Eastern promises

Det här är blodigt! Filmen inleds med en avskuren hals och går efter ett tag vidare in på stympning av liket för att försvåra identifiering. Äntligen såg jag och Fästmön filmen Eastern Promises (2007) som gick på TV4 i september förra året. (Tur att det finns DVD-spelare med hårddisk…)

Blodigt om rysk maffia.

                                                                                                                                                          En gravid fjoronåring hamnar på sjukhuset hos barnmorskan Anna. Den unga mamman dör, men föder en flicka. Och lämnar efter sig en dagbok på ryska. Anna, själv av ryskt ursprung, söker hjälp med att få dagboken översatt så att hon kan hitta den nyfödda flickans familj. Dessvärre visar sig Anna hamna direkt hos den ryska maffian…

Detta är en engelsk-kanadensisk produktion, men filmen utspelar sig i London. En del scener är riktigt otäcka och man har inte direkt sparat på filmblodet. Det som gör att jag gillar filmen är att den unga barnmorskan inte ger sig utan vill ta reda på sanningen. Bra skådespelarinsatser vad gäller alla karaktärer, dessutom, nåt som gör att jag ger filmen näst högsta betyg. Det som drar ner det är att filmen, trots blodet, är lite seg och konstig bitvis.

Read Full Post »

I morgon är det Earth hour – släcker du? Det gör jag!

I morgon, den 26 mars, är det Earth hour. Det innebär att den som vill delta – för en ljusare framtid – släcker ner ljuset mellan klockan 20.30 och 21.30. Man kan säga att Earth hour är en politisk signal om klimatfrågan.

Earth Hour är ett enkelt och inte minst synligt sätt att visa att du bryr dig om vad som händer med jorden. Det är dessutom ett bra tillfälle att reflektera över det. Vad som händer med jorden, alltså.

Här kan du anmäla att du deltar. En timma med släckt ljus. Mer behövs inte.

Släck ljuset en timma!

Read Full Post »

YES!

Reklamationen av Annas mobil är godkänd!!! Äntligen. Efter ett halvårs krångel, där mobilen mestadels av tiden varit antingen på verkstad eller i butiken, fick hon mejl igår kväll. Att reklamationen är godkänd innebär att hon antingen får en ny likvärdig mobil eller pengarna tillbaka. Hur hon ska göra är upp till henne. Personligen tycker jag att hon borde få både pengarna tillbaka OCH en ny mobil med tanke på hur illa skött det här ärendet är!..

Jag är en riktig surtant när det gäller ärendet med Annas mobil och Nokias och OnOff Uppsalas agerande.

                                                                                                                                                      Här kan du läsa min version om hur Nokia och OnOff Uppsala har hanterat Annas felaktiga mobiltelefon!

Men ärligt talat tror jag inte på det hela förrän jag ser det ”svart på vitt”, så att säga…

Read Full Post »

April-släpp från Månpocket

Ett nyhetsbrev från Månpocket damp ner i inboxen idag. Här kommer några av april-titlarna, utvalda av Petite Moi, förstås:

Blodläge av Johan Theorin
Detta är den tredje romanen i Johan Theorins spännande serie från Öland. Genom kalkstenen vid den öländska kusten löper blodläget, ett mörkrött stråk som förr sades vara förstenat blod från en strid mellan trollen inne i berget och älvorna på alvaret. Ovanför klippkanten vid det övergivna stenbrottet i byn Stenvik står nybyggda lyxvillor sida vid sida med stenhuggarnas små baracker. Detta är en berättelse om konflikter mellan gammalt och nytt, mellan öbor och fastlänningar, mellan traditioner och turism, och om hur nästan bortglömd folktro bryter in i det moderna samhället.
                                                                                                                                                      Flickan med snö i håret av Ninni Schulman 
En kall och snöig nyårsafton försvinner sextonåriga Hedda  Losjö från sitt hem utanför Hagfors i Värmland. Hennes föräldrar är förtvivlade. Vad kan ha hänt deras skötsamma dotter? När poliserna Petra Wilander och Christer Berglund får fallet på sitt bord visar det sig snart att Hedda har levt ett dubbelliv. En tid senare hittas en ung flicka mördad i en jordkällare i skogen några kilometer från familjen Losjös hem. Flickan är naken och har dödats med ett skott i bakhuvudet. Kan det vara den försvunna Hedda? Den lilla polisstationen står nu inför en av sina största utmaningar.

 

Svartsjukeakuten av Elizabeth Gummesson
Det finns många anledningar till att det kallas Den Svarta Sjukan, men vad är det egentligen som händer när vi drabbas av svartsjuka? När går det över gränsen? Varför drabbas vissa men inte andra? Och hur ska vi hantera andras svartsjuka gentemot oss? Elizabeth Gummesson tar upp olika aspekter av svartsjuka; bakgrund, orsaker och konsekvenser men hon går även igenom metoder och förhållningssätt som långsiktigt förebygger svartsjuka eller hur man hanterar en akut situation: vad kan man göra, säga eller tänka just då?

                                                                                                                                                 Konsten att vara otrogen på Facebook av Gunilla Bergensten
Tove och hennes make Fredrik hade hoppats att flytten till Varberg skulle innebära en nystart. Att de skulle hitta tillbaka till varandra, att livet skulle bli både enklare och mer spännande. Men nystart och äventyr känns långt borta. Tove och Fredrik driver istället allt längre isär. Facebook blir Toves räddning. Här väver hon samman dåtid med nutid när hennes nätverk växer. Här håller hon kontakt med vännerna och är en del av sina kollegors vardag.

                                                                                                                                                      Alberts sista önskan av Mitch Albom
”Vill du hålla ett minnestal över mig?” frågade den gamle mannen. ”När jag är borta.” Han blinkade bakom glasögonen. Hans prydligt ansade skägg var grått, och han stod lätt framåtböjd. ”Är du döende?” frågade jag. ”Inte än”, sa han och flinade. Det här är en ny bok av författaren till Tisdagarna med Morrie. Detta blir en dokumentär berättelse om de stora frågorna, om livets mening och om tron som ger oss kraft att gå vidare.

Read Full Post »

Några ärenden, köande och knastertorrt

Nåt promenadväder var det då rakt inte idag! Vi promenerade endast till soprummet med en stinky-bag och därpå till Tokerian. Inne på affären blev jag irriterad som så ofta på sista tiden. Först var det en tjej som glodde jättemycket på mig. Om det var så att hon kände igen mig nånstans ifrån kunde hon väl ha sagt nåt. Eller så. Sen retade jag mig på en gubbe med stor bakdel som tycktes ha en förmåga att parkera sig och sin varuvagn och sagda bakdel i vägen för min framfart. Hela tiden. Dessutom hade han en färggrann logotyp på byxbenet.

Vi blåste upp till hemmet med matkassen och for sen ett ärende till Stormarknaden. Där inhandlade vi en lila påse och nåt att stoppa i den.

En lila påse och ett innehåll till den inhandlades.

                                                                                                                                                        Clark Kent* var verkligen supersmutsig så jag tvingade med Fästmön på en liten åktur för att tvätta bilen. Idén att tvätta bilen var jag inte ensam om idag. Därför fick vi sitta i kö i nästan en timma…

Tråååkigt att vänta…

                                                                                                                                                    Svenskar kan inte köa. Och att köa till biltvätten – att sitta i kö inne i en bil –  är ju tydligen ännu svårare än att bara stå i kö. Bilen framför oss var en firmabil som kördes av en ung kille med öppen gylf. Fast han var nästan aldrig i sin bil utan i bilen bakom oss där han uppenbarligen kände nån. Detta medförde att han inte körde framåt i kön tillräckligt snabbt för att jag skulle vara nöjd, så vid ett tillfälle startade jag min bil, blinkade vänster och började svänga ut för att köra om. Då fick han bråttom! Moahahahahaaaaa…

En stund senare startade jag min bil – och då for han ut som ett skott för att trodde att det var dags att köra fram. Men det var det ju inte, jag bara lurades! Ännu mer moahahahahahaaaaaaa…

Slutligen var det en dam som försökte göra en suverän trängning i kön. Men då klev jag faktiskt ur min bil, gick fram till henne och talade om var kön började och slutade. Damen körde där ifrån.

Anna satt tyst och stilla inne i bilen och mumsade på en chokladbit. Hon hade nämligen hört av sin son att han brukar få biltvättargodis när vi åker och tvättar bilen. Och inte kunde jag neka min söta älskling nåt sånt! För övrigt var jag jättesugen på choklad själv, så…

Äntligen kom vi så in i biltvätten. Det spolar, det bullrar och det låter illa. Och är allmänt läskigt.

Det är lite läskigt…

                                                                                                                                              Borstarna dissar jag helt sen en borste på en annan biltvätt rev upp hela bakre kofångaren på Fina Fifi Ford**.

Borstarna dissar jag. De fick hänga oanvända.

                                                                                                                                                    Efter en tio – tolv minuter börjar det bli färdigt och man ser ut genom rutorna igen. Dropparna rinner liksom uppåt när maskinen blåser luft på den blöta bilen.

Dropparna rinner uppåt, men det syns ju inte här eftersom det är en stillbild.

                                                                                                                                                     Efter tvätten blev det torkning för hand av fönster och speglar samt runt gummilister. Jag noterade att jag hade touchat en röd bil – eller tvärtom – med höger bakdel på Clark. Bara det att jag inte kan minnas nån sån incident så det är väl en röd bil som har touchat mig. Blir så himla irriterad på folk som inte stannar då eller skriver en lapp eller nåt! Nu är det inget större märke och jag kan säkert polera bort det, men beteendet är fruktansvärt nonchalant.

Hemma igen noterade jag ett bekant ”hö-hööande”, men man behöver ju inte hälsa på alla man känner igen tack och lov.

Vad det var i systempåsen? Ja, tyvärr var det INTE champagne för nåt att fira har vi INTE ÄN. Men jag köpte en flaska knastertorrt chardonnayvin från Dunavar till räkorna vi ska äta i kväll.

Dunavar Chardonnay (2009). Torrt så det knastrar, ska det vara.

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min nuvarande bil-man
** Fina Fifi Ford = min före detta bil-flicka

Read Full Post »

Fler korta sjukskrivningar med konflikter på jobbet

Konflikter med chefen eller jobbarkompisarna och att stå inför en extra stressig arbetsdag – det är några av de allt mer vanliga orsakerna till att man sjukskriver sig för kort tid. Forskare vid Karolinska Institutet och Uppsala universitet har gjort en studie som nu publiceras.

Konflikter på jobbet är en vanlig orsak till korta sjukskrivningar.

                                                                                                                                                           Att negativa psykosociala faktorer på jobbet kan orsaka att man inte mår bra har väl länge varit känt – även om man inte agerar på det på många arbetsplatser utan bara låter saker bero. Men det unika med den här undersökningen är att den faktiskt visar att dessa faktorer orsakar att man sjukskriver sig fast man egentligen inte är jättesjuk. Tidigare har det ju varit vanligare att folk går till jobbet trots att de är sjuka. Detta har troligen med sjukskrivningsregler och karensdagar att göra, men också för att det helt enkelt kan vara svårt att vara borta från jobbet i några dagar. Arbetsuppgifterna blir inte gjorda och chef och uppdragsgivare blir irriterade. Eller så går det inte att få tag i nån vikarie.

I den nya studien har 400 personer på sex arbetsplatser inom vården, industrin och tjänstesektorn deltagit. Dessa har sjukanmält sig en eller flera gångar. Vanligt är att man anger lättare sjukdomar vid kort sjukfrånvaro, men man uppger nästan aldrig stress eller trötthet som orsak. Detta trots att stress i många fall verkar vara en bidragande orsak, enlöigt forskarna.

Problem med chefen och jobbarkompisarna är ännu starkare kopplat till sjukanmälningar. Det är ungefär fyra gånger så vanligt vid en kort sjukfrånvaro.

Alarmerande forskning, tycker jag, men inte så förvånande… Personligen skulle jag aldrig låta konflikter påverka mig så att jag inte går och jobbar. Jag har jobbat alldeles för länge och har mött alla sorters chefer och kollegor. Och på jobbet är jag för att jobba, inte för att vara social. 

Jag kan ge mig själv en blomma nu när jag har lite ont i magen.

                                                                                                                                                  Men visst har jag funderat lite och tittat tillbaka på mitt eget arbetsliv och mina egna före detta chefer. Särskilt vanliga chefer som jag har haft är de chefer som inte är speciellt trevliga om man råkar bli så sjuk att man måste vara hemma. Eller som en chef jag hade. År ett skickade h*n blommor till mig efter en operation som gjorde att jag var sjukskriven i sex veckor. År två fick jag ryggskott och var sjukskriven lika lång tid som efter operationen året innan. Jag fick inte ens ett telefonsamtal under de sex veckorna. Men jag gråter inte längre för det, det har bara gjort mig starkare.

Read Full Post »

TV-kväll och lite gnäll

Gårdagskvällen blev som vanligt lugn. Min magvärk vill inte riktigt släppa och den ligger på lur hela tiden.

Det blev därför en del TV-tittande. Är programmen bra tar det bort tankar på hur ont man har för stunden. Jag tittade förstås på Antikrundan, men nån rapport därifrån kommer inte – inte på den här bloggen, i alla fall. Expertkommentatorn fru Hatt aviserade per sms att hon hade annat för sig och vår expertkommentator i väst, Inna, var tyst. Själv satt jag mest och blängde på alla fina saker, på rosa skjortor, konstiga klänningar och en urhäftig gammal hjälm – alltihop från Kalmar. Kalmar är för övrigt en häftig stad (kommun), där jag bland annat tillbringat några vårveckor studerandes intensivt på FOJO. Men eftersom det var på stenåldern kändes det som om vi skrev och skrev och skrev  – för hand. Kursen handlade om informationsteknik…

Jag gick en intensivkurs en vår på FOJO. Då skrev vi mycket. För hand, minns jag.

                                                                                                                                                    Samtidigt som Antikrundan var det säsongspremiär för litteraturprogrammet Babel på SvT 2. Eftersom jag inte har multipla personligheter och inte heller ville springa mellan två TV-apparater, spelade jag in det senare på DVD:n för att titta på troligen under morgondagen. Jag ser fram emot att vila ögonen på en annan programledare än Daniel Sjölin, nämligen Eva Beckman. Sen får vi se om hon är bättre eller sämre på att programleda – och om detta bara var ett tillfälligt inhopp eller inte. På Sveriges Televisions hemsida om Babel hittar jag ingen information i frågan. Men jag har mina förhoppningar, så att säga. Att förnya programledarskapet tror jag inte skadar Babel… Gårdagens program handlade bland annat om Jean M. Auel, Åsa Moberg och Jan Guillou.

The Clan of the Cave Bear, första delen. Jag läste de tre första tegelstenarna på originalspråket. Det var tufft…

                                                                                                                                                    Klockan 21 zappade vi över till Kanal 5 för att glo på Criminal Minds. Det är faktiskt en av de bättre amerikanska polisserierna jämte CSI. Vi vår också spända på premiären av Criminal Minds: Suspect behavior som startade i samma kanal direkt efter Criminal Minds. Här är inriktningen mer mot profilering, men det var en riktigt bra seriestart!

Och efter allt TV-tittande stapplade vi i säng och somnade till nåt gammalt CSI-avsnitt.

I morse vaknade både Fästmön och jag med oro. Jag hade drömt en otroligt stressande dröm om sms-jakt på stan och så låg jag och oroade mig över att Bliwa inte svarat på mitt mejl. Till slut gick jag upp, sparkade igång datorn och mejlade Bliwa, men jag fick ingen ro i kroppen förrän jag hade ringt upp. Det visade sig att min inscannade och mejlade specifikation var inlagd och att pengarna från inkomstförsäkringen kommer nästa torsdag. Tack och lov! Jag har ju betalat alla räkningar med månadens a-kasse-pengar och fick faktiskt ett par hundralappar över. Men sen vill jag ju gärna ha nåt att leva på ett tag också.

Tanken var att vi skulle strutta ut på promenad. Och dagen började bra, vädermässigt sett, med sol. Nu har emellertid molnen tagit över och det blåser snålt och några vita korn flyger omkring i luften. Gissningsvis blir det därför endast en promenad över till Tokerian för att inhandla fredagsmiddagen.

Read Full Post »