Idag finns den tredje artikeln i lokalblaskans serie Utförsäkrade att läsa (artikeln ligger inte ute på hemsidan än, men jag länkar till den så snart jag får möjlighet). Det handlar om politikernas syn på det hela och vad man ska göra åt saken. För att nåt måste göras verkar politikerna, oavsett partitillhörighet, vara ense om.
Socialförsäkringsministern, moderaten Ulf Kristersson, utlovar ett förslag till ny lag redan till våren. En lag som ska förhindra att en del av de utförsäkrade drabbas för hårt ekonomiskt. För det finns ju faktiskt personer som blir utförsäkrade men som är för sjuka för att söka arbete. Dessa ska få en speciallösning, enligt Kristersson.
Att förändra sjukförsäkringen har varit nånting nödvändigt – det är alla partier överens om. Och enligt Kristersson har ju reformen lett till många färre långtidssjukskrivna och förtidspensionärer. Men tidsgränserna vill han inte rucka på, för då blir det som förr, menar han – det vill säga tiden går för den som är sjukskriven, inget görs, inga planer upprättas och myndigheterna undviker beslut.
Hur ser oppostionen på saken? Idag verkar det som om de rödgröna har svängt. Idag är de kritiska mot tidsgränsen. Men 2006 föreslog den socialdemokratiska utredaren Anna Hedborg bland annat en tydlig tidsgräns för sjukförsäkringen. Då hade antalet sjukskrivningar och sjukfrånvaron i vårt land ökat mycket sen slutet av 1990-talet. Borgarna tog över den politiska makten hösten 2006 och började genomföra förändringar enligt den socialdemokratiska utredarens förslag. Men nu menar de rödgröna att svårt sjuka drabbas hårt av reformen när de tvingas lämna sjukförsäkringen.
Så vad vill de nu?
Sossarna vill nu avskaffa tidsgränserna och ersätta den med individuella rehabiliteringsplaner. Vidare vill man höja taket på ersättningen så att de flesta får 80 procent av sin inkomst i sjukpenning, mer rehabilitering av sjukskrivna och så ska den som blivit utförsäkrad på grund av de ändrade reglerna och som fortfarande behöver det kunna bli återförsäkrad.
Miljöpartiet vill också ta bort tidsgränserna, men vill ha ett helt nytt system där arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring och socialbidrag slås ihop. På så vis får individen en enda ingång till systemet. Utförsäkrade ska inte få så låg ersättning att de tvingas söka socialbidrag, men det kan bli en nedtrappning av ersättningarna för de långtidssjuka.
Oavsett vad som händer och vilket politiskt parti man sätter sin lit och sin röst till, tror jag det är viktigt att reformen från 2006 utvärderas och att eventuella skevheter förändras. Det kan inte vara rimligt att svårt sjuka tvingas ut i arbete eller tvingas söka socialbidrag när de är just svårt sjuka. Och det är heller inte rimligt att fullt friska människor får gå arbetslösa när det de helst vill är att arbeta och inte vara beroende av samhället eller andra människors godhet. GÖR NÅNTING NU innan vi drabbas av en självmordsepidemi!!!
Gå till Toffelprofilen
Frågan är, bryr de sig? Jag menar inte fasiken kan någon tro att det nuvarande systemet har kommit till av någon omtanke av de drabbade? Om nu någon har missat det så är arbetsmarknaden stenhård, både att ta sig in på och att hålla sig kvar på. Lägg då till att man har en sjukdom eller funktionsnedsättning som medför vissa begränsningar, då gissar jag att de är hart när omöjligt att slå sig fram i konkurrensen.
Jag kan bara ta mitt eget område, vården, där det ändå finns en efterfrågan på medarbetare. Det krävs att man är frisk i både kropp och själ, att man klarar att arbeta de mastodontpass som numera åläggs oss. Jag fattar uppriktigt sagt inte hur jag ska klara av dessa 13-timmarspass fram till 65-årsåldern. Ingen arbetsgivare skulle anställa mig på de premisser som min läkare föreslår, korta arbetspass och med möjlighet att lägga mig och vila X flera under arbetsdagen. Vilket skämt! Jag som är glad, de dagar som jag hinner ta rast öht.
Sedan är min fasta övertygelse att FK´s regler gör att det är svårt för sjuka människor att tillfriskna under den stress som det nuvarande systemet innebär. Om man ständigt är orolig för sin ekonomi tar det längre tid att läka, oavsett om det handlar om kropp eller själ. Regelverket motarbetar sitt syfte i allra högsta grad.
Möjligen är det så att både politiker och tjänstemän på FK och AF lever i någon sorts skyddad verkstad. De få gånger som jag tvingats besöka AF har det verkligen slagit mig, att denna institution tycks vara en enda stor, skyddad verkstad och att de som arbetar där inte skulle klara av en dag på en vanlig arbetsplats i det verkliga livet. 👿
Usch, vad elak jag är ibland.
Ja men lite är det väl så att man undrar just detta… För syftet med reformen var ju att minska långtidssjukskrivningarna och förtidspensioneringarna. Det är ju lovvärt i sig om det handlar om pengar som betalas ut till såna som inte borde få dem. Men idag är det väl betydligt svårare att fuska just kring sjukskrivningar. Fast det går visst att pensionera sig i förtid och ha firma bredvid ändå, enligt McPinglan.
Alla system har ju sina svagheter, men i ett samhälle där folk generellt mår bra tror jag inte fusket blir utbrett. Politikerna har aldrig sett en sån arbetsplats som du beskriver och många av dem har heller inte varit vare sig sjukskrivna eller arbetslösa några längre tider. Dags att kliva ner och delta i verkligheten, kanske???
När det gäller Arbetsförmedlingen kan jag inte dra alla som jobbar där över en kam, men de goda undantagen är få. Jag fattar inte vad de gör hela dagarna eftersom de inte har till uppgift att förmedla jobb. Sitter de hela dagarna och berättar om sina lyckade barn för klienterna? (Liksom inte sånt man vill höra…)
Jag är också elak. Ofta. 😈