Vi kom iväg och vi åkte buss. Men oj så det blåste! Vi fick söka skydd i en port medan vi väntade på bussen. Jag passade på att ställa Fästmön mot väggen och ta en bild.
Bruna Anna frös.
Anna hade ringt OnOff Uppsala för att kolla status på mobiltelefonärendet. De skulle ringa tillbaka en timma senare, det vill säga klockan 15. De har fortfarande inte ringt… Vilken toppenaffär! NOT! 😈
På stan tittade vi i diverse affärer på filmer, skivor, böcker och små askar. Jag såg ett skitroligt spel.
Ett spel som passr min humor. Jag har fortfarande inte vuxit ifrån kissåbajs-åldern.
Vi tittade och tittade och jag hittade en gul knapp med ett sant budskap.
Ett sant budskap, utan tvekan.
Inne på en affär var det inte bara jag som tittade på saker, jag kände mig betittad, av en svart insekt…
En svart insekt av nåt slag tittade på mig.
Vi hade blivit tipsade om ett ställe där det var gratis att gå på toa. Men detta visade sig vara fel…
Fem spänn betalar jag INTE för att gå på toa.
Eftersom fikatarmen ändå ryckte, hasade vi upp till Kafferummet Storken. Där var tjocksmockat med folk, men ingen toakö. Och dessutom gratis att gå på toa. Härligt! Vi köpte kaffe och chokladbollar som var så färska att de smälte i munnen…
Chokladbollar som smälte i munnen… Annas med kokos, min med pärlsocker.
Den snälle Ioannis gav oss duktigt med rabatt… Tusen tack, raring! 😀
Duktigt med rabatt fick vi…
Vi fortsatte lite in i diverse affärer. På Pressbyrån på Stora Torget i Uppsala vill man uppenbarligen inte ha kunder som betalar kontant, för både jag och en annan kund blev nekade att handla – jag hade inget mindre än en femhundring. Skitdåligt! Jag menar, har man inte växel ens på 500 kronor? Nej, vi gick runt hörnet till en butik på Drottninggatan där mina tuggummin var en krona billigare än i Pressbyrån och där tjejen i kassan önskade oss en trevlig dag! Vilken kontrast…
Vi tittade lite på böcker. Observera att jag skrev tittade. Jag köpte inget. Men jag såg en söt bok som jag blev lite sugen på.
Anna och Blomsterkungen låter väl sött?
Vi skenade lite hit och lite dit innan vi slutligen halkade nerför en brant trappa på Tzatziki. Detta är verkligen en mysig restaurang, inrymd i en medeltida byggnad. Och massor av spännande inredning att titta på medan man väntar på mat.
Vattenpipa och trattgrammofon, intressant kombination och spännande inredning.
En ljus grekisk Alfa-öl hör till när man besöker Tzatziki, oavsett säsong.
Alfa-öl.
Ölen var måltidsdryck till förrätten, för min del en chili- och paprikaröra med härliga färger och hetta.
En het och färgstark förrätt.
Mellan rätterna hann jag knäppa ett kort till. Anna letade efter sin herdestav och sin herdeväska.
Jag undrar om alla fåren är hemma… eller borta…
Huvudrätten blev kycklingfilé med tzatziki, grönsaker och potatis. Mycket gott förutom det irriterande brödet som alltid placeras under filén och dränks i tomatsås. Det blir alldeles uppblött och oaptitligt.
Gott förutom det uppblötta brödet under filén!
Till detta tog vi var sitt glas husets röda, ett ganska enkelt och något för svalt australiensiskt vin.
Efter huvudrätten fick jag ett roligt och upplyftande telefonsamtal som innebär att jag ska på anställningsintervju på tisdag eftermiddag. Detta firade vi med att inta dessert och kaffe – trots att vi redan var proppade… Det blev en fin kombination av syrligt och sött.
Desserten bestod av yoghurt med valnötter och honung. Syrligt och sött i fin kombination.
Fin service som vanligt på restaurang Tzatziki! Och som sagt, god mat och dryck. Vi kunde nästan inte ta oss uppför trappan, men vi lyckades till sist och kom ut i en regnig marskväll med endast ett par plusgrader. Vi travade i rask takt till busshållplatsen, men missade antagligen precis en buss och fick snällt vänta i regnet, om än i busskuren – till dess en kille tände en cigarrett. Det luktade inte gott, så vi klev ut i regnet i stället.
Regn, regn, regn… Men ändå, det är ju bättre än snö…
Tack, mamma, för extrapengen som gjorde det möjligt för oss att äta ute i kväll!
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 