Lätt?.. Nja, jo…

Lättnaden håller i sig! Det känns som om en mycket tung börda är på väg bort från mina axlar. En konstig känsla. Jag är så van. Van att tryckas till, neråt.

Kvällen har varit bra. Jag har läst en del och slängde ihop lite kolesterolmiddag med stekt potatis, ägg och kycklingkorv. Knäckemackor till den. Blev inte mätt. Åt de sista marknadskaramellerna. Blev lite mättare. 

Naturligtvis kunde jag inte riktigt vänta på att Fästmön skulle sluta jobba, utan jag började pilla lite med pusslet. Och fortsatte pilla lite medan jag pratade med CL i telefonen. Jag kom en liiiten bit på väg med pusslet. Men det är mycket kvar…

Några ihopparade kantbitar är väl det jag har fått till hittills.

                                                                                                                                                 Kollade mejlen innan jag packade på mig ytterkläderna – temperaturen har sjunkit hastigt i kväll till -10 grader från nästan lika mycket + på dagen – och åkte för att hämta Anna. Det var tur. Att jag kollade mejlen, alltså. Jag hade fått ett trevligt mejl från mammas kusin B – och hann till och med besvara det. Några rader från kusin B som sa väldigt mycket. Jag blev glad av dessa också!

Mindre glad var Anna som fått ett nytt schema. Det verkar inte alls passa ihop med hennes barnveckor. Helgpassen kan ibland vara tre kvällar 12 – 21 på raken. Hur kul och socialt är det? Inte konstigt att hon såg trött ut…

I morgon åker vi ut till Himlen nån gång mitt på dan, gissningsvis. Vi ska röja och fixa nåt fikabröd och nån tårta/kaka samt middag till blivande 20-åringen. På torsdagskvällen ska han firas av syskonen O och deras pappa och troligen kommer mormor och moster på fredagen mitt på dan. Våra paket lär den unge mannen få fredag förmiddag. Inte morgon. Men förmiddag! 😀 Vi sover alltså kvar ute i Himlen i morgon, men återvänder till stan fredag eftermiddag, för Anna börjar jobba klockan 16. Födelsedagsbarnet självt ska ut med kompisar på sin födelsedags kväll. Det tycker jag låter bra. För framtiden…

Sammanfattningsvis: jag känner mig… lättare till sinnet (CL sa att jag lät mycket lättare också!), men det som ligger framför oss, pusslet, till exempel, blir inte lätt… Så jag tror att jag tar en jordnötskaka till!