26 mars 2011 av Tofflan
En man, född 1928, låg död i sin lägenhet i cirka tre år. Pensionen kom in på hans konto och via autogiro betalades hans hyra. Att han upptäcktes berodde på att man skulle installer bredband i huset.
Hur kan det hända? Hur kan människor vara så ensamma? Hur kan det få vara så här år 2011?
En ensam blomma bland allt det gröna…
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Twingly-länkare
Powered byIP2Location.com
Gå till Toffelprofilen
Jag tror att det är vanligare än man vill tro. Jag stöter på det oftare än vad jag gillar, ibland är det kanske mer eller mindre självvalt men det finns en oerhörd ensamhet mitt ibland oss.
Jag har blivit oerhört illa berörd när jag förstått att det förekommer ”direktkremeringar” människor som alltså begravs utan minsta ceremoni eller minnesstund. För mig är det på något vis höjden (eller botten) av ensamhet. Att leva ett helt liv och dö utan någon som saknar en eller ens vill ta ett sista farväl.
Hoppas vi slipper det! 😦
Det är bara så fruktansvärt, men med tanke på de senaste åren i mitt liv är jag inte heller förvånad. Och som du tror jag att det är vanligare än man kan föreställa sig!..
Håller verkligen med Nurse Rached.Tusen,tusentals människor är så ensamma.Skarù ha en påse?frågan i mataffären är för vissa den enda mänskliga kontakt i veckan de får om ens det.Många väljer ju inte medvetet men hamnar där ändå av olika skäl.För jävligt och sorgligt.Borde verkligen ta tag i den saken själv med min goa rara granntant som har varit så lätt att glömma bort när livet pågår.Har haft lite ont i magen för det men inget gjort så bra att du tog upp det…
Jag har också en tant nära som jag brukar titta in till då och då. Men nu har det gått alldeles för länge. Samtidigt vet jag att hon inte är ensam, för hon har barn och barnbarn ofta på besök, det ser jag.
Men ändå. Vi får inte glömma bort våra medmänniskor…
Hästar får inte gå ensamma .. det är det lag på…. heja sverige !
Eller hur?!…..
Jag vet inte varför jag tar sådant här personligt, kanske för att jag alltid haft flera generationer runt omkring mig och försöker ge mina barn damma sak. Alla borde ha någon i sin närhet tycker jag, men tyvärr är det för många som inte har det. Hoppas mina kommer ihåg mig på min ålders höst för jag är en sådan som gärna vara ensam men ändå har folk runt mig då och då.
Jag trivs också med att vara ensam, men det ska ju vara en självvald ensamhet för att jag ska trivas. Jag vill inte dö ensam och kanske bli liggandes och lukta illa i tre år…