv och familjen.

Read Full Post »

Men titta här!

Ja, vad är detta? Min tvåfärgade S:t Paulia som har fått knopp och är på väg att blomma, det har jag ju skrivit om förr.

Titta så häftigt! Knopp!

                                                                                                                                                      Men vänta nu… Det är ju inte bara… en knopp… utan två! KOLLA!

Båda knopparna är för säkerhets skull utmärkta med pilar och nummer!

Read Full Post »

Pensionärsjävlar – säsongsstart

Igår kväll var det äntligen säsongsstart för programmet Pensionärsjävlar på Kanal 5. Som jag har längtat efter att få skratta! Den här säsongen är pensionärerna bland annat på semester.

Pensionärerna fick bland annat dansfeber i första programmet.

                                                                                                                                                          Igår var gamlingarna bland annat i Thailand. Jag lånade Linns TV och satt ensam i hennes rum och asgarvade. Fästmön blev något störd eftersom hon försökte natta liten pojke i rummet bredvid… Hoppsan…

Det jag skrattade mest åt igår var paret som hade haft sex på stranden. Kvinnan berättade för en helt oskyldig trio att hon hade fått ett ton sand i… tja, gissa var…

Vidare var det en av herrarna som drabbats av en infektion, informerade han två öldrickande solstolande unga män. Han hade fått dansfeber! Sen jazzade han loss i sina beiga shorts på stranden.

Jag delar en del av Linns kritik mot programmet, att det är samma sorts skämt som återkommer. Men just detta att pensionärerna är på semester på lite olika ställen gör ju att det varierar. De allra flesta skämten handlar emellertid som vanligt om sex. Eller påträngande gamlingar…

Spela roll då. Roligt är det och hade jag haft ett konto på Fejan had jag klickat Gilla! Högsta betyg, det vill säga fem rosa mini-tofflor, får programmet i vart fall här!

Read Full Post »

Sista måndagsmorgonen i mars 2011

Det är måndag morgon. Vem älskar måndagsmorgnar? Jag vaknade dessutom med halsont och nästäppa. Sånt förgyller ju inte precis tillvaron… Elias var så trött i morse att han inte orkade se på barn-TV. När han hade klätt på sig gick han och la sig medan vi andra gjorde oss i ordning. Tre minusgrader var det i morse, men bara bakrutan behövde skrapas. Taxi Tofflans rutt blev sen fritids/skolan med Elias, Fästmöns jobb, Linns skola och Tofflans hem. Det tog ungefär en timma… Men solen skiner starkt. Kolla här!

Solen skiner starkt! Den här bilden tog jag i morse, ungefär klockan 7.45.

                                                                                                                                    Gårdagskvällen blev lugn, som vanligt. Det blev en del TV-tittande och prat med barnen. Linn och mamma Anna och pappa per telefon diskuterade studentsaker.

Jag ägnade mig mest åt att svära över teknikens under. Igår började nämligen MIN mobil att krångla. Också den en Nokia, men den har ett antal år på nacken. Det började redan på Tokerian, faktiskt, när blåtanden och mobilen hela tiden tappade kontakten. Sen skulle jag ladda mobilen. Det tyckte den inte alls var roligt. Det tog evigheter och det enda som hände, nästan, var att mobilen blev het. Men all’s well that ends well! Jag gjorde som med en krånglande dator – omstart. Sen gick det hur bra som helst att ladda mobilen. Hmmm… Men jag inser att jag nog snart behöver en ny mobil. Och det har jag inte precis råd med.

När det gäller Annas mobil är planerna att vi åker till OnOff  i Uppsala  i morgon, för då är Anna ledig. Jag vet inte vad hon har beslutat sig för. Men man kan väl säga som så att ingen av oss är särskilt sugen på att handla där.

Idag känner jag mig inte särskilt hänsynsfull, för jag startade en maskin tvätt nästan omgående när jag kom innanför dörren i morse. Men jag noterade att i princip hela huset var vaket, för jag gick och ringde på varenda dörr och frågade. Nej då, detta var ETT SKÄMT! Skulle väl aldrig falla mig in att ringa på vissa dörrar. USCH! Däremot plingade jag på hos en trevlig granne (ja, jag har såna också!) igår som hade glömt sin nyckel i dörren till förrådet.

Nu ska jag försöka kraxa mig igenom dan med min jobbiga hals. Det känns som om jag har svalt taggtråd och jag låter som en man när jag pratar. Jag har varken käkat taggtråd eller bytt kön. Men i morse såg jag ett nybygge som jag funderar på att kolla upp ifall det är ledigt. Även vi skator måste ju bo nånstans…

Ett nybygge för mig? Notera dessutom hur mycket snön har smält!!! Bilden är också från tidigare i morse.

Read Full Post »