Meh! Vad ÄR det för snusk jag sitter och läser, helt oskyldigt på kvällskvisten???
[…] dildo i turkos […]
Det här är ju fruktansvärt upprörande! Turkos av alla färger!
Posted in Böcker, Personligt, Trams, tagged deckare, dildo, familjehemligheter, fruktansvärt upprörande, humor, litteratur, Niclas Ericsson, snusk, turkos on 21 mars 2011| 16 Comments »
Meh! Vad ÄR det för snusk jag sitter och läser, helt oskyldigt på kvällskvisten???
[…] dildo i turkos […]
Det här är ju fruktansvärt upprörande! Turkos av alla färger!
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, Trams, tagged 88:an, blandning, chokladglass, ensam, förra säsongen, gata, GB-klassiker, GB-sandwich, glass, humor, kaffe, mamma, Nogger, Päronsplitt, piggelin, pussel, shopping, slöseri, sug, telefoni, vår on 21 mars 2011| 16 Comments »
Det finns alltid en ursäkt att äta glass så här på VÅREN. (Ja, för det är ju vårdagjämning idag.) I eftermiddags kände jag mig lite ensam och pusselbitarna gaddade ihop sig mot mig. Vilken lycka det var då att kunna gräva fram en Piggelin ur frysen! Sen gick pusslandet betydligt bättre!
Vilken lycka!
Fästmön kom hem vid 16-tiden och vi åt ganska omgående. Kaffe på maten passade fint idag, men en slät kopp kändes lite torftigt. Lyckades därför lura med mig Anna till Tokerian för lite glassinköp – efter att fel mamma hade ringt. Fel, därför att det var min mamma som ringde, men vi väntade på att Annas mamma skulle ringa.
En hel låda GB-klassiker blev det! Gott med lite blandade glassar. Ibland är man ju sugen på nåt chokladigt, som Nogger, andra gånger Piggelin eller Päronsplitt.
En låda GB-klassiker ger en bra blandning glassar!
Anna tog en Nogger till kaffet och jag var sugen på GBSandwich. Den enda glassen jag inte är så förtjust i i lådan är 88:an, för jag gillar inte – hör och häpna! – chokladglass!
Päronsplitt äter jag gärna en varm dag. Då får man sig även till livs en gåta. Och om jag inte minns fel lyckades ingen lösa den här Päronsplitt-gåtan från förra säsongen:
Vad är höjden av slöseri?
Sug på den du som inte har en glass att suga på! 😛
Posted in Familj, Personligt, Puckon, tagged alarm, arbete, bil, duscha, gata, gott samvete, hår, kontemplation, kurs, lägga sten på börda, lång resa, lung, mamma, media, mobiltelefoni, mod, morr, nya intryck, pussel, råttor, rent hus, ro, sjunkande skeppet, stark, städning, stolt, Svekets hus, svikare, telefoni, tiga, trottoar, vända bort ansiktet on 21 mars 2011| 12 Comments »
Idag missade jag inte hämtningstiden vid Fästmöns jobb! Det är ju liksom extra viktigt att komma i tid när Darlingen ska iväg på kurs… Jag hade satt alarmet på mobilen.
Nu är det rent hus här! Eller i alla fall hemma hos mig. Övriga hem i huset har jag förstås ingen aning om – och jag är inte särskilt intresserad heller. Men jag är nöjd – som alltid när jag har städat. Det ger mig lugn och ro och framför allt, ett gott samvete för att jag har gjort nåt bra med dagen!
Lugn och ro.
Jag hann till och med duscha innan jag skulle åka, men det var på håret! Skulle just till att fixa till just det nytvättade håret med diverse klet och grejs när telefonen ringde. Det var Annas mamma som trodde att Anna började sent idag. Men tji fick hon! Och så fick hon prata en stund med mig i stället. Senare i kväll ringer hon igen för att prata med sin dotter.
Bästa vägen till Sjukstugan i Backen från Annas jobb innebär att man passerar Svekets hus. Jag har inte åkt på den gatan, gått på den trottoaren på över två år. Idag vågade jag åka förbi. Och faktum är att det kändes inget särskilt! Jag tyckte bara synd om råttorna som är kvar i det sjunkande skeppet. Att det är sjunkande har jag liksom vetat ett tag – jag läser ju tidningar och annonser. En efter en försvinner de små råttorna. Svikarna. De som teg. De som vände bort ansiktena för att slippa se. De som la sten på börda. Men det gör inget. Ni kan inte göra mig illa längre. Jag har varit på en lång resa och jag har återvänt med nya intryck medan ni har suttit kvar och petat i era råtthål i Svekets hus. Ingen av er skulle klara sig lika länge som jag.
Sten på börda.
Jag är stolt att jag har varit så stark och klarat mig så här långt! Det har jag firat med kontemplation över pusslet. Kontemplation… Jag har mest morrat för mig själv. Det går i alla fall sakta men säkert framåt. Precis som de steg jag har tagit idag, visserligen i bilen, men ändå. Förbi Svekets hus.