• Hem
  • CV
  • Inköpslista – böcker
  • UN
  • Ego
  • Metropolen Byhålan
  • Läser och läst!
  • Döskallelistan

Tofflan – en tragisk komedi

Livet är svart djupt nere i näbbstöveln

Feeds:
Inlägg
Kommentarer
« Ytterligare en nyans brunt
Lite VIKTigt och KOSTsamt »

Rippes story: Cancervården vid Akademiska sjukhuset – en resa genom det omänskliga??? Del 4

01 februari 2011 av Tofflan


En berättelse om min vän Rippes resa i vården. © Rippe och Tofflan.

Onkologen
Dags för första cytostatikabehandlingen. Dessförinnan ska en port-a-cath sättas in. Väntar på tid till venportmottagningen, men inget händer. Jag ringer – och det visar sig att det inte har kommit någon remiss från onkologen. Efter fem (!) telefonsamtal till onkologen och till venportmottagningen, lyckas jag få en tid, i sista minuten, dagen före första cytostatikabehandlingen.

Man ska vara frisk och stark för att kunna vara sjuk, har någon sagt. Man ska orka att ordna saker själv, alltså. Ska det vara så?

På onkologen finns inte heller någon som helst kontinuitet, trots att den första sköterskan jag träffar säger att högst två sköterskor ska man behöva träffa. Jag träffar fem sköterskor under mina sex cytostatikabehandlingar… Den sista av dem är Lina Escobar som jag träffar två gånger. Ett stort fång rosor till henne, hon är en pärla! Där kan vi tala om empati och gott omhändertagande! Lina Escobar är den enda som kollar blodtrycket, vad jag kan minnas. Jag vet inte om man ska göra det, men det känns som att det är viktigt när man får cytostatikagifter i sig…

Jag får även fel information angående svininfluensavaccin. Jag tog den första sprutan på mitt jobb och frågar om jag kan få den andra sprutan här. Jo då, det ska gå bra, får jag till svar. Men det visar sig vara fel, det finns inte en chans att ta sprutan på onkologen, det ska man göra på det ställe där man tog den första. Men det var bara det att jag inte kunde göra så eftersom det var ett engångstillfälle på jobbet. Tur igen att primärvården och husläkare fungerar, för där får jag hjälp.

Under strålbehandlingen sedan vill jag ha ett extra läkarbesök för att kunna försäkra mig om att jag kan åka utomlands efter avslutad behandling. Före behandlingen den gången säger sköterskan att hon ska ordna en tid och sätter igång behandlingen. Efter behandlingen kommer hon in och säger att jag inte behöver någon läkarkonsultation, jag kan åka ändå, jag kan ju sitta i hotellobbyn medan de andra solar! Oförskämt! Som tur är finns det även trevliga sköterskor där och jag får dessutom en läkartid.

Ny knöl
Efter att ha hittat en ny knöl i somras, och fått remiss till mammografin från onkologen, får jag vänta på tid till mammografin länge. Z har redan hunnit hjälpa mig att ordna en tid på Sophiahemmet när det plötsligt dyker upp en tid här i Uppsala dagen därpå! Även på provsvar får jag vänta länge. Jag går till min husläkare i ett annat ärende och hon kan ge mig ett besked drygt en vecka innan jag får svar via onkologen. Jag har då ringt till onkologen upprepade gånger men får inte något besked, svaret har inte kommit, får jag veta. Men husläkaren kan ju hitta svaret och ge mig besked… Primärvården har återigen den fungerande vården! Till slut kommer svaret, med B-post…

Jag är mycket missnöjd med det bemötande och omhändertagande jag har fått. Jag ifrågasätter kompetensen på vissa håll, omhändertagandet och kontinuiteten i cancervården på Akademiska sjukhuset.

Vad gäller kontinuiteten verkar den i alla fall fungera ganska bra för andra patienter som jag känner till, till exempel ett fall där patienten är en känd och viktig person i samhället. Jag får en otäck känsla av att man gör skillnad på patienter, att en vanlig patient som dessutom har ett utländskt namn, kanske inte får samma omhändertagande…

Kontinuitet är oerhört viktigt i all vård, för alla patienter och för en cancerpatient i synnerhet. En cancerpatient är fruktansvärd rädd, känslig, utsatt, i en ny situation i livet och helt i händerna på personalen. Patienten behöver allt stöd av läkare och sköterskor som som är väl bekanta med dem de vårdar. Trygghet och förtroende skapas genom igenkännande och kontinuitet.

Jag hade turen att få komma till Alfta-rehab under en vecka och träffa andra bröstcancerpatienter. De pratade alla om ”sin onkolog” – jag har inte en egen onkolog, jag träffar sex (!!!) stycken under min behandlingstid på onkologen, kommer inte ens ihåg namnen på alla….

Men, det allra, allra värsta som hände mig var ju förstås att jag fick fel besked. Det är någonting som bara inte får hända! Jag tror ingen människa kan gå igenom något sådant utan att få bestående psykiska men. Det är någonting som du aldrig någonsin kan glömma. Minnet kanske bleknar med tiden, men ögonblicket finns alltid där och kommer brutalt upp till medvetandet då och då…

Som du förstår har jag fått kämpa, ordna saker och ting själv hela tiden, fixa tider, fråga efter anvisningar och information, ta emot oförskämda kommentarer och allt detta när jag varit sjuk, allvarligt sjuk, och gått igenom tuffa behandlingar, varit rädd, skör, orkeslös.

Om du har orkat läsa så här långt hoppas jag att du kanske har fått en liten uppfattning om hur det kan gå till när en cancerpatient omhändertas på Akademiska sjukhuset.

Jag har inte gjort någon HSAN-anmälan, och det är nog lika bra det, eftersom ändringen av patientsäkerhetslagen inte längre gör det möjligt att ”pricka” en enskild person och det är jag egentligen inte ute efter heller.

Men, eftersom jag anser att det felaktiga beskedet jag fick om icke cancer/cancer inte bara beror på bristande kompetens, utan även till stor del på rutinerna på kirurgen ska jag nog så småningom försöka samla krafter till en anmälan ändå. För någonting måste man kunna göra för att förhindra att sådana här misstag sker igen.

Min mardröm nu är förstås att jag ska få återfall eller metastaser. Hur blir det då, hur fungerar vården, hamnar jag i samma helvete igen i så fall? Orkar jag vara på min vakt och ha koll på allting? Behöver jag det? Ska jag inte kunna få bli väl omhändertagen och kunna lita på att personalen kan sitt jobb och att vårdens rutiner fungerar väl?

Rippe, januari 2011

Dela det här:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla

Gilla Laddar in …

Relaterade

Publicerat i Diskutabelt, Vänner | Taggad Akademiska sjukhuset, Alfta-rehab, arbete, återfall, B-post, bemötande, blodtryck, bröstcancerpatienter, cancervård, cytostatikabehandling, empati, förtroende, fel besked, fixa, frisk, gott omhändertagande, hotellobby, HSAN-anmälan, husläkare, igenkännande, information, kämpa, känslig, knöl, kompetens, kontinuitet, läkarbesök, mammografi, mardröm, metastaser, minne, missnöjd, oförskämt, omhändertagande, onkolog, onkologen, ordna, ork, orkeslös, patienter, patientsäkerhetslagen, pärla, port-a-cath, primärvården, provsvar, psykiska men, rädd, rosor, rutiner, sjuk, sköterska, skillnad, skor, sola, Sophiahemmet, spruta, stark, stöd, strålbehandling, svininfluensavaccin, telefoni, trygghet, tuff behandling, Uppsala, utländskt namn, utsatt, vård, venportmottagning | 10 kommentarer

10 svar

  1. på 01 februari 2011 den 10:36 Nurse Rached

    Gaaaah. 👿

    Jag blir än mer mållös. Det värsta i all denna soppa är den oerhörda nonchalans som jag upplever finns på alla nivåer. Och jag kan inte för mitt liv fatta hur människor klarar av att jobba kvar i en oorganisation som denna, hur de kan leva med att veta att de inte har förutsättningar att utföra sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt.

    För den som inte läst den redan, läs ”Det är människor det handlar om” av Jerzy Einhorn. Den handlar om hans livsgärning på Radiumhemmet och om den sorg det innebar att verksamheten där monterats ner, år efter år. Den kom ut redan 1998, så det här har pågått ett bra tag nu. Jag anar att de flesta tror att cancerpatienter åtnjuter en viss form av positiv särbehandling, det borde de göra, jag vet ingen sjukdom där det är så viktigt att ägna 100% åt att bli frisk, att slippa strida för sin rätt i vårdsystemet.

    TacK Rippe och Tofflan för en skrämmande berättelse, nyttig att läsa för alla och alldeles särskilt nyttig för oss som arbetar någonstans i vårdkedjan.

    F.ö. kan jag rekommendera Sophiahemmets bröstmottagning. Där arbetar en av de mest engagerade och kompetenta onkologerna som jag träffat. H*n tröttnade på att arbeta hos landstinget, något som jag förstår än mer efter att ha tagit del av The Rippe Story.

    Kram till er båda! 🙂


    • på 01 februari 2011 den 11:03 Tofflan

      Tack för alla dina kommentarer, syster! Det är stort av dig som är sköterska själv att kommentera, det du skriver väger tungt.

      En sån nonchalans mot en sjuk människa som Rippe har jag näppeligen hört talas om tidigare. Jag hoppas personligen att Rippe går vidare och anmäler. Nånting måste göras! Sen kan Akademiska sjukhuset slå sig för bröstet (!) hur mycket det vill, Rippe och några till är inte de enda som tycker att stället visar upp nonchalans. Vad månne landets övriga sjukhus tycka om detta?

      Kramen!


  2. på 01 februari 2011 den 11:06 Inna

    Tack till Rippe som orkar berätta om sin fruktansvärda upplevelse.

    Jag hoppas att du har ork att göra en anmälan. Man får inte behandla människor hur som helst!

    Kram


    • på 01 februari 2011 den 12:06 Tofflan

      Jag hoppas Rippe orkar med fortsättningen.


  3. på 01 februari 2011 den 11:38 Gunilla

    Usch det går kalla kårar med ryggen, när man hamnar i ett sådant tillstånd är det viktigare än någonsin med bra och proffisionell vård. Det är skam tex att vårdcentralen får fatt i svaret en vecka innan onkologen. Önskar dig Rippe allt det bästa och hoppas att det går bättre i fortsättningen både sjukdomsmässigt och behandlingsmässigt i sjukvården !!


    • på 01 februari 2011 den 12:07 Tofflan

      Det är rysansvärt, ja!


  4. på 01 februari 2011 den 19:57 Rippe

    Tack Tofflan att du lät dina läsare ta del av min resa! Och tack till er alla som har läst och kommenterat! Ni och Tofflan har peppat mig och gett mig styrka, jag känner mig ”på hugget” igen och har faktiskt redan tagit fram anmälningsblanketten…

    Kram till er alla


    • på 01 februari 2011 den 19:59 Tofflan

      Tack själv, Rippe, för att du var så modig och berättade och för att du ville använda min blogg.

      Kram och lycka till! Vi vill givetvis veta hur det går!!!!!!!


  5. på 02 februari 2011 den 20:29 kloppan

    vilken oerhörd nonchalans hon bemötts med. så hemskt. det är ju ett liv de hade hand om. förstår misstron mot vården. hoppas att det går bra nu o att du inte får metastaser
    kram till er båda


    • på 02 februari 2011 den 21:09 Tofflan

      Vi håller tummarna för Rippe!



Kommentarer är stängda.

  • Vem är Tofflan???

    En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.

    Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!

    Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!

  • Nytt arbetsliv…

    Nytt jobb, nytt liv09 maj 2016
    Äntligen!!!
  • På LinkedIn

    Visa Ulrika Hurtigs profil på LinkedInGå till Toffelprofilen
  • På Pinterest

    Tofflan på Pinterest
  • Tofflan twittrar

    Mina tweets
  • Statistik!

    Här kan du läsa en årsrapport om den här bloggen.
    https://tofflan.wordpress.com/2015/annual-report/
    (Du får kopiera URL:en och klistra in i adressfältet på din webbläsare.)
    Vill du ha utförligare statistik, mejla mig på
    tofflan(snabel-a)home.se

  • Ämnen

    Allmänt Böcker Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film Gult HBTQ Ironi Krämpor Musik Personligt Puckon Radio Stoiskt Trams TV Vänner
  • Senaste inläggen

    • Allting har en ände…
    • Grattis till lilla mamma – och tack för gott skratt!
    • En flaska vin: Boira’ 2014
    • Lördagslåtanden och -göranden – med vissa risker…
    • Dödligt dubbelspel
    • Återkoppling och vidare, upp i ljuset…
    • Bara härligt regn hos mig
    • Inne i djungeln
    • Tunneln i slutet av ljuset
    • Idag är det lön, men inte för alla
  • Mest lästa inlägg

    • Tofflan testar: Att rengöra en tvättmaskin
    • Vilket djur är du - på jobbet?
    • Antikrundan - från Sigtuna igen
    • Svenske muppkocken är norsk?
    • Östgötska ord och uttryck: Uschaaaan!
  • Senaste kommentarer

    Tofflan om Östgötska ord och uttryck:…
    Arne Bolund om Östgötska ord och uttryck:…
    Tofflan om Vita spår
    fruhatt om Vita spår
    Tofflan om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    Lisa om Allting har en ände…
    Merete om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    johannasdeckarhorna om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    johannasdeckarhorna om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    etuna1 om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
  • Intressant och relevant

    • Bokbloggar
    • Chokladbloggen
    • Deckarhuset
    • Glömda ord
    • Helds HBT-nyheter
    • Kommunikatörerna på SLU
    • QX
    • Skrivrummet
    • Suicide Zero
    • Uppsalalistan
    • Uppsalanyheter
  • Läsvärt hos andra!

    • Just nu i augusti på BOKHYLLAN I PEPPARKAKSHUSET
    • Inledningar #4 på Mösstanten
    • Nätter jag drunknar på Mitt liv
    • Just nu - Augusti 2022 på Lottens Bokblogg
    • Inledningar #2 på Mösstanten
  • Knappar och diverse annat av värde

    Twingly BlogRank

    Denna blogg är värd 67 984 kr


    Display Pagerank

    Pinga Frisim

    SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

    Reggad på Commo.se

  • Dagarna

    februari 2011
    M T O T F L S
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    28  
    « Jan   Mar »
  • Arkiv

  • Besökare

    • 1 887 320 hits
  • RSS Twingly-länkare

    • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
  • I can see U!

  • I know where 2 find U2!

    Map IP Address
    Powered byIP2Location.com

WPThemes.


  • Följ Följer
    • Tofflan - en tragisk komedi
    • Gör sällskap med 514 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Tofflan - en tragisk komedi
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Kopiera kortlänk
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa inlägg i läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
%d bloggare gillar detta: