Tidsoptimism IGEN och att roa sig i bilen med bilen, bland annat

Idag vet jag inte vad som har hänt med mig. Plötsligt verkar jag inte kunna klockan längre eller så håller jag på att bli dement. Först glömde jag ju att dammsuga två rum och sen höll jag på att glömma att åka och hämta Fästmön klockan halv två från jobbet. Hon skulle nämligen till ett möte på andra sidan stan och det var VIKTIGT att INTE KOMMA FÖR SENT. Fyra minuter i halv två FLÖG jag upp från stolen, slet åt mig jeansen i badrummet och simmade ut till garaget. Ja för nu när vårsolen faktiskt har lyst här idag har det smält en hel del snö… Man behöver typ simborgarmärket för att kunna ta sig till garaget…

Vi hann i god tid. Mötet var dessutom försenat. Anna väntade inomhus, jag vägrade träda över tröskeln till denna byggnad som en gång var mentalsjukhus och häckade därför i bilen.

Jag höll mig på behörigt avstånd från det gamla mentalsjukhuset.

                                                                                                                                                     Mötet var planerat att hålla på i ungefär en halvtimma, men det hela blev nu nästan totalt en timma. Jag hade tyvärr ingen toalett i bilen, vilket jag funderar på att installera, men när jag blev hungrig hittade jag lite bilgodis i det ena handskfacket. För den andliga spisen stod boken jag läser just nu – en väldigt annorlunda roman, kan jag meddela… Jag köpte den, inbunden och fin, för endast 69 pix på bokrean.

En påse bilar finns ALLTID i min bil. Och så hade jag en bok att roa mig med också.

                                                                                                                                                      Efter mötet blev det en tur till Stormarknaden, för jag hade lovat Anna en semla eftersom det är fettisdag. Vi inhandlade lite ”kallt” till middag och så fyndade jag en burk cola-bonbons för tio kronor – mest för att burken är fin! 😀

Fin burk, men cola-karamellerna smakade sisådär.

                                                                                                                                                           Efter mat och kaffe satte jag mig en stund vid pusslet för att försöka få ihop ramen. Men det fattas en fyra, fem bitar och jag misstänker starkt att Hortellskan och hennes kära K har varit här igen och mixtrat. Den här gången har de inte bytt ut bitar från ett annat pussel. Nu har de varit mycket mer förslagna och sågat så att alla kantbitar passar precis överallt på kanterna. Mycket illvilligt, må jag säga.

Nu är det alldeles svart utanför fönstret och det går inte alls att pussla. Sitter en stund här vid datorn för att skratta elakt se när alla gissar fel på den senaste bildgåtan! 😆