En (mar)dröm

En dröm. I natt. Under kategorin Mardrömmar. Den här verkliga, nu över två år långa, mardrömmen var i själva verket en långtidssjukskrivning – i sömndrömmen, alltså. Jag var tillbaka på mitt jobb, vid mitt skrivbord. En del av mina kollegor var utbytta till såväl nya som gamla ansikten. Bland annat jobbade Liza Marklund hos oss… Och chefen var densamma.

När jag hade gjort iordning i mitt rum gick jag för att söka rätt på chefen. H*n stod inne hos en manlig kollega och pratade. Jag bad om ursäkt att jag störde och framförde mitt ärende, det vill säga jag ville veta om h*n hade några arbetsuppgifter åt mig, för jag hade ju varit borta så länge och visste inte vad som var mina jobb och så. Då fick jag Blicken. De där kalla ögonen som talade om för mig att jag var dum i huvudet som störde.

Man ska aldrig BE om arbetsuppgifter, då blottar man sin svaghet. Man ska hellre LÅTSAS att man har fullt upp!

brusade h*n upp.

Och jag gick in till mig, stängde dörren och satte mig vid skrivbordet och grät.

Nu var detta bara en (mar)dröm och jag är glad att det inte var den verkligheten jag vaknade upp till idag. Delar av drömmen ger emellertid en bild av hur det var då. Vad jag har förtstått har dessutom vissa personer fortsatt i samma stil fast på annat håll. Och blivit miljonärer när det inte gick att vara kvar. Själv sitter jag här med a-kassa och inkomstförsäkring. Det bevisar ju bara att det är skillnad på skit och pannkaka.

Idag är min blogg stängd en stor del av dagen på grund av familjeangelägenheter. Det händer saker som inte är drömmar i det verkliga livet…

Det händer saker i verkliga livet idag.