Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 11 mars, 2011

Lösenordsskyddad: Mitt i allt

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Nej, nåt fredagsmys är det inte här, inte. Fästmön är på jobbet sen klockan 16 och jag har haft en dag med tankar och tårar. Ja, inte massor av tårar och inte har jag varit superduperledsen heller. Bara haft en reflekterande dag, funderat över värdena i livet och lite annat av den kalibern. Inte haft nån större lust att spela pajas på bloggen heller. Inte när det sker katastrofer runt om i världen. Då ligger jag lågt.

Vid lunchtid idag ringde jag faster E. Det är alltså inte min faster – jag har varken fastrar, farbröder, mostrar eller morbröder och därför heller inga kusiner – utan min mammas. Idag var det hennes nittiofjärde födelsedag! Och det är alltid så upplyftande att prata med faster E. Hon är så glad trots ålderns krämpor och hon är pigg och vital för övrigt. Det är mest hörseln som det är lite svårt med. Men å, så jag önskar att jag vore mer som hon och att jag blev sån när jag var 90+!!! Fast nu tänker jag ju inte bli så gammal, men du förstår vad jag menar..?


Faster E, en klar favorit i släkten!  Bilden är tagen för ungefär ett år sen och lite till.

                                                                                                                                                          Jag brukar försöka titta upp till faster E när jag är i Metropolen Byhålan, men det är inte alltid det har blivit tillfälle. I vinter har jag inte varit där och i höstas var först jag sjuk och sen faster E. Det är det där gamla hjärtat som bråkar och hon sa idag att hon tycker att hon äter för mycket medicin.

Tre sorter äter jag. Det är alldeles för mycket!

Personligen tycker jag att det låter lite, med tanke på den aktningsvärda åldern… Idag skulle hon emellertid inte fira så mycket utan vara hemma och slappa.

Sen kan jag bjuda hem de där tanterna på kaffe nån dag när jag får lust i stället!

sa hon. Och det lät som en bra idé, tycker jag. Bakar gör hon inte längre, men hon lagar sin mat själv – utom när hon har mått dåligt på grund av hjärtat. Nu är medicinen korrekt inställd och faster E lät verkligen pigg som aldrig förr!

Lust… har jag inte haft så mycket idag att göra nåt vettigt, men jag har strukit en hög kläder, läst mina tidningar och varit en tur till soprummet. Vädret blev strålande idag och det var ju typiskt eftersom det var igår Anna var ledig. En promenad hade vi nog kunnat tagit idag, men det blev inte så. Vi hade båda ganska många tankar och dessutom några telefonsamtal och lite annat.

Jag grillade ett par kycklingkorvar och serverade dem med bröd och räksallad – det blev Annas enkla middag. För egen del tänker jag steka två ägg och lägga på två skivor rostbröd. Det får räcka så, vi åt tillräckligt igår.

Några stunder med Renoir-pusslet har det blivit idag. Nu har jag fått ihop ramen plus lite till, men det är ett sånt där illviligt och mysko pussel med bitar som passar ihop fast de inte ska passa ihop. Så här långt har jag lagt några av de 1 500 bitarna:


Ja, jag vet. De flesta av de 1 500 bitarna ligger kvar i asken…

                                                                                                                                                         Nu ska jag strax fixa till min lilla middag och sen ska jag läsa en stund. Anna slutar klockan 20 och jag tänkte försöka få tag i CL per telefon innan dess. Lite läsning blir det också, men när Anna kommer hem tror jag vi sprättar var sin bira, ställer fram en skål chilibågar och glor på ett avsnitt eller två av Snobbar som jobbar. blir fredagsfnys fredagsmys.

Read Full Post »

Ett betänkande om allmän skyldighet att hjälpa människor i nöd lämnades till justitieministern idag. I betänkandet föreslås att den som underlåter att hjälpa någon som är i livsfara kan straffas med fängelse – i vissa fall… Men utredaren Olle Abrahamsson, som är rättschef på departementet, vill inte införa lagen.

Idag finns det många länder som har nån form av civilkuragelag. En lag som innebär nån sorts allmän skyldighet att ingripa och hjälpa en nödställd människa. Men i Sverige har vi ingen sån lag. Det betyder att vi kan gå förbi en olycksplats utan att försöka rädda skadade eller bara ignorera nån som håller på att drunkna. Fast vi är skyldiga att larma polisen om vi bevittnar allvarliga brott som mord, grov våldtäkt, grov misshandel och liknande.

En ny lag om civilkurage anses ligga rätt i tiden och stämma bra överens med det allmänna rättsmedvetandet. Lagen går igenom en hel del moraliska argument för och emot. Och onekligen är det väl så att vettiga människor skulle ingripa vid olyckor och tillbud – om det stod i deras makt att kunna göra nåt. Problemet är vad som händer när man anser att man faktiskt inte kan göra nåt genom att ingripa – ska man straffas då eller ska man riskera sitt eget liv genom att en lag tvingar en att ingripa?

Utredaren ger emellertid flera skäl till att inte införa nån civilkuragelag:

  • Hyggliga människor ingriper ändå – om de kan.
  • Det finns inget praktiskt behov av en lag.
  • I USA, som har en sån lag, har det visat sig att antalet människor som dör i försöken att rädda andra är högre än de nödställda som blir räddade.
  • En lag skulle leda till ännu större svårigheter att få människor att vittna, eftersom de kanske kan åtalas för att de inte har ingripit.

Utredaren tycker inte heller att man kan lagstifta om ett moraliskt ansvar, men föreslår ändå att  underlåtenheten att ingripa ska vara

uppenbart oförsvarlig

och det måste vara fråga om akut livsfara för den nödställde. Straffet ska vara böter eller fängelse i högst två år.

I den bästa av världar sker förstås inga allvarliga brott och människor utsätts aldrig för livsfara. Lika lite som homosexuella eller personer med funktionshinder eller folk med en annan tro än du själv diskrimineras, hotas, misshandlas eller förföljs så att man stiftar lagar mot detta. Och inte heller sker det naturkatastrofer som nu i Japan. MEN… Vi är ju alltså inte där. Och diskrimineringslagar behövs till dess att en människas sexuella läggning eller funktionshinder inte spelar nån roll för nån annan människa. Därmed inte sagt att det räcker med att stifta lagar eller att det räcker med att ha gayvänliga hotell eller att unga fotbollskillar kommer ut som homosexuella.

Men min uppfattning i det här fallet är att en civilkuragelag inte skulle göra nån större nytta. Den som har en moral och som kan ingripa för att hjälpa nån annan gör säkert det utan att lagen bestämmer att man måste det. Hur kan man annars sova om natten? Jag tror INTE på nån civilkuragelag.

Vad tycker du? Ska vi införa en lag som tvingar oss att ingripa eller ska vi lita på att jag och du tar vårt moraliska ansvar?

Read Full Post »

Massor av tankar – av den bra sorten! – snurrar för tillfället i huvudet. Runt, runt, som snöflingorna utanför mitt fönster. Ja, för idag har regnet övergått till snö. Inte mycket snö, men ändå. När ska det ta slut..?

Det var gårdagkvällens telefonsamtal som satte igång ruljangsen på tankar. Plötsligt är det dags att kontakta referenter igen. Och varför hittar jag inte min ansökan??? Eftersom jag ändå inte kan sova och inte vill ligga kvar i sängen och vända och vrida på mig och störa Fästmön som har sista sovmorgonen på sju dagar klev jag upp och sparkade igång stordatorn. Nånstans måste min ansökan finnas! När jag har suttit här en lång stund, typ en kvart, och kliat mig i huvudet inser jag att min ansökan inte finns. Eller den finns, men enbart i cyberspace. Just denna arbetsgivare har en hundraprocentig fäbless för webbformulär. På gott och ont, kan jag tycka. Gott är att det blir mer ”lika för alla” och att det blir lättare för arbetsgivaren att jämföra ansökningar. Ont är att – eller TYCKER JAG – ansökningarna blir för lika. Och det skulle jag, ärligt talat, tycka var lite trist.


Tankarna snurrar positivt idag.

                                                                                                                                                        Fredag idag… Igår när jag messade runt fick jag massor av svar från referenter som inte bara vill lämna referenser utan också träffas. Ett gäng som jag ska försöka träffa är ”mina” frilansare – och det skulle bli nästa fredag. Efter gårdagen bör jag hålla hårt i plånboken, men det var länge sen jag träffade dem, så jag ska nog messa och fråga när, var och hur. Jag får väl panta några burkar så att jag kan skrapa ihop till fikapengar! 😉

Anna jobbar i helgen med start i kväll. Det var därför vi var ute på lite ”äventyr” igår, torsdag. Hela dan i morgon jobbar hon och dubbla pass på söndag. Inte det roligaste schemat. Det nya schemat väntas bli OK:at och ska gälla från den 1 april. Det påverkar oss alla inblandade och kan innebära en del praktiska förändringar. Själv går jag bara och längtar efter och drömmer om att få arbeta, att få arbetskamrater, att bli en del av en gemenskap, att få en inkomst, att träffa nya människor, att få nåt meningsfullt att göra utanför hemmet… Jag vill så gärna tro att det är min tur nu. Är det det? Är det Min Tur den här gången?

Read Full Post »