Den Mest Älskade, två av barnen med packning samt ett antal matkassar är nu i Himlen. Vi hann precis handla mat för några dagar och åka hem med den innan Clark Kent* fick köra fort till skolan för att hämta Elias, därefter till Morgonen för att hämta Frida. Linns väska vägde som vanligt bly och jag frågade Frida om hon möjligen vikt ihop sin storasyster och placerat henne i nämnda väska. Jag tror inte hon uppskattade mitt skämt.
På ICA Solen fick jag i alla fall glädjas åt att man blivit så klok att man har ”importerat” honung från Östergyllen! Det är värt att hyllas! Fast på tal om hylla… Honungshyllan behöver rengöras, hörrni…
Honung från Östergyllen – men på en skitig hylla. Fy…
Sen blev jag mindre glad när vi kom hem till Himlen. Där behövde det nämligen också städas. Jag blev riktigt besviken på Slaktar-Pojken. Innanför ytterdörren stod det flera soppåsar som luktade som om de stått där i minst en vecka. Soppåsar går liksom inte ut till soprummet av sig självt, det krävs en människa till det. Det luktade INTE gott, kan jag meddela. Köket såg ut som ett smärre katastrofområde. Jag tycker INTE att det är OK att underlåta att hålla basalt snyggt omkring sig när man är 20 år. Men det värsta av allt var väl den missade tiden på Arbetsförmedlingen i morse och den dåliga ursäkten om väckning per sms klockan fyra i morse. Och??? Hur många gånger har inte Anna och jag blivit väckta av sms både tidigt och sent men ÄNDÅ varit tvungna att ta oss iväg till våra jobb eller andra viktiga möten?! Nej, riktigt dåligt är detta. Riktigt dåligt. Egentligen är det ju så att försörjningsplikten har upphört. Det gör den redan vid 18 års ålder om man inte studerar. Studerar man på gymnasium kvarstår försörjningsplikten till 21 års ålder. Nu är Anna en snäll mamma, men hon kan inte försörja vuxna barn hur länge som helst. Inte när det finns tre barn till i familjen som fortfarande går i skolan. Deltidslönen räcker liksom inte till. Det tycker jag att man ska tänka på väldigt noga. Man bör nog åtminstone försöka lyfta ett finger eller två – och då menar jag inte FU-fingret – och dra ett annat strå till stacken än det ekonomiska om man inte kan bidra med pengar. Det bör man ta sig en allvarligt funderare över. Tycker jag. Och jag har visst med det här att göra, för Anna är min fästmö och detta är en företeelse som jag vet tär på henne, inte bara ekonomiskt, även om hon aldrig beklagar sig. Så tänk till och sluta kom med dåliga ursäkter som att det ska komma papper med posten eller att kompisar väcker med sms. Det är pinsamt.
På vägen hem hamnade jag bakom två traktorer, medan jag hade en fartglad yngre person i en Volvo, med en Wunderbaum med amerikanska flaggan på hängandes i backspegeln, bakom mig. Det gjorde inte mitt humör bättre att liksom nästan få in en Volvo i min bakvagn.
Här hemma har jag nu rivit och rafsat. Först har jag kört igång en maskin tvätt. Soppåsarna är ihopplockade och knutna och jag ska strax gå ut med dem. Vidare inför morgondagen är skorna putsade och vårjackan hänger på vädring. Kläder är framtagna och dagen till är blir det premiär för turstrumporna som jag fick av den snälla, and not so spinster, S. Med dessa på fötterna kan det väl inte gå annat än bra, eller???
Turstrumporna har premiär i morgon.
*Clark Kent = min lille stålmansbil
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Hektiskt låter det som ni haft det! Jag förstår känslan att komma till ett inferno, när man inte har varit den orsakande faktorn. Jag har ju blivit bortskämd med att min tidigare arbetslösa dotter har skött markservicen hemma, i helgen dammsög jag för…hmm säkert första gången på två-tre månader … självklart ska dom hjälpa till, i synnerhet om dom inte har sysselsättning utanför hemmet.
Tack, det tycker jag med! Det är så självklart att man hjälps åt! Och det ska gälla även söner, inte bara döttrar. Att gå ut med sopor klarar alla som har en nyckel/bricka till soprummet och att göra iordning efter sig själv i köket klarar den som fixar att skita ner. Svårare än så är det inte.
Men alltså, jag baxnar! Så fruktansvärt raseriframkallande det måste vara. Men hur blir barn sådana? Inga krav nånsin?
Det var i alla fall riktigt läckra strumpor! Dom kommer absolut att hjälpa dig – riktiga stödstrumpor. 😀
Ja, nu handlar det ju inte om ett barn längre utan en vuxen person. Och krav har det nog funnits.
He he, stödstrumpor! 😀
Fy så frustrerande ! Mina var så där lata tills jag fick värsta spelet och grät för jag var så besviken och sen snackade både jag och U allvar med sönerna …om vikten av att vara soldarisk och precis som du skriver att man ska fan inte både försörja och passa upp sina barn. Då satte de sig ner och skrev ett städschema och nu så är det jue bara Äldsten hemma , men han lagar mat, tvättar, handlar , dammsuger och lämnar pengar varje månad till oss ( ja, nu har han jue inkomst ) .
Och jag tycker visst att du har med det att göra, du tillhör ju familjen !
Kram
Skillnaden är väl att jag inte bor med dem, inte jämt i alla fall. Och ärligt talat skulle jag inte palla att bo där så länge det inte blir nån förändring, jag skulle få utbrott var och varannan dag. Om man är en familj som bor tillsammans då hjälps man åt, var och en på sitt sätt. Det är inte rimligt att mamma ska göra allt.
Jag lär få skit för det här inlägget och jag hade hellre skrikit och gapat på plats, men det fanns inte tid idag. På nåt sätt var det droppen jag såg idag, verkligen.
Kram!
Ja, jag hade nog blivit riktigt arg om någon bloggat om mig. Förmodligen flyttat hemifrån på studs. Men ilska är ju inte farligt egentligen och du vet ju vad du gör.
När inget annat hjälper får man försöka alternativa vägar.
Så där var min son tidigare, när han mådde dåligt, men sedan drygt ett år tillbaka hjälps vi åt med hemarbetet.
När jag är borta sköter han städning och disk på sitt sätt. Men det är alltid diskat och röjt när jag kommer. Ibland klart precis innan jag kommer innanför dörren.
För att få mat, snus och tillgång till Internet krävs motprestation. Ibland får han inte snus förrän han har diskat eller något annat.
Ibland behövs det någon som vågar säga ifrån. Vi mammor har en tendens att vara ”snälla” .
Det har funkat hyfsat den senaste tiden det där att röja innan vi kommer hem på söndagen. Men det var när han gick i skolan. Nu gör han ingenting mer än sitter i kalsongerna framför datorn hela dagarna. Ja, jag är jättearg.
jag menar…det är inte orimiliga krav vi ställer, bara jämställdhet …i all enkelhet !
Precis. Det är inte några orimliga krav att hålla snyggt efter sin egen skit.
Så här efteråt ser jag vad som jag verkligen kunde ha gjort då…på den tiden… ensamstående med 3 tonåringar och 1 i förpubertet med allt vad det innebar.Då var det heltidsarbete på Psyken och ett hemmaliv som var mycket värre än avdelningens arbete.Gick flera varv i området innan hemgång för att orka komma hem.Jag skämde bort mina ungar,jag borde ha ställt högre krav på dem.Jag sov i fyra år i min nya tysta lgh när ungarna flyttat hemifrån. Jag SOV och när jag vaknade njöt jag över den tystnad som bara liksom fanns i mitt hem. Nu är de lite äldre och visst var det glädje förr missförstå mig inte men ännmer nu på annat sätt.
Oj, du har haft din beskärda del… Jag vet inte om jag träffade alla dina i februari???
Känner igen det där med att det aldrig är tyst. 😀 Men nu när jag är ensam hemma hos mig ett par dagar är det nästan outhärdligt tyst… Att man aldrig är nöjd…
Ser att mitt inlägg kan låta,tydas fel.Självklart älskade jag mina barn ÄVEN som tonåringar hehe.MEN det var en mycket jobbig tid och jag sov väl kanske inte i fyra år när de flyttat hemifrån.
Men nej jag tror att jag fattar! Klart du älskar dina barn, jag älskar ju för 17 mina bonusbarn! Det är väl därför man blir så arg på dem ibland… Det ÄR tufft att ha ensamt ansvar om fyra barn, ffa när de är tonåringar. Och även om du inte sov i fyra år, kanske du sov i… tre och ett halvt? 😉
[…] och åka hem med den innan Clark Kent* fick köra fort till skolan för att… matkassar – Twingly Blog Search This entry was posted in Matkassar and tagged Barnen, hemma., Himlen, rafsar, river, Typ.. […]