Ett betänkande om allmän skyldighet att hjälpa människor i nöd lämnades till justitieministern idag. I betänkandet föreslås att den som underlåter att hjälpa någon som är i livsfara kan straffas med fängelse – i vissa fall… Men utredaren Olle Abrahamsson, som är rättschef på departementet, vill inte införa lagen.
Idag finns det många länder som har nån form av civilkuragelag. En lag som innebär nån sorts allmän skyldighet att ingripa och hjälpa en nödställd människa. Men i Sverige har vi ingen sån lag. Det betyder att vi kan gå förbi en olycksplats utan att försöka rädda skadade eller bara ignorera nån som håller på att drunkna. Fast vi är skyldiga att larma polisen om vi bevittnar allvarliga brott som mord, grov våldtäkt, grov misshandel och liknande.
En ny lag om civilkurage anses ligga rätt i tiden och stämma bra överens med det allmänna rättsmedvetandet. Lagen går igenom en hel del moraliska argument för och emot. Och onekligen är det väl så att vettiga människor skulle ingripa vid olyckor och tillbud – om det stod i deras makt att kunna göra nåt. Problemet är vad som händer när man anser att man faktiskt inte kan göra nåt genom att ingripa – ska man straffas då eller ska man riskera sitt eget liv genom att en lag tvingar en att ingripa?
Utredaren ger emellertid flera skäl till att inte införa nån civilkuragelag:
- Hyggliga människor ingriper ändå – om de kan.
- Det finns inget praktiskt behov av en lag.
- I USA, som har en sån lag, har det visat sig att antalet människor som dör i försöken att rädda andra är högre än de nödställda som blir räddade.
- En lag skulle leda till ännu större svårigheter att få människor att vittna, eftersom de kanske kan åtalas för att de inte har ingripit.
Utredaren tycker inte heller att man kan lagstifta om ett moraliskt ansvar, men föreslår ändå att underlåtenheten att ingripa ska vara
uppenbart oförsvarlig
och det måste vara fråga om akut livsfara för den nödställde. Straffet ska vara böter eller fängelse i högst två år.
I den bästa av världar sker förstås inga allvarliga brott och människor utsätts aldrig för livsfara. Lika lite som homosexuella eller personer med funktionshinder eller folk med en annan tro än du själv diskrimineras, hotas, misshandlas eller förföljs så att man stiftar lagar mot detta. Och inte heller sker det naturkatastrofer som nu i Japan. MEN… Vi är ju alltså inte där. Och diskrimineringslagar behövs till dess att en människas sexuella läggning eller funktionshinder inte spelar nån roll för nån annan människa. Därmed inte sagt att det räcker med att stifta lagar eller att det räcker med att ha gayvänliga hotell eller att unga fotbollskillar kommer ut som homosexuella.
Men min uppfattning i det här fallet är att en civilkuragelag inte skulle göra nån större nytta. Den som har en moral och som kan ingripa för att hjälpa nån annan gör säkert det utan att lagen bestämmer att man måste det. Hur kan man annars sova om natten? Jag tror INTE på nån civilkuragelag.
Vad tycker du? Ska vi införa en lag som tvingar oss att ingripa eller ska vi lita på att jag och du tar vårt moraliska ansvar?
Gå till Toffelprofilen
Jag tycker att man SKA ingripa om man ser ngn bete sig illa mot barn eller djur. Det är ens förbannade skyldighet.
Ha en underbar helg, mången kram och Sträck på dig! 😉
Jag tycker att man ska ingripa i alla lägen – om man pallar och det inte är alltför stor risk för ens eget liv eller så. Svårt att säga.
Kram, jag sträcker mig! 😛
Nej, nej, nej. Lagen skulle bli hopplös att hantera på ett hederligt sätt i domstolen – violket dock inte skulle komma att bli särskilt uppenbart vare sig i rättssalen eller i massmedia såvida publiken inte själva tänker efter noga och klarar att tänka i flera steg. I många lägen där den här typen av lag ytligt sett skulle förefalla användbar, t ex ”Kitty Genovese-fall” där en massa männsikor sett en ensam kvinna bli misshandlad till döds utan att någon av dem ingripit – så lär det bli svårt att hitta några bra vittnen – alla som såg på utom de som själva deltog i misshandeln är ju själva misstänkta! Och vi ska inte ha processer som lutar sig enbart på videoklipp från mobil eller bevakningskamera som belägg för vad som hände.
I längden kommer en sådan här lag att betyda att det blir den som är bäst på att snacka i rättssalen som vinner, den som har mest talang för att köra hårt och prata sig varm för att det ”visst var en situation med livsfara och du borde ha ingripit”. ALLA lagar som leder till att retorik och outtalade uppförandekoder spelar större roll i rättssalen är misstänkliga lagar – man ska inte bli dömd till fängelse, eller omvänt få välgrundade anspråk avvisade, för att man är sämre än motparten på att tala med schwung och självmytolgiserande patos!
Jag tror som du att lagen blir ohanterlig. Och jag tror att den skulle skrämma mer än underlätta. Jag tror inte på den här typen av lagar. Vi har var och en har ett moraliskt ansvar att hjälpa våra medmänniskor – om vi kan. Det kan man inte lagstifta om.
En sån lag skulle skapa fler problem än den löser.
Tror jag också!
Jag tror inte man kan lagstifta om allt. Däremot skulle man kanske införa ämnet civilkurage som ett betygsatt ämne i skolan?
Man skulle åtminstone kunna ha det som ämne, betygsatt eller inte… Bra idé!