Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 14 mars, 2011

Vinter
Kallt
Min lilla hand
i pappas torra, varma, stora

I kyrkan
En timma satt vi
i en av de bakre bänkraderna
Jag skruvade på mig
Det var tråkigt i kyrkan

Belöningen
blev en bit mjölkchoklad
hård av kylan
Men så gott den smakade!

Två år senare
gick jag dit ensam
på söndagsskola
och fick en Jesusbild i grå plastram
Ingen mjölkchoklad

Pastorns fru
lärde mig hur jag skulle hålla mina naglar rena


Var är min pappa?

Read Full Post »

Allt fler hushåll använder det så kallade RUT-avdraget, skatteavdraget för hushållstjänster som Rengöring Underhåll Tvätt. Det visar statistik från Statistiska Centralbyrån.

Antalet som använder till och med fördubblades mellan 2008 och 2009. Men sen blir jag lite förvirrad när jag läser att det mest är höginkomsttagare som använder skatteavdraget, men samtidigt är det störst andel rut-användare i gruppen ensamstående kvinnor 85 år och äldre. Och dessa gamlingar tror jag verkligen inte tillhör toppskiktet vad gäller inkomster. Är uppgifterna motsägelsefulla eller felaktiga eller fattar jag inte riktigt?


Kvinnor kan. Även äldre.

                                                                                                                                                      Yngre personer som använder sig av rut gör större avdrag. Rika barnfamiljer använder avdraget mer än barnfamiljer med låga inkomster. Det känns logiskt.

Logiskt är emellertid att allt fler äldre använder rut. För hemtjänsten får ju inte göra allt det dessa kvinnor behöver hjälp med. Äldre kvinnor är nämligen vana vid att göra och klara det mesta i hushållsarbetet själva. Men det är när de blir äldre som de inte orkar med tyngre hushållsarbete som fönsterputs och liknande. Och när hemtjänsten, som man OCKSÅ betalar för, inte kan stå till tjänst med detta, vänder sig kvinnorna till privata företag. De må vara kvinnor, de må vara äldre, men se dumma är de INTE!

Read Full Post »

Den Mest Älskade, två av barnen med packning samt ett antal matkassar är nu i Himlen. Vi hann precis handla mat för några dagar och åka hem med den innan Clark Kent* fick köra fort till skolan för att hämta Elias, därefter till Morgonen för att hämta Frida. Linns väska vägde som vanligt bly och jag frågade Frida om hon möjligen vikt ihop sin storasyster och placerat henne i nämnda väska. Jag tror inte hon uppskattade mitt skämt.

ICA Solen fick jag i alla fall glädjas åt att man blivit så klok att man har ”importerat” honung från Östergyllen! Det är värt att hyllas! Fast på tal om hylla… Honungshyllan behöver rengöras, hörrni…


Honung från Östergyllen – men på en skitig hylla. Fy…

                                                                                                                                                       Sen blev jag mindre glad när vi kom hem till Himlen. Där behövde det nämligen också städas. Jag blev riktigt besviken på Slaktar-Pojken. Innanför ytterdörren stod det flera soppåsar som luktade som om de stått där i minst en vecka. Soppåsar går liksom inte ut till soprummet av sig självt, det krävs en människa till det. Det luktade INTE gott, kan jag meddela. Köket såg ut som ett smärre katastrofområde. Jag tycker INTE att det är OK att underlåta att hålla basalt snyggt omkring sig när man är 20 år. Men det värsta av allt var väl den missade tiden på Arbetsförmedlingen i morse och den dåliga ursäkten om väckning per sms klockan fyra i morse. Och??? Hur många gånger har inte Anna och jag blivit väckta av sms både tidigt och sent men ÄNDÅ varit tvungna att ta oss iväg till våra jobb eller andra viktiga möten?! Nej, riktigt dåligt är detta. Riktigt dåligt. Egentligen är det ju så att försörjningsplikten har upphört. Det gör den redan vid 18 års ålder om man inte studerar. Studerar man på gymnasium kvarstår försörjningsplikten till 21 års ålder. Nu är Anna en snäll mamma, men hon kan inte försörja vuxna barn hur länge som helst. Inte när det finns tre barn till i familjen som fortfarande går i skolan. Deltidslönen räcker liksom inte till. Det tycker jag att man ska tänka på väldigt noga. Man bör nog åtminstone försöka lyfta ett finger eller två – och då menar jag inte FU-fingret – och dra ett annat strå till stacken än det ekonomiska om man inte kan bidra med pengar. Det bör man ta sig en allvarligt funderare över. Tycker jag. Och jag har visst med det här att göra, för Anna är min fästmö och detta är en företeelse som jag vet tär på henne, inte bara ekonomiskt, även om hon aldrig beklagar sig. Så tänk till och sluta kom med dåliga ursäkter som att det ska komma papper med posten eller att kompisar väcker med sms. Det är pinsamt.

På vägen hem hamnade jag bakom två traktorer, medan jag hade en fartglad yngre person i en Volvo, med en Wunderbaum med amerikanska flaggan på hängandes i backspegeln, bakom mig. Det gjorde inte mitt humör bättre att liksom nästan få in en Volvo i min bakvagn.

Här hemma har jag nu rivit och rafsat. Först har jag kört igång en maskin tvätt. Soppåsarna är ihopplockade och knutna och jag ska strax gå ut med dem. Vidare inför morgondagen är skorna putsade och vårjackan hänger på vädring. Kläder är framtagna och dagen till är blir det premiär för turstrumporna som jag fick av den snälla, and not so spinster, S. Med dessa på fötterna kan det väl inte gå annat än bra, eller???


Turstrumporna har premiär i morgon.

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille stålmansbil

Read Full Post »

Man kan väl säga att förmiddagens match slutade oavgjort. För grejen är att jag faktiskt gillar den här byråkraten just därför att hon frågar, ifrågasätter och verkar intresserad. Det betyder mycket när alla andra är så totalt ointresserade och oengagerade.

Det är en balansgång. Men vi kom fram till ett konsensus och jag fick gehör för mina önskemål. Det känns bra, jag är nöjd. Fortsättning följer – oavsett framtiden.


Balansgång är det rätt ofta i livet…

                                                                                                                                                                 För övrigt planerar vi en liten träff på fredag, jag och mina frilansare. Jag hoppas att de har möjlighet då. Det är en av dem som sköter ”planeringen”, men trots att vi bara är fyra kan det vara knepigt att samla oss. Därför dröjer det alltid för länge mellan gångerna.

Fästmön sitter med datorn på köksbordet  idag. Det är bättre för hennes onda axlar. Vi ska strax stänga ner och åka ut till Förorten för att hämta barn, tonåring och packning.

Det känns nääästan som om jag håller på att bli förkyld. Har en kyla nere i luftrören och en lätt huvudvärk. Får ladda med lite extra C-vitamin, tror jag.

Nu äter jag frukost. Eller lunch, kanske man kan säga med tanke på klockslaget. I kylen ligger en liten Veuve Clicquot, halvtorr, sen nyår – Anna var ju sjuk då. Jag hoppas jag får tillfälle att öppna den. Snart.


En sån här ligger redo på kylning.

Read Full Post »

På måndagar jobbar alla byråkrater. Det är därför dagen är grå. Det gör de inte på fredagar och på torsdagar slutar de senast klockan 15. Tro mig, jag vet. Jag har sett det på nära håll. Jag var på mitt förra jobb runt klockan sju varje dag. Jag stannade tills klockan var minst 16. Jag har sett en hel del, men knappast en byråkrat som jobbar åtta timmar fem dagar i veckan…

Eftersom det är måndag och byråkratdag ska jag till ett möte nere på stan. Jag undanbad mig sms-påminnelse och faktiskt har jag sluppit det. Jag är nämligen inte 20 år utan några år till. Jag antecknar inbokade möten i min mobils kalender så att jag kommer ihåg.

Nu lite fil och müsli och framför allt kaffe. Jag återkommer under dagen. Byråkrater brukar inte vara långrandiga när det handlar om praktikaliteter, vilket jag tänker styra in mötet på. Jag har ju, vilket kanske inte framgick, också varit byråkrat och kan både mötesordning och byråkratiska (språk). Och att leda en grupp. Om jag vill.


Jag kan också leda ett möte. Om jag vill.

Read Full Post »