Jag drar mig tillbaka. Gör mig otillgänglig en stund. Kanske en längre stund. Jag vet inte. Kanske behöver jag bara sova..?
Hur kan jag vara så trött? Jag äter mina vitaminmediciner och det som stod på agendan idag blev bra och varmt – inga katastrofer av ett eller annat slag. På mitt sätt sörjer jag. Sörjer att jag är så dålig på att ta kontakt och att hålla den. Idag har jag verkligen varit megasocial – kanske det är därför jag känner mig helt slut? Men jag har träffat så många intressanta människor, blod av mitt blod, idag och jag skulle vilja ge dem alla en gigantisk group hug. Samtidigt är jag så förbaskat svensk – och jädrigt lagom – det fick mest bli handslag.
Jag kom hem vid 16.30-tiden. Jag pratade i telefon – med ett kort avbrott – fram till kvart i åtta. Mobilen väste fram sms på sms. När jag hade lagt på vanliga telefonen och hällt upp en skål med flingor och mjölk ringde mobilen också. Jag avvisade samtalet. Idag var jag tvungen. Jag orkar inte vara social mer. För nu. Men det tar emot. Det är sååå svårt att avvisa nån. Och att vara mycket kort mot andra.
Kanske är det därför bäst att jag drar mig tillbaka. En stund. Tills… jag orkar igen. Tack alla för att ni bryr er! Jag bryr mig om er också, men nu måste jag gå bort en liten stund. Inte långt bort, bara en bit.
In i min kammare…
I kylskåpet ligger en liten flaska Gula änkan. Jag väntar på ett tillfälle att öppna den, tillsammans med Fästmön. Men livet bara passerar och jag, jag drar mig tillbaka, in i min kammare. Jag ska bara vila en stund.
Ta hand om dig själv min vän. Sov. Vila. Ta hand om både kropp och själ. Vi finns kvar. Jag bor långt borta, men finns ändå nära.
Jag hoppas du får sova gott i natt.
KRAAAAAM
Jag sov i över tio timmar…
Tack!
Kram
Ta och vila dig, det tar så otroligt mycket energi av en att vara social, ledsen och ”familjär”, det är många intryck som ska inplaceras i hjärnan, så låt det ta tid och vila bara…
Var rrädd om dig..
ha dé! /Kram
Ja det tog en hel del på orken.
Tack för att du bryr dig!
Kram
Tofflan ,vi måste alla ”logga ur” ibland…ta det lungt, och gör det du känner för !
Jag vill dö, men jag tänker inte låta mina fiender få den njutningen, så… 😉
KRAM!
KRAM!
Softa e bra! Göre bara! 😉
Jo…
God morgon Tofflan!
Skrev en kommentar till Dig precis, men det blev något fel. Försöker igen.
Vill bara säga att jag känner mig som Du, helt utslagen. Men vi kommer tillbaka! Det är nog bra att ta en ”time out” ibland och ladda batterierna.
Hoppas att vi båda är alterta den 17/2. Ser fram mot att ta en fika med Dig – och kanske även med Anna.
Många varma kramar!
Birgitta
Irriterande när det blir fel… Men denna kommentar kom fram!
Ja, vi får hoppas att vi kommer tillbaka. Jag ser fram emot vår träff den 17:e och lillkillen ska vara hos tandläkaren med sin pappa medan vi träffar dig, så Anna kommer med!
Kramar till dig, jag saknar din blogg!!!
tror jag förstår. ❤
Ja jag tror att du om nån förstår.
KRAM från mig också. Mot ständiga jobb-nej och konstant oro över framtid och ekonomi står sig vitaminer slätt. Det är inte underligt att du tappar kraft (mitt i allt detta har du dessutom hjälpt till att koordonera sorgliga familjeangelägenheter) vännen. ÅH vad jag vill ha ett trollspö och förändra ditt liv just nu.
Jag har varit där du är och jag kommer aldrig aldrig att glömma det.
KRAM!
Tack, jag vet att du förstår PRECIS!Kram!