I september förra året skrev jag om filmen The kids are all right som hade premiär. I kväll har jag äntligen sett den tillsammans med Fästmön. Filmen som handlar om ett lesbiskt par med två tonårsbarn, barn som en dag vill veta vem som är deras far, spermadonatorn.
The kids are all right – här är hela familjen.
Det lesbiska paret Nic och Jules har genom spermadonation fått två barn, Laser och Joni. När Joni blir myndig bestämmer hon och brodern sig för att söka upp sin biologiska pappa. Paul visar sig vara en kvinnokarl och han charmar in sig både hos barnen och hos en av mammorna…
Den här filmen klassades i filmutbudet som komedi. Det tycker jag väl inte att den är, snarare ett drama. Ett drama om en annorlunda familj och vad som händer med familjen som grupp och dess enskilda individer när en biologisk förälder kommer in. En förälder som inte funnits i familjen. Nej, nån komedi är detta inte, tycker jag. Filmen behandlar ett allvarligt ämne – spermadonation – och vad som händer den dag donatorbarnen börjar fråga efter en biologisk förälder. Ett aktuellt ämne och ett ämne som jag tror att vi inte ska blunda för utan diskutera. Det är nämligen inte så enkelt…
Lite heterosex måste det tyvärr bli i filmen också, vilket irriterar mig. Men den får högt betyg, om än inte det högsta.
Gå till Toffelprofilen
verkar vara en klart sevärd film
kram
Ja det är det! Och den ÄR rolig bitvis, men också allvarlig.
Kramen!
Ja det är säker upplagt för många förväxlingar. Vi har ett bekant par, där den ena har en dotter från tidigare förhållande med en tjej, där dom hade dottern ihop med ett bögpar.. nu bor hon ihop med en annan kvinna, som fött ett barn via danmark, än så länge anonym donator…
Det blir rörigt ibland
Lite rörigt för alla inblandade, minst sagt……
Ännu en tårdrypande film från Amerikat ? Hmm,ska se den och tycka…
Nej, verkligen inte tårdrypande, den är kategoriserad som komedi, som sagt. Fast mera ett drama, tycker jag. Sen innehöll den saker som var rätt irriterande, men inte bara för att det var typiskt amerikansk.
Äh, se den, vet ja! 😀