Lite VIKTigt och KOSTsamt

Idag läser jag i lokalblaskan om vad experterna tycker att samhället ska göra för att ändra samhällsmedborgarnas matvanor:

• Högre skatt på läsk och godis
• Mer hemkunskap i skolan
• Utbyggd individuell rådgivning

Det är nämligen så att vi medborgare inte klarar av att förändra våra vanor själva – nästan hälften av vår befolkning, 44 procent, är överviktig. (Procenten kommer från Statistiska Centralbyrån.) Om vi nu är så många – ja, för jag är en av dem – hur 17 ska man ändra vårt beteende. För det är ju faktiskt så att övervikt påverkar min hälsa negativt – förr eller senare.

Redan 2005 fick Folkhälsoinstitutet i uppdrag av regeringen att ta fram ett nationellt handlingsprogram så att våra matvanor ska bli bättre och att vi rör på oss mer. Men vad hände sen? Inget, är ingen underdrift att säga.

Kloka dietisten Åsa Andersson på Gottsunda vårdcentral i Uppsala jobbar med många överviktiga patienter. Hon tycker att höjd skatt visst kan vara bra, men det måste till mer. Åsa Andersson säger i lokalblaskans artikel att det behövs mer riktad information och att affärerna måste ta sitt ansvar för hur de saluför produkter. Just när det gäller informationen menar hon att det är stora kunskapsskillnader mellan olika grupper i vårt samhälle.

Centerpartisten och kommunalrådet Stefan Hanna hade ju sitt speciella recept som gick ut på att höja skatten för överviktiga. Men nu sitter Stefan Hanna löst – partiet är splittrat och det är många som vill avsätta honom på grund av hans bloggande om överviktiga…

Tjock eller smal… Tittar vi på svenskarna är nästan hälften av oss överviktiga.

                                                                                                                                                           På TV, en av dessa mediakanaler som brusar i de svenska hemmen – åtminstone om kvällarna – visas för det mesta dokusåpor och matprogram. Några få andra program sticks in mellan såporna och maten, men annars är det dessa två genrer som gäller. Ofta lyfts skönhet och kroppsfixering fram i programmen. Det blir lite absurt. Många av dessa människor som fläker ut sig på TV är udda personer – på ett eller annat sätt. Och så matas (!) vi av udda personer och matlagning där vi sitter stilla framför våra ”dumburkar”. Så en liten tanke vore att kanske utnyttja en av de kanaler som vi VET finns i de flesta hem..? Men det är bara en liten, liten tanke. Jag tittar inte på dokusåpor eller på matprogram, men jag är tjock ändå.

Jag läste också i lokalblaskan om en ny metod som sägs ge lägre vikt, Handfast (artikeln finns att läsa på lokalblaskans hemsida mot sms-betalning). För en gångs skull verkar det vara en sund metod! Den är utvecklad ur Livsmedelsverkets tallriksmodell, men i stället för tallrik ska man titta på sin hand och äta:

• lika mycket protein som handflatans storlek utan fingrar
• lika mycket kolhydrater som knytnävens storlek
• lika mycket rotfrukter eller bär som två knytnävar.

Hur lätt som helst, ju, att komma ihåg – handen har man ju alltid med sig! Den som har råd kanske kan prova. Själv ska jag rota i skåpen efter några rester till middag. Rester som jag har lagat till utan hjälp av matlagningsprogram och utan att ha kikat på tallriksmodellen eller Handfast. Det får gå ändå. Jag måste ju (över)leva… Fast om jag fortsätter klättringen uppåt i vikt lär jag inte leva så länge till…