Drar mig tillbaka

Jag drar mig tillbaka. Gör mig otillgänglig en stund. Kanske en längre stund. Jag vet inte. Kanske behöver jag bara sova..?

Hur kan jag vara så trött? Jag äter mina vitaminmediciner och det som stod på agendan idag blev bra och varmt – inga katastrofer av ett eller annat slag. På mitt sätt sörjer jag. Sörjer att jag är så dålig på att ta kontakt och att hålla den. Idag har jag verkligen varit megasocial – kanske det är därför jag känner mig helt slut? Men jag har träffat så många intressanta människor, blod av mitt blod, idag och jag skulle vilja ge dem alla en gigantisk group hug. Samtidigt är jag så förbaskat svensk – och jädrigt lagom – det fick mest bli handslag.

Jag kom hem vid 16.30-tiden. Jag pratade i telefon – med ett kort avbrott – fram till kvart i åtta. Mobilen väste fram sms på sms. När jag hade lagt på vanliga telefonen och hällt upp en skål med flingor och mjölk ringde mobilen också. Jag avvisade samtalet. Idag var jag tvungen. Jag orkar inte vara social mer. För nu. Men det tar emot. Det är sååå svårt att avvisa nån. Och att vara mycket kort mot andra.

Kanske är det därför bäst att jag drar mig tillbaka. En stund. Tills… jag orkar igen. Tack alla för att ni bryr er! Jag bryr mig om er också, men nu måste jag gå bort en liten stund. Inte långt bort, bara en bit.

In i min kammare…   

                                                                                                                                                            I kylskåpet ligger en liten flaska Gula änkan. Jag väntar på ett tillfälle att öppna den, tillsammans med Fästmön. Men livet bara passerar och jag, jag drar mig tillbaka, in i min kammare. Jag ska bara vila en stund.